Vi var också unga inför första barnet. Jag var mycket ung. Och vår Soc var nitisk, dömande och diskriminerande. Jag är helt övertygad om att det var pga min ålder. Nu inför utredningen av barn två så är hon SÅ positiv och ger oss massor av beröm som föräldrar. Stå på Er!
Syskonmedgivande eller ej beror inte på föräldrarnas ålder utan skall grundas på vilken beredskap och kunskap man har. Vi hade ingen önskan om syskon medgivande.
GreenGal; vi valde också bort spermiedonation trots att vi hade det beviljat. Vi kände att det skulle kanske eventuellt kunna ge en ojämnvikt i förhållandet. Dessutom kändes våra gener aldrig viktigt och varför då ha den enes gener, kände vi.
Fast att såga en organisation så rakt av utifrån en endaste adoption som ännu inte ens är fullgjord är mycket missvisande och orättvist. Min erfarenhet är att alla tycker olika om de olika organistaionerna.
Att bli bemött handlar om att bemöta och bemötas, det är en tvåvägs kommunikation som båda parter bär ansvar för. Ibland fungerar det inte. Så har det varit även för oss. Vissa på adoptionscentrum har jag inte alls passat med men att mötet inte fungerar är ju även mitt ansvar. Jag har då helt enkelt bett om att få byta kontaktperson när så har gått.
Nu har vi även erfarenhet av en annan organisation, en mindre. Det fungerar bra men handläggaren och jag kan inte kommunicera men att byta går inte då det inte finns fler på det landet. Så under denna adoption får jag helt enkelt bita ihop och ta mitt ansvar för vår kommunikation skall fungera så bra det går.
Generellt så är min upplevelse att adoptionscentrum är mer konkreta och återhållsamma med att inge hopp i förtid. När de säger något positivt eller antyder något då vet de verkligen något. Vilket är så skönt under väntan, at tslippa leva på ett falsk hopp i förtid!
Någon stans någon gång måste man absolut få häva ur sig all frustration men det bästa är ju att rikta det mot dem det gäller - vara rak och ärlig och fråga hur problemet skall kunna lösas.