Min 12 åriga dotter vill inte veta av mig

Vilken mysig pappa, som har ordnat ett rum åt sitt umgängesbarn!

Vet inte om det där var ironi?
Tycker alla mina barn ska ha ett rum, frågan är bara om dom inte kommer och använder det - då kanske man måste se realistiskt och använda det till annat.

Börjar hon komma igen så fixar man ett rum, lite reglar, gips och färg och en helg :)

Va?! Så genom att jag tolkar situationen på ett visst sätt så är jag helt plötligt insiktlös om vilka svin det finns ute i samhället?! Du, snacka om att tolka det hela waaaay to far! Kan nog säga såhär, har fått mer än tillräckligt av dosen kring psykopater och svin även bland pappor! Du har liksom inte ens en blekaste aning om vad jag upplevt i mitt liv! Däremot så har jag åtminstone tillräckligt mycket insikt om mig själv och min omgivning att jag inte snöar in mig totalt i min egen sörja vilket du uppenbart verkar ha gjort! Kan du inte ens se på pappor utan att tolka dem som fruktansvärda människor så är det nog snarast du som är galet aningslös och inte jag!

Fast du är ju lika extrem du,fast tvärtom!
Hon utgår från att pappan är ett svin och du utgår från att mamman är det.Ungefär.

Finns det ingen möjlighet att ni kan gå på familjerådgivning. Du, dottern och hennes mamma? Där kan det komma fram mycket känslor, svar och funderingar.

Nej om du läser alla inläggen så kan du gott se att jag försökt skapa flertalet infallsvinklar och inte bara att mamman är en bitch, även om det givetvis förekommer så är det absolut inte garanterat att det är så just i detta fall! Och det har jag verkligen inte påstått någonstans!

Förövrigt är det en enorm skillnad att gå till attack och anklaga farsan för att ha skrämt livet ur sitt barn (då inte en enda punkt i TS ens antyder att pappan skulle vara ett svin, odräglig eller på något sätt fruktansvärd som förälder eftersom han faktiskt bryr sig och skriver här och är rådvill) och att säga att det mycket väl kan vara mamman som påverkat detta till att ske!

Kan man inte ens se den skillnaden bör man kanske inte alls ge sig in i en diskussion på ett forum...

Ni får gärna starta en egen tråd om vem som skriver inlägg rätt eller fel, ok!

I min dotterns fall är nog varken pappan svin eller mamman bitch.

Faktum är att dottern mår dåligt och reagerar med ilska och utfrysning
av sin Pappa utan att kunna tala om varför.

Träffas på familjerätten har vi försökt, vi har även varit där utan henne
och pratat hur vi kan försöka lösa det som föräldrar men de har inga råd
utom att jag inte ska pressa dottern till något men ändå hela tiden visa
att jag finns å tänker på henne.

Detta har jag som sagt nu gjort i över 2år med jämna mellanrum var å varannan vecka i snitt på något sätt. Via mamman hälsat saker eller skickat nåt mess å sånt.

Mamman tänker inte göra något som min dotter inte vill. Och tydligen är "träffa pappa" det enda hon inte vill göra. Allt annat "vill" hon göra som att plocka upp sin tvätt, hjälpa till hemma etc - har lite svårt att tro detta men det är säkert så hos
mamma. När dottern va hos mig blev hon sur/ledsen så fort jag ropade upp till henne och frågade om hon ville komma å duka.

Jag vill gärna höra andra föräldrar i samma sits - ska man låta barnet vara och hoppas att en dag hon kommer ihåg att pappa gjorde allt (tvivlar på att min dotter någonsin kommer se det så men iaf..)

Inte alls.  Min dotter hade en madrass under sin pappas(uf)  och  div. damers (en i taget)  dubbelsäng.

Från tonåren fick hon sova i vardagsrummets bäddsoffa.  De vuxna satt kvar och tittade på tv-filmer när hon skulle sova.  Pappan lade begagnat snus på soffbordet framför "hennes säng".  Dottern hade svårt för snuslukten och tv-ljudet, kanske också tända lampor.

Förstår att det är trist att ha ett rum vikt för någon som inte kommit dit på två år(?).

Du det där lät inte nå vidare för tjejen..

Min sambo och jag har två nya gemensamma barn som delar rum och nu är den minsta såpass stor att h*n skulle vilja ha ett kryp in. Min sambo låter mig bestämma om vi ska möblera om i min dotters rum - "tänk efter och gör det som känns bäst" sa hon..

Jag vet inte - kommer bli skit hur man än gör känns det som :)

Lutar åt att försöka fråga dottern va hon vill och förklara att hon har ett nyrenoverat ljust gästrum (som hon redan tidigare paxat lite när vi flytade in) att använda när/om hon vill komma hit en dag... vad tror ni om det?

Hej, Ser att detta är en gammal tråd men undrar hur det gick för dig/er?
Jag är nämligen i en liknande situation med min dotter också 12 år.
Vi har gått från att vara väldigt nära till att hon inte vill vara med mig utan bara med sin pappa.
Vet att han pratat illa om mig han har inte heller pratat med mig när vår dotter varit ledsen utan bara med henne och sagt saker som att "ja mamma kan vara jobbig"
Vilket jag gissar sakta skapat en otrygg miljö för henne hos mig.
Vi har också olika bild på barnuppfostran, jag mer sträng och vill ha krav medans han har en mer förstående syn utan krav.
Det är en fruktansvärd situation