Unga Adoptanter

När vi bestämde oss för att adoptera hade jag inte fyllt 25 men så fort jag gjort det och vi hade allt annat ordnat för oss med jobb och så tog vi kontakt med kommunen för att utredas och blev samtidigt sökandemedlemmar i BFA och AC. Nu drog allt ut på tiden och jag hann bli 26½ innan vi fick medgivande, 27 innan vår ansökan landade i Kolkata i Indien via BFA, dryga 29 innan vi fick barnbesked och var 29½ när vi kom hem med sonen. Före och under tiden vi utreddes av kommunen gick vi studiecirkeln och där var jag klart yngst och även maken som är 6 år äldre än mig var yngst av männen. Många börjar ju idag inte försöka få barn förrän en god bit efter 25 och försöker sedan ofta på egen hand ett tag och sen med diverse behandlingar så det är rät naturligt att de flesta som adopterar passerat 30 innan de ens statar processen...

När vi skickade vår ansökan sommaren 2002 fanns ingen åldersgräns på 30 år från BFAs Indien-kontakt. Däremot gick en del andra länder bort p g a min ålder, Korea t ex. Hur det ser ut nu vet jag inte men de har i alla fall haft ganska generösa åldersregler _uppåt_ så att säga, har bekanta som adopterade barn nummer 4 därifrån för inte så länge sedan och där var pappan nog minst 45 i alla fall.

GreenGal. Det var som sagt några år sedan vi adopterade och en hel del har nog hänt sedan dess. Vår utredning gick i alla fall på ca 5 månader från första mötet tills medgivandet kom, men jag vet att en del som vi träffade på i samband med vår adoption hade utredare som menade att utredningen skulle vara graviditetslång, d v s 9 månader, för att allt inte skulle gå för fort. Men de verkar ju missa att utredningen ofta bara är den lilla biten tidsmässigt, själva adoptionsprocessen som helhet är ofta betydligt längre.

Nej det har vi inte tänkt.