Januarimammor 2006 del 21

Yey!            

Lycka till!

Ja, det är verkligen svårt, den typen av problem. Egentligen borde han få ha vad som helst, såklart. Spike älskar t.ex. rosa och lila och vill gärna ha armband och hårklämmor osv. Vi låter honom ha det här hemma, men så fort han har lila eller rosa byxor på dagis, eller till och med på stan så får han kommentarer och antingen så tror folk att det är en flicka eller så påpekar (farmförallt VUXNA människor) folk att det är "väl inget för pojkar". Poängen är att även om jag tycker att våra pojkar skall kunna få ha vad som helst så tänker jag i alla fall att jag vill skydda lite för kommentarer och pekade och ret.

Och precis som JFL säger, så är det ju relativt troligt att han själv ändrar åsikt om några månader.

Tusen grattis till dig Skuggan! Vad skönt att ni nu fått uppleva en förlossning utan all  stress och orolighet. Vad rart av Moa

JFL - Underbart att se bilder! Och jag måste säga, f*n vad bra att du vågade säga upp dig! Om du inte i alla fall testar att hitta ditt "drömjobb" så kommer du säkert att ångra dig. Det är viktigt att våga prova, speciellt när man får den känslan att man måste komma bort. Fint att din chef sa att du var välkommen när du ville, det måste också kännas bra.

Jag slutade ju jobba själv här i London. Jobbade ett slag som konsult för SAS, men kände att Spike behövde att jag var hemma mer, med ett sådant enormt miljöbyte. Jag skall fortsätta plugga i höst, men har fått en del skit för att jag är "hemmafru" i några månader, trots att Spike går på dagis. Men jag vet vad som är bäst och jag tror att alla mammor måste göra det de känner, om de kan. (Därmed inte sagt att man är en sämre mamma om man mår dåligt eller har ett jobb man inte vill. Men det är lättare att vara en "bra" mamma om man mår bra själv)

Håller med doria, kan inte ni andra också lägga in bilder?

caesar - Såklart tråkigt att det inte fungerade, men underbart att höra att det känns bra. Barnen kommer säkert att märka direkt att du mår bättre, och som man brukar säga så är det så otroligt mycket lättare att vara en "bra" mamma om man mår bra själv. Det är så himla fint att läsa att du vill bo kvar för barnens skull, det måste vara en enorm trygghet för dem att ha kvar sin lägenhet, skola och vänner nu när saker blir lite annorlunda, men absolut inte nödvändigtvid till det negativa (något av det bästa mina föräldrar gjorde för mig var att separera).

Fluffiga moln - Grattis i efterskott!

Liljan - Det är ju så himla olika beroende på barn. Vi trodde att Spike kanske skulle behöva operation i somras, men det behövdes inte till slut. Vi sa mest som det var, vad som skulle hända och så vidare. Vi är väldigt noga med att inte linda in eller småljuga, delvis för att han har en förmåga att väldigt tydligt se om någon ljuger. Han är väldigt intresserad av sjukhus och läkare som tur var, säkert delvis på grund av att hans farmor är läkare. Samtidigt som vi var väldigt rakt på, så hade jag absolut inte sagt samma saker till Spikes farbor som är fem veckor yngre, eftersom han är rädd för både sprutor och knivar, och det sista man vill är ju att skrämma upp. Så det är svårt, men bra att du inte visar din rädsla och att ni pratar om det. Barn har ju ofta en tendens att blir mer intresserade/ spända (både positivt och negativt) om de märker att man undviker något och i det här fallet är nog det bästa att försöka avdramatisera. Har ni fått någon mer information nu?

För oss flyter det mesta på bra, Spike har, till sin pappas stora förtjusning, börjat spela tv-spel och hans minne imponerar mig verkligen (även om det vissa gånger är lite selektivt ). Det enda är att han antar att alla andra har lika bra minne som honom och vägrar tro på en när man säger att man inte minns något (till exempel "var la du min blå racerbil?" ). Vi har äntligen hittat våra rutiner och vårt "flyt" här i London, vilket känns väldigt skönt. Dessutom är Spike inne i en relativt trots-fri period, även om dagis-hämtning och tunnelbaneresor fortfarande inte är varken min eller hans favoritsysselsättning...

Just det, här är en bild på Spike efter "första skolbesöket" i torsags:

JFL - Åh vad jobbigt. Det är alltid så svårt att se de man tycker om vara med om något jobbigt, och ännu svårare är det när det har med barn att göra. Hoppas att allting går bra, fint att han har en så fin vän som dig som bryr dig om.

Allting löser sig till slut, många kramar till dig och hoppas att du snart börjar känna dig bättre (men stressa inte med sakerna du måste göra).

God jul! Hoppas att alla har det bra och hinner vila och umgas ordentligt.

Det ar roligt att lasa om hur ni har det och vad ni gor, aven om det blir mer och mer sallan.

Jag ar i Kenya och halsar pa min pappa, klockan ar tolv har och nio hemma i London och tidskillnaden gor att jag inte kan sova. Flygresan gick inte fullt sa smidigt som jag trott, med en trott och rastlos Spike. Jag hade laddat upp med filmer och pysselbocker och bocker och musik och Nintento DS och allt, men han ville bara klattra runt och pilla pa saker   - men nu ar vi har och har det bra.

Kram pa er!

Hej! Mitt FL-ande går absolut i perioder märker jag.

Så roligt att se bilder på alla femåringar! Det är så roligt att få se hur de växer och hur de blivit som personer.

På sistone har Spike blivit mer och mer "pojkig" (även om det kanske inte är helt PK att skriva så). Mycket svärd och drakar och vem som är starkast och så där. Han leker ganska våldsamt med sina bästa vänner i skolan, men så länge alla är med på det så känner jag att det är okej.

Spike älskar också att skriva och spela alfapet. Han gör skyltar hela tiden där det visserligen står saker som "håll er borta", men som i alla fall är en lugn aktivitet .

En sak som Spike gör är att han knyter snören överallt. Ser han ett enda snöre eller band eller rep så knyter han fast det någonstans. Det går mig lite på nerverna måste jag säga, eftersom det blir banor med snören i hela lägenheten så fort man är i duschen och han är hemma eller så. 

Han har mycket energi och blir väldigt lätt rastlös, men det går att kompromissa med honom nu för tiden, vilket är skönt. För några månader sedan blev det skrik och gråt om han inte fick som han ville.

Han har börjat läsa en del böcker själv nu om kvällarna, och det är så obeskrivligt fint när han läser för mig och Johannes om kvällen istället för tvärtom. Det gör mig verkligen rörd.

Vi hade dock inget kalas för Spike. Vi kom hem från Kenya inte långt före och hade helt enkelt inte tid att planera. Spike är inte den som bryr sig sådär jättemycket heller. Sålänge han kunde bjuda sina klasskompisar på tårta och han fick bestämma vad det var för middag så var han nöjd . Hoppas att det håller i sig så genom åren

Honey - Jag förstår att det känns märkligt att han skall få glasögon, men jag tror att alla vänjer sig snabbt.

Fluffiga - Vad skönt att ha fått diagnