Hej!
Här har du en som har BF den 5dec. Är första gången någonsin jag är gravid...känns konstigt men jätte spännande =) Hoppas verkligen det går vägen...kan inte låta bli att oroa mig med tanke på att det inte gått så lång tid ännu. Är i vecka 6 (5+6). Än så länge har jag inte kännt av så mycket symptom...hur är det med dig?
Vad kul med så många som ska ha vinterbebisar 
Försöker att inte tänka på vad som kan hända utan vara glad för varje minut som jag är gravid. Hade blivit ett nervvrak annars...hehe...Idag har varit en strålande dag! Min pojkvän kan inte sluta skratta åt mig, jag går som på moln och fnittrar hela tiden...kan det vara det fina vädret tro? vad vet jag. Igår var helt tvärt om...super trött, lättirriterad och gnällig....kan det vara hormonerna som spökar? Nu när jag sitter här är magen jätte mycket uppsvälld, i morse var den platt...fattar ingenting...Ta hand om er och era bullar 
Oj oj oj vad många vi blivit! 
Har inte varit så aktiv på FL de senaste dagarna. Grattis till alla plus!! Vad många fina julklappar det kommer att bli
Allt flyter på för mig, känner knappt av att jag är gravid. Brösten ser ut som vanligt och inget illamående. Däremot är jag trött och magen är det väl sådär med.
Några var inne på det där med träning, har också funderat på det en del. Innan jag fick veta att jag var gravid tränade ja några ggr i veckan, diverse aktiviteter. Numera orkar jag ingenting, blir anfådd av minsta ansträngning. Dessutom är jag rädd för att någonting ska hända om jag tränar fel...är näst intill paranoid...så jag har i princip slutat träna. Tar promenader och tänker gå och simma.
Sen har jag en fundering om min sambos största intresse...motorcykeln...som han med glädje tog fram i helgen. Är skitskraj när han sätter sig på den. Till saken hör den att jag brukade åka med, men nu kommer jag väl knappt i dräkten..hehe. I varje fall skulle det inte falla mig in att åka nu...har ju inte bara mig själv att tänka på längre. Vad säger ni? Kan jag ställa krav på min sambo att sluta med sin älsklingssport? Var kommer alla rädslor ifrån?? 
Ska på inskrivning på onsdag....ska bli spännande! Är sjukt sugen på att göra VUL, kan man boka det på inskrivningen eller måste man boka privat?
Tack Lakritsnapp och Tilma för bra svar 
Ska ta tag i träningen men träna lugnt...
Hur går det för er? Några känningar?
Är jag normal!? Tänker på mat hela tiden!! Känns inte som att jag gör annat än äter...kommer detta att gå över eller blir det bara värre och värre???
Hej allihopa!
Har inte varit inne och läst på gööör länge...men här händer en hel del ser jag Har inte läst allt i tråden heller...
Har gått in i vecka 11 nu. Känner mig inte så gravid, mest trött hela tiden, brösten ömmar lite grann.
Såg att ni diskuterade om det är flickor eller pojkar i magarna...hehe. Hur märker man det? Jag har hela tiden tänkt att det nog blir en pojke, vet inte varför, men nu börjar jag tveka....kanske det är en liten prinsessa i alla fall
Angående diabetes...börjar bli lite nojjig över detta eftersom det enda jag äter är typ sötsaker och onyttigheter....varför detta....kan det vara tröttheten som spökar? Hur farligt är det att inte följa kostrekomendationerna till punkt och pricka?
Heja babyboom Har en kompis som väntar barn men hon vet inte att jag är gravid ännu...hehe. Önskar att det var fler av mina vänner som hade barn i tankarna....men de kanske snart blir sugna...
Har ni berättat för nära och kära ännu? Vad har ni fått för reaktioner?
Haha...vilken rolig pappa du har Mrs T! Låter som ett riktigt orginal!
Man blir nog aldrig vuxen i sina föräldrars ögon. För mig ser situationen ut så att jag är yngst av tre syskon och har en syster som fick barn när hon var 36. Min mamma fick min syster när hon var 19år och har alltid predikat för oss barn att leva livet innan vi binder oss och skaffar egna barn. Min syster har med andra ord växt upp med en ung mamma och kanske var det därför hon väntade. Jag däremot har växt upp och alltid avundats mina vänner vars mammor var yngre än min. Så här är jag nu...gravid och 24år. Saken är den att jag fortfarande är det där lilla barnet i mina föräldrars ögon. Det gör det så mycket svårare att berätta för dem. Tror de förväntar sig att jag också ska passera 30 först, som min syster. De har nog sina föreställningar...som barn tror jag att man försöker leva upp till sina föräldrars förväntningar men nu är det så att jag verkligen inte känner mig som ett barn längre och är det inte heller. Enligt mig är bästa tiden i mitt liv nu. Har funderat mycket på det där med att göra karriär och så först men det känns inte viktigt. Har hittat en underbar kille som jag vill leva med, vi har varit tillsammans i sju år, han har ett bra jobb och jag studerar. En annan anledning till att jag vill ha barn nu är faktiskt just pga mina föräldrar. Jag vill att mina barn skall växa upp med en mormor och morfar som kan ta med de ut på diverse aktiviteter. Hur kul är det om de sitter på ålderdomshemmet när barnen är små? Nä man blir nog aldrig vuxen nog att skaffa barn ur föräldrarnas synvinkel...
Tänkte skriva ett kort till min pojkväns mamma på morsdag med följande text:
"Hej Farmor! Tyvärr kunde jag inte komma idag utan skickar en hälsning från min semester. Det är 37 grader i vattnet och jag mår toppen! Jag har inte kollat in utelivet ännu men det ska tydligen vara häftigt! Ses i december! Hälsningar Ärtan." Haha...de kommer bli mycket glada
Den 2e juni berättar vi antagligen för mina föräldrar eftersom min pappa fyller år då. Tänkte göra en tårta med någon rolig text på...ska bli spännande att se hur de reagerar...är sjukt nervös! Mamma kommer antagligen säga nåt i stil med: "Var detta verkligen planerat? Har ni tänk igenom detta? Ska du inte studera färdigt först? Hur ska det gå ekonomiskt osv...
Nu börjar jag ändå bli väldigt sugen på att berätta...är svårt att hålla det hemligt. Värst är alla dessa fester och tröttheten som gör att jag bara vill slingra mig hela tiden. Kompisarna börjar väl ana snart ändå att något är på gång.
God morgon!
Jag har kunnat äta i princip hur mycket som helst fram tills för några dagar sedan. Nu tar det verkligen stop. Får sitta som ett litet barn vid matbordet och tvinga i mig maten med tänket "det du har tagit till dig måste du äta upp"...haha! Har också problem med magen....går det att komma undan? Jag dricker proviva varje dag och det hjälper lite grann annars ser jag till att ha katrinplommon hemma men det där med äpplen och bananer visste jag inte, tack för bra tips!
Någon som vet hur länge tröttheten håller i sig....känner mig så fruktansvärt osocial och tråkig som bara ligger hemma på soffan. Har ingen lust till nåt. Några tips på hur man blir pigg??
Hehe....skönt att höra att man inte är ensam om att vara sugen på diverse onyttigheter Igår berättade vi för första gången att jag var gravid till ett par kompisar som också ska ha barn. Var sjukt pirrig innan, men vad kul det var! Satt och fnissade hela kvällen...haha!
Någon som har goda erfarenheter av hur man håller sig pigg och glad på jobbet i 8 timmar? Jag läser till lärare och har en lång praktikperiod nu. Känner mig som en tråkig surpuppa med noll ork, lust, motivation. Vill ju inte göra dåligt intryck men hur ta sig igenom detta? Vill bara hem och sova...