Mela78 skrev 2010-08-01 20:50:47 följande:
Behöver input. Nyss hemkommen från middag hos en släkting som bedyrat att de har koll på vad som kan serveras. Börjar med att det serverades cashewnötter som sonen fått en anafylaktisk reaktion mot i två skålar brevid en skål med chips. Ingen hade kollat om dottern och jag tålde dessa, nu fanns för förpackningen kvar och vi kunde äta av chipsen.
När middagen serverades var det motvilligt som värdinnan berättade vilka ingredienser som hon använt. Jag och dottern kunde äta oss mätta iallafall. Men det fanns en hel del tillbehör med både ägg (som dottern är väldigt allergisk mot) och mjölk osv.
Till efterrätten var det motvilligt som det uppgavs vilket margarin som använts efter att jag fått förklara att det förekommer mjölk i de flesta vanliga margarinerna. Jag kände mig nästan idiotförklarad ett tag och när det visade sig att margarinet innehöll vassle och jag inte ville äta och gav inte dottern slängdes det fram ett Brego paket framför mig.
Till saken hör också att det är många småbarn med vilket såklart innebär en del kladd. Speciellt då en del av dessa barn gärna springer runt under hela måltiden och ingen vill tvätta barnens eller sina egna händer.
Känner mig så besvärlig, jag märker ju hur alla reagerar. Inte ens maken har alltid koll, vilket gör att jag framstår som alltför övernoga med allergenerna. Och det är inte kul att det blir såhär, för det är såhär det är för det mesta oavsett vart vi åker. Jag kan inte slappna av för jag känner att jag måste ha full koll på barnen, deras händer och bestick samt vad som åker in i munnen på dem. Just nu känns det som att jag och barnen aldrig mer ska åka till någon om besöket inkluderar någon mat överhuvudtaget! Finns det något jag kan göra, eller ändra på mitt sätt och se på det hela för att det inte ska vara så förbannat tugnt och jobbigt för mig och andra?
Oj, vad jag känner igen mig!
Folk vill inte förstå och frågar man så är man oförskämd. Fasen att det ska vara så svårt.
Vi har tyvärr också slutat att umgås med vissa alternativt försöker ta med oss. Frågar ev. vad de kan bjuda på och gör de inga ansatser eller frågar hur de kan göra så vi kan äta så skiter vi antingen i att komma eller så tar vi med oss. Det beror ju helt klart på vem det är, men tyvärr så vill ju inte vissa vare sig förstå eller tycker att det är viktigt. Att barnen kan dö och att jag blir dålig i minst två veckor spelar tydligen ingen roll. Men jag har lärt mig att försöka vara hård för vem tjänar på om vi blir dåliga. De får säga vad de vill om jag inte ger barnen maten de bjuder på.
Och ja, man känner sig jätte besvärlig och jätte dum, men vad ska man göra?!
Jag tror att det enda du kan göra för att må bättre är att säga: Jag tar med mig till oss så slipper ni böket och vi slipper oroa oss för att det ska bli fel. Visst det är merjobb och det är skittrist, men det är kanske det bästa alternativet i många fall?!
Erbjuder då de att de ska laga ändå, så säg att ni kan vara med när de lagar, eller så förhör dem redan innan kalaset om vad de tänkte använda?
Vi har vänner som gärna lagar mat, men de är vänner som frågar ordentligt, vad funkar för oss? Kan vi använda det här? osv. De tar jätte hänsyn till oss och vet att jag gärna tar med mig osv, men de vill gärna bjuda och då måste man ju låta dem försöka. Men de är å andra sidan noggranna och där har det peppar peppar aldrig blivit något fel än.
Sen angående släktingen i fråga. Släktingen hade uppenbarligen inte full koll, hoppas att den förstod det.
Jag är tyvärr så att jag istället gärna låter bli att säga något, eller ber om ursäkt, för jag skäms nästan när folk gör fel. Men jag och barnen ska ju inte behöva bli dåliga och äta när vi vet att vi blir kassa... Men det är lättare sagt än gjort... Kram och stå på dig för att ni ska få må bra! Tänk på att du är världens bästa mamma som inte låter dina barn må kasst i onödan och det är värt allt!
