Decemberbebis 2010

Jag plussade i fredags och tog ett extra test i lördags bara för att vara säker. Det är första barnet för mig och min sambo så allt är nytt och spänande. Är lite krångligt med alla förkortningar och begrepp man skall hålla koll på men man kommer väl in i det så småningom. Enligt kalendern här på FL så är BF 3:e december. Ringde till barnmorskemottagningen imorse och har fått tid för inskrivning på onsdag denna vecka.
Illamåendet började i lördags men inga kräkningar än så länge. Det som funkar bäst för mig mot illamåendet är vatten och morötter.

Då detta är min första graviditet så har jag ju inte något att jämföra med men jag har en kompis som fått två barn och under första graviditeten mådde hon jättebra nästan hela tiden och under grav två så mådde hon skit nästan jämt. Antar att det är olika från kvinna till kvinna och graviditet till graviditet.
Förutom molverk, trötthet och illamående som kommer och går så har jag inte några andra symtom att tala om. Brösten kan kännas av ibland men inte så som andra har beskrivit det med ordentlig värk och inte kunna ligga och sova på mage pga detta. Molverken är nästan värst och den kommer gärna på eftermiddagarna när man är trött. Kan dessa två ha något sammanhang (förutom att de båda är symtom på att man är gravid)?

Är i vecka 10 (v9+5 idag) och mitt illamående verkar vara på tillbakagående och det är jag tacksam för. Har i princip levt på youghurt/fil, smörgås och morötter (som har bidragit till att dämpa illamåendet). Varken speciellt varierande eller nyttigt i längden. Har haft väldigt svårt för varm lagad mat men nu går det bra igen även om portionerna inte är speciellt stora. Frukost har inte varit att tänka på på morgonen utan jag har fått vänta fram till 10 innan jag fått i mig något). Har gått ner ett par kilo sedan jag vägde mig sist (för typ 1½ månad sedan) vilket jag ser som något positivt för jag vet att jag kommer gå upp dem snart igen.

Men i takt med att mitt illamående har minskat så har också tankarna om att något inte skulle stå rätt till börjat komma. Har haft en lite ont i magen de senaste dagarna också men ingen blödning av någon sort tack och lov. Är visserligen fortfarande väldigt öm i brösten (vissa kvällar har det tom gjort ont att ta av sig tröjan) och tröttheten sitter i men inte lika mycket som innan.
Är jag nojjig som tänker på mf bara för att jag inte mår som innan? Jag kanske bara skall njuta av att jag äntligen börjar bli kvitt illamåendet och sluta fundera och analysera så mycket. Om och när slutade ni må illa?

Måste bara berätta vad som hände mig idag.

Var på inskrivning på MVC och alla värden och prover såg bra ut. Mitt under samtalet kommer en annan BM in och ber om att få ställa en fråga till min BM. Strax efteråt kommer de båda in och den andra BM undrar om jag inte vill vara med om ett ultraljud idag. De har fått ny ultraljudsutrusning som de skall ha utbildning på under eftermiddagen idag och jag blir erbjuden att få vara med. Kan man svara något annat än JA?

Så i eftermiddags fick jag vara med om mitt första ul och gissa om jag skiner som en sol just nu.  Sambon var med både imorse och på eftermiddagen och han ler lika mycket som jag. Trots att jag bara är i vecka 11+5 (enligt ul) så har jag för första gången fått se det lilla pyre som jag bär runt på. 4,9cm och mycket livlig var hon/han. Fick med mig två bilder som tack för hjälpen och de har jag redan lagt ner i en plastficka så att de inte skall bli förstörda eller komma bort.

Längtar redan till nästa ul, det "riktiga" sas, den 29:e juni.

Är bara så glad att jag inte kunde motstå att berätta för alla er andra!

Det gjorde jag också när mitt illamående "gav upp". Men jag tror bara att man skall vara tacksam för att man slipper må illa hela tiden och både du och jag är ju i den perioden när symtomen börjar försvinna så smått.

Det två symtom jag har kvar är att jag fortfarande inte kan äta speciellt stora portioner mat och har ömma bröst. Inatt hade jag så ont att jag knappt kunde sova  så idag är jag supdertrött

Jag har valt att inte ta reda på vad det blir i december. Vill väldigt gärna ha en tjej så jag skulle bli så grymt besviken om jag redan nu fick reda på att det är en pojk. Missförstå mig rätt, jag kommer bli jätteglad om det visar sig att det är en pojke, det viktiga är inte vilket kön bebisen har, det viktiga är att  barnet är friskt och mår bra.

