Unga Adoptanter
Hjärtat längtar skrev 2011-03-01 20:03:26 följande:
När vi var på vårt första möte i januari, sa vår utredare innan vi skulle gå. Jag måste bara fråga: "Hur kommer det sig att ni vill adoptera när ni är så unga?"
Inlägg från: Idoli
|
-
Den där frågan fick vi med :(
"Hur kommer det sig att ni vill adoptera när ni är så unga?" -
Kan vara lite allt möjligt vad jag har förstått... Hm. Allt ifrån större handikapp till väldigt små. Sen, som jag har förstått det, är barnen ofta överdiagnostiserade. Det verkar vara fallet i många länder.
Låter intressant för oss just nu. :) -
Vi har pratat en del om olika handikapp. Det finns flera som vi båda direkt känner oss kapabla att klara av, några som vi är mycket tveksamma till, och sen några som vi inte vet speciellt mycket om... Men jag tror att det är svårt att säga så här innan man har facit i hand samt mer kunskap. :) Försöker hitta lite mer information men tycker att det finns lita halvdåligt utav den...Jezziie skrev 2011-03-05 19:09:50 följande:Vi har också pratat om Bulgarien o då "SN listan" o vi tycker att det låter intressant det med, så det är nått vi kan tänka oss, sen vilka handikapp vi är öppna för, det vet vi inte än utan de beror nog på vad man känner just då o så!!
-
Ja jag har förstått att det ofta är så av nyhetsbreven ifrån bfa.Katten Janson skrev 2011-03-05 20:41:14 följande:Tänk på att SN (särskilda behov) barn i vissa länder är helt friska barn Mrn som är lite äldre och därför har särskild behov.
SOm jag har förstått det så räknas alla barn över 3 som SN-barn..?
Jamen visst är det så, man förändrar sina tankar hela tiden under den här processen tycker jag :) -
Greengal:
Tyckte det var härligt att se datumet på tiden du skapade den här tråden, känns som att det var igår, men vad tiden går snabbt ändå! :) -
Aha okej! Jag ska förhöra mig närmare när vi är klara med utredningen :)Katten Janson skrev 2011-03-05 22:23:17 följande:Idoli: Jag kan tyvärr ingen gräns. Tror att def av SN barn pga ålder varierar mellan länderna men jag är inte säker.
-
mm just nu känns det som att vi är intresserade av väldigt många länder faktiskt...:)
-
Det är roligt att höra om andras, tankar drömmar och funderingar!
I hjärtat hade vi inget specifikt land, inte i början i alla fall.
Land som land tänkte vi... vi vill bara ha ett barn (nåja några "kriterier" gick vi efter. Barn upp till 36 mån samt väntetid).
Men så blir det ju som så att man läser på mer och mer om de länder som man eventuellt kan passa in på och i och med det har vissa länder under olika perioder hamnat närmare hjärtat... Colombia till exempel. :)
Nu försöker jag dock vidga mina vyer, jag är lite rädd för att låsa upp mig och engagera mig i ett land nu innan vi är i gång på riktigt. Det är ju så mycket som kan hända....
SA och Taiwan är inga länder som vi passar in på i nuläget. Annars hade de med största sannolikhet varit av intresse för oss också :) -
Visst måste man få drömma :)Hjärtat längtar skrev 2011-03-07 23:06:25 följande:Det är verkligen inte bra att låsa sig vid något land i ett så här tidigt stadium!
Men när vi får vårt medgivande kanske det är dags att skicka ansökningar till något land och då måste vi ju veta vad vi vill... Så tyvärr har det varit svårt att inte fastna vid något land. Samtidigt som det också är kul att få drömma! =)
Jag vill ju vara öppen för alla möjligheter, men jag kan inte bortse ifrån att Afrika ligger lite varmare om hjärtat som det känns nu, varför vet jag inte riktigt. -
Grattis!!yaourt skrev 2011-03-09 06:38:38 följande:Yippie! Igår fick äntligen min man fått tag på Soc (de har varit omöjliga!). De skulle ta upp vårt ärende på torsdag och höra av sig i nästa vecka för att göra upp tid. De är tre som arbetar där- varav en är långtidssjukskriven och en jobbar bara deltid, så det säger sig själv att de har mycket att göra. Men det har varit frustrerande för oss när vi inte får några besked om hur länge det kan tänkas dröja! Känns som att man vågar hoppas lite nu igen
-
Man måste vara gift om man adopterar som par. Jag är också gift och sambos får alltså inte adoptera tillsammans.Hjärtat längtar skrev 2011-04-08 23:51:51 följande:Ja, det var en hel del att fixa läste vi i pärmen. Men det är ju bra att man kan fixa mycket innan man får medgivandet då! För det fattade jag det som att man kan fixa många av papprena innan man får medgivande.
Tar det två månader då iaf eller var det för att det blev ett fel för er?
Tack för svar! =)Jag är gift. Man måste vara gift för att få adoptera, annars blir man inte godkänd, och så måste du fylla 25 också! =)HeartsOnFire skrev 2011-04-08 23:45:43 följande:Jag vill gärna adoptera om jag bestämmer mig för att ha fler barn. Just nu har jag två barn, en 3-åring och en som är 9 månader.
Hur är det med alla er som ska adoptera...är ni gifta eller bara sambo/singel?
Av det jag har läst så verkar det som att man i de flesta länder måste vara gift för att få adoptera.
@Greengal, vad skönt att undersökningen gick så bra! -
Hur har det gått?mandrarinen skrev 2011-04-11 08:42:16 följande:Åhhh... när det nu äntligen blev måndag och jag kunde ringa sån sitter hon i möte HELA dagen. De tog nr iaf så jag hoppas hon ringer upp.
-
vad bra att det blir utredning i alla fall! Nej tålamod är något som den här processen tvingar en att lära sig..:)mandrarinen skrev 2011-04-12 17:57:05 följande:
Jodå, vi har hunnit med ett samtal idag och hon skulle skicka anmälningsblanketter. Sen blir det väl inte alldeles enkelt att få ett syskonmedgivande (fast det hade vi knappast trott heller) men det verkar ju bli utredning iaf så nu gäller det bara att allt går vägen. Behöver en skopa tålamod tror jag...
-
Vi fick hem vårt medgivande idag! :D
För adoption av ett barn eller ett syskonpar!!
-
Jag tror att det kommer att bli tjeckien eller slovakien! Men vi ska skicka in papper till BFA idag och sen avvaktar vi deras rekommendationer tror jag helt enkelt...:) Landet spelar oss ingen eller iaf liten roll!
-
Tack så mycket för grattulationerna :D
Vi är väldigt glada! Väntar med spänning på att bfa ska höra av sig... Ja tjeckien är nog mest i vårt huvud just nu...:)
Men Slovakien har eftersökt unga adoptanter samt dem med syskonmedgivande så det är också ett alternativ för oss.. Hmm.. snart är det kanske dags att börja berätta för dem på jobbet... Eller chefen i alla fall... Eller vad tror ni?
Väntar kanske tills papper är ivägskickade och så dock...:) -
ja hemskt spännande :)
Nej vi har ett öppet medgivande bara :) -
Grattis!leia83 skrev 2011-05-31 09:45:20 följande:Vi blev klara med vår försäldra utbildning igår. Känns jätte skoj att ha ett steg avklarat.... bara massor to go!!
Ringde familjerätten idag och fick veta att jag skulle skicka in en blankett och sedan får vi stå i kö till medgivande utreding i 5 månader!!! Känns jätte länge. Vi bor i malmö så det är ju lite oturligt.
När utredningen startat, vad ska vi tänka på? hur många möten är det? I vilken period gör man hälsoundersökningen osv.
Vi är rätt unga både jag och min man, jag 28 han 32 så vi har åldern på vår sida i alla fall. Är det så att dom brukar placera yngre barn hos yngre föräldrar?
Jag förstår att det känns länge, vi behövde också vänta, men bara tre månader.
Vad jag har förstått så skiljer det sig ganska mycket på hur utredaren lägger upp mötena.
Vi hade två möten tillsammans och två intervjuer var för sig, uppdelade på en och halv timme per gång.
Sedan hade vi också en nätverksträff där utredaren fick komma hem till oss, se hur vi bor samt träffa släkt och vänner.
Vi började fundera på tänkbara referenter ganska tidigt och bad dem börja skriva på referensbrev innan utredningen påbörjades. Vi bokade även upp läkarbesök så att dessa kunde ske ganska tidigt i utredningen. Annars funderade vi och pratade mycket som par om våra förväntningar på föräldraskapet, styrkor och svagheter, hur vi såg på varandra som föräldrar och hur vi såg på vår relation.
Tror det är bra att prata igenom de punkter som kommer att komma upp :) -
Hej hej!
Visst har man givetvis ett eget ansvar vid möte vid andra människor.
Dock så kan jag relatera till "Softish" känsla. Det går inte att förneka att man hamnar i positon där man känner sig underlägsen och maktlös vid kontakt med adoptionsbyråer. Så beroende. Och jag förstår frustrationen.
Jag säger inte att detta är fel - det är som det ska vara. De har i uppgift att se till barnets bästa och bara barnets bästa. De kan inte lova adoptivföräldrar någonting - eftersom det inte kan säga någonting säkert.
Men och men. Det är inte konstigt att man känner frustration, maktlöshet och sorg genom den här processen.
Och det är heller inte fel att hon skriver ut den frustrationen här - tycker i alla fall jag.
Det är nog ingen som i slutändan kommer att välja bort eller döma ut AC pågrund av hennes upplevelse. Bara bli mer förberedda på det som kan komma.
Och det tycker jag bara är positivt. -
Visst är det så :)Angla skrev 2011-06-07 18:41:23 följande:Någon stans någon gång måste man absolut få häva ur sig all frustration men det bästa är ju att rikta det mot dem det gäller - vara rak och ärlig och fråga hur problemet skall kunna lösas.