Hej, rätt längesedan jag skrev här... Hur går det för er andra därute, t ex Leniz och Onlylonely mfl? Själv har vi äntligen fått en handläggare. Jag har pratat med hen och fått veta att jag måste gå på intervju. Väntetiden för det är tyvärr ytterligare ett par månader 
Jag väntar på en kallelse. Någon som har erfarenhet av intervju? Vad brukar de fråga? Jag är inte nervös, för vi har inget att dölja, men lite olustigt känns det såklart...
Tengel... Hur går det för er? Har ni hört något nytt?
Hej Tengel!
Jag ringde och frågade. Vänta inte på att de ska höra av sig för det gör de inte förrän du ev blir kallad på utredning - ring eller maila och fråga! Om du väntar snällt, utan att fråga, får du inga som helst nyheter eller svar. Det tog över 14 mån för oss att få en handläggare (vår ansökan registrerades i december 2012) Vi fick en handläggare i slutet på februari. Jag har, efter att ha mailat handläggaren ett par ggr, fått min tid för intervju i början av maj. Cirka två månader kvar :-/ Känns skönt att det äntligen händer något, men samtidigt jobbigt. Vi kommer inte få svar inom den väntetid de anger på hemsidan just nu... men det går iallafall framåt. Snart har vi fått utstå 15 månaders väntan. Det är - och har varit - så fruktansvärt tungt.
Kram
Tengel : Jag fick välja mellan telefonintervju och att åka dit. Jag åker dit. Det känns bättee för mig. Kvittar säkert för handläggaren.
Tengel: Fy så jobbigt för er. Jag vet inte hur hårda de är ang besök i samband med ansökan... Har hört att de är hårda, men hoppas de kan göra undantag :-/
Jo visst är det bra att det hänt något för vår del, men det känns fortsatt jobbigt att vänta och inte veta vad man väntar på. Har så mycket ångest just nu. Tänk om de säger nej! Jag vill inte tänka så, men man vet ju inget säkert. Tungt. Mår så dåligt av all denna saknad, stress och oro för hur det ska bli
Tengel och Kirakira:
Känner igen mig i det ni skriver om stress och oro. Vi har väntat över 15 månader och det är så tungt Försöker hantera vardagen så bra jag kan, men det går lite upp och mycket ner... Kämpa på! Vi måste ta oss igenom det här helvetet! Vi har ju inget val. Klarar våra förhållanden detta så klarar vi vad som helst. Vi (jag och min kärlek) turas om att bryta ihop respektive peppa varandra. Han har det ok i sitt hemland, jobbar väldigt mycket för att få tiden att gå, men har trots det jobbigt ekonomiskt då lönen är katastrof låg. Saknaden tär så på oss båda, men vi kämpar som sagt på...
Om cirka 1,5 månader har jag tid för intervju. Sedan jag fick min tid slog ångesten till rejält på nytt. Det börjar sakta men säkert närma sig ett beslut... eller vi har kommit ett steg närmre, men det har tagit så lång tid och så mycket kraft. Jag känner mig helt slut, men försöker bita ihop och fortsätter hålla uppe en fasad utåt sett. På insidan är det kaos och megahögt stresspåslag. Kämpar!
Kirakira: Ja vårt ärende är tyvärr mer komplext eftersom vi inte är juridiskt gifta och min man har dessutom varit i Sverige illegalt. MIG ska ju utreda alla ärenden där det finns frågetecken, t ex illegal vistelse, inte gifta etc så jag räknade med att bli kallad på intervju. I bland kallar de även gifta par, men hoppas att ni slipper det.
Hoppas att de trots detta förstår att vi är seriösa, att äkta kärlek kan uppstå även då den ena saknar papper. Vi vill ju gifta oss, men ville inte stressa fram detta pga Migrationsverket. Jag är såklart orolig över att de ska säga nej, men har hört från Smilla75 att enbart illegal vistelse inte är skäl för avslag. Hoppas att hon har rätt. Usch... Jobbigt
@Tegnel Snällt av dig att tänka på oss. Jepp, nervöst som fan, men det ska nog gå bra. Håll tummarna. Kram
Hej! Jag har helt underbara nyheter 😀😀😀 för en liten tid sedan fick vi beskedet att min man har beviljats uppehållstillstånd!!! Detta efter cirka 17 månaders väntan och intervju av oss båda!!! Vi är så sjukt lyckliga, nu får vi snart börja vårat liv "på riktigt" tillsammans. Underbart!!!! 💖💞💖 Vi har kämpat för och drömt om denna dag så länge och snart är den äntligen här! LYCKA!!!! Kämpa på alla ni som väntar, ge inte upp! Jag vill och tänker alltid fortsätta tro på att kärleken övervinner allt. Det bara måste vara så! Ta hand om er och ge inte upp. Jag tänker på er och önskar er all lycka och hoppas att er väntan snart får ett lyckligt slut. Kram på er
Hej, tack snälla Tengel! Vi är så glada och lättade 
Känns overkligt och underbart på samma gång 
äntligen är denna jobbiga resa över. Jag var nog otydlig. Min man var på sin intervju inledningsvis. Jag blev kallad ungefär 14 månader senare. De frågade mycket och det var en pressad situation. Jag kände lite som att jag var en kriminell på förhör eller den blåsta tjejen som borde förstå att hon blir utnyttjad. Jobbigt, men jag är stark och säker på vår kärlek. Den som intervjuade mig var saklig, varken trevlig eller motsatsen. Seriöst pokerface. Professionell antar jag. Frågorna var inte så hemska och handlade om: Redogör för när ni lärde känna varandra, hur gick det till, vem tog kontakt? Vad pratar ni för språk med varandra? Hur mycket svenska kan din man? Hur ofta träffades ni? Berätta om hur ert förhållande utvecklades, vem tog första steget? Från vilket datum betraktar ni er som ett par? Har ni bott tillsammans, hur länge och var? Hur ofta har ni kontakt, på vilket sätt, vem ringer vem? Har ni träffats, var och när? Partnerns bakgrund (ålder, familj, bostad, utbildning, arbete, intressen, min bakgrund (ålder, familj, bostad, utbildning, arbete, intressen)? Framtidsplaner? När kom din partner till Sverige första gången? Vad har han gjort under sin tid i Sverige? Har du någongång tänkt tanken att du kanske blir utnyttjad för UT? Det var i stort sett frågorna. Inte så jobbiga, men en mycket jobbig situation. Kände mig som sagt lite som en kriminell på förhör, så mycket känslor, men det gick ju bra. Hurraaaaaaaa!!!!
Jag tog bara med personbevis, pass och id. Allt annat fanns redan på MIG. Om du blir kallad på intervju så försök att vara förberedd på att de är ifrågasättande och misstänksamma. Jag förstår såklart att det är hela syftet och deras jobb, men tyckte det var en jobbig känsla att känna att vår kärlek ifrågasätts och ska bedömas av en person som inte känner oss. Det var väldigt jobbigt. Jag hade ju ingen erfarenhet av liknande situation. Det hela tog cirka 1.5 timmar. Ganska lång tid. Ändå kände jag att jag inte fick sagt allt jag velat säga...
Hej Tengel, efter intervjun gick allt jättesnabbt. Vi fick besked ungefär en vecka senare. Jag loggade in på hemsidan och såg att de tagit ett beslut, men inte vilket, de får inte skriva det där. Jag ringde vår handläggare - supernervös - och fick svaret per telefon. Dagen efter kom beslutet per post till mig eftersom jag hade en fullmakt. De ringer inte utan skickar brev. Lycka till! Jag håller tummarna för er. Det kommer att gå bra. Kärleken övervinner allt!
Tack snälla för era grattis! För oss kommer alltsammans ha tagit ganska precis 17 månader. Det har varit så tungt och jobbigt och jag skulle aldrig ens önska min värsta fiende detta, men nu är det över och min man är snart hemma hos mig Jag tänker på er och önskar er alla lycka till!
Att så många verkar fuska med sina ansökningar, t ex inte lämnar landet, kan jag till viss del förstå (svårt att vara ifrån varandra) men samtidigt beklaga. Det är säkert en anledning till att vi andra blir misstrodda och fått/får vänta så länge...
Onlylonely: Åh så underbara nyheter!!! 💖 Vad glad jag är för er skull😃 Vi väntar på att min mans UT - KORT ska bli klart så att vi kan boka den efterlängtade biljetten. Det sägs ta upp till två veckor från dess att kortet lämnar Sverige. Jag blir tokig av att vänta... även fast det såklart är så mycket lättare nu när vi fått de underbara beslutet JA!!!! Jag hoppas att kortet är klart nästa vecka. Det kommer bli en bra sommar i år, äntligen! Helt underbart 😃😃😃
Alltså herregud vad vi får stå ut med mycket, men det ordnar sig till sist ska ni se. Alla ni som väntar - fortsätt kämpa för kärleken! "Efter regn kommer solsken" - Jag vet, så klyschigt och svårt att tro på ibland, men det enda rätta förhållningssättet i tuffa tider!
Hej Tengel!
Jag har varit inne och kikat här ibland, men inte skrivit då tråden varit "helt död". Jag tycker det är trist, då jag antar att det är fler än du som f.f. väntar. Jag tyckte det var skönt att bolla med andra som var i samma situation. Hoppas tråden vaknar till liv igen.
Min man kom hem i början av juni efter att vi varit skilda åt fysiskt i ungefär 17 månader (ok, vi sågs vid två tillfällen, men annars så...). Vi har njutit av varandras sällskap varje sekund sedan dess <3
Vi har inte gjort något sensationellt spännande i sommar, har inte alls känt något behov av det, utan bara varit tillsammans och tagit dagen som den kommer. Gjort en del mindre resor och dagsutflykter, en del grillkvällar med vänner etc.
Det man har saknat mest är ju de enkla sakerna så som att äta frukost, gå i tvättstugan och handla på Ica tillsammans. Det känns helt underbart att vara tillsammans igen, att vakna bredvid varandra varje dag.
Vi har även fixat en del praktiska saker så som folkbokföring, inskrivning på SFI, id-kort etc. samt börjat söka jobb för min mans räkning.
Konstigt... men det känns inte som att det var så sjukt lång tid vi var i från varandra nu när han är hemma. Vi tänker inte så mycket på, och pratar inte så mycket om, det jobbiga vi gått igenom utan nu vill vi bara blicka framåt...
Jag hoppas så att det löser sig för er också snart. Efter semestertiderna ska du se att det går fort. jag vet hur jobbigt det är att vänta och inte veta vad man väntar på, men om allt går bra är det så värt det! Jag håller tummarna för er. Kram.
ÄNTLIGEN, STORT GRATTIS TENGEL Ta hand om er och lycka till med allt. Med oss är allt bara bra och i februari blir vi tre. Vi är sååååå lyckliga Så snabbt kan det gå när man saknat varandra länge och mycket 
Kram
Tack Tengel Ta hade om er! Kram