Några större krämpor kan jag inte säga att jag har ännu. Visserligen har krampen i benen under nätterna återkommit nu i veckan efter att varit borta ett tag men det kan jag stå ut med. Skall till BM på tisdag nästa vecka, går in i vecka 26 samma dag vi skall dit. Har inte varit där sedan jag gjorde UL i vecka 18 så det har gått ett tag sedan sist. Enligt kalendern jag fått av min BM så skall de ta blodtryck, lyssnas på fosterljud, ta blodgrupp/immuniseringsprov (vad det nu är, någon som vet?) samt att jag skall få moderskapsintyg. Trodde att de även skulle ta SF-mått och kolla vikten men det kanske de gör även om det inte står inskrivet i kalendern.

För övrligt mår jag toppen, har avslutat min första av fyra och en halv veckors semester. Det enda jag oroar mig lite över är att jag fortfarande inte fått tillbaka min normala aptit. Jag mådde mycket illa i början av graviditeten och lagad mat gick inte att få i mig. Jag kan vara hungrig när jag sätter mig till bords men när jag väl sitter där och skall äta så äter jag oftast bara upp hälften av det jag tagit till mig (liten portion) och då får jag nästan tvinga i mig det sista. Visserligen har jag ett antal extrakilon med mig sedan innan och jag har fått kommentarer om att jag ser smalare ut nu än innan jag blev gravid (bortsett från magen då naturligtvis), men jag kan inte tänka mig att mina extrakilon tilllför speciellt mycket näring till barnet. Skall prata med BM om detta när jag kommer dit nästa vecka tänkte jag. Någon annan än jag som har dålig aptit men mår bra för övrigt?

Varit på MVC idag för vanlig kontroll. Alla värden såg bra ut och SF-måttet följer mittenkurvan exakt just nu. Har gått upp totalt 2,9kg sedan invägningen (vecka 28+1 idag) och jag är så tacksam över det.  Har 15kg extra sedan tidigare så jag resonerar som så att så länge både jag och pyret mår bra så gör det inte något att jag minskar i omfång på alla andra ställen än magen. Och så länge inte BM säger något annat än att allt ser bra ut och att pyret mår bra så tänker jag fortsätta på samma linje som tidigare - tänka på vad jag stoppar i mig och bara unna mig onyttigheter ibland istället för flera gånger i veckan som jag gjorde innan jag blev gravid.

Lite gnäll här.

Hade BF i måndags (6/12) men bebben verkar vilja stanna där den är. Hade kraftiga värkar (som mest 90 sekunder med 50 sekunder emellan) tidigt i lördags morse men de la av efter ca 3h vilket gjorde både mig och min man besvikna. Idag har det varit en del förverkar fram och tillbaka under hela dagen och jag hoppas verkligen det betyder att bebben är på g nu. Är inne på min tredje vecka hemma och jag har svårt att få tiden att gå; huset är städat, all tvätt tvättad, julbaket avklarat (med undantag för pepparkakor och pepparkakshus som blir på söndag om bebisen inte tittat ut tills dess), alla julklappar inköpta. Har inte ro att läsa en bok eller kolla tv, blir bara rastlös av det, vill hålla mig sysselsatt. Ja, jag vet att jag borde vila och ta det lugnt och det gör jag det med men om jag inte känner mig trött då? Tar tacksamt emot förslag på vad jag kan hitta på för att hålla mig sysselsatt i väntan på att bebisen skall komma ut så att vi äntligen får träffa den.

Grattis till er alla som redan fått era små!

Själv är jag BF+14 idag och det finns inte några som helst tecken på att förlossningen skulle vara på gång. Imorgon skall jag till MVC och först träffa BM för CTG och sedan läkare för UL och bedömning om de skall sätta igång det. Därefter blir det besök varannan dag på förlossningen i Varberg för undersökning och annat. Den 27:e sätter de igång det om inget hänt innan dess eller om alla värden ser bra ut under veckan och skall jag vara helt ärlig så väntar jag gärna tills dess.
Visst är det många som har födelsedag på julafton men jag skulle gärna se att mitt barn inte får det. Jag vill att det skall ha en speciell dag som alla oss andra och inte behöva dela den med alla andra som också får presenter den dagen. Sure, man kan fira en annan dag men på något sätt så känns det som att det inte skulle vara samma sak. Men det är min åsikt.

Återigen, grattis alla som redan fått era små och lycka till, till er som liksom jag inte fått träffa den inneboende än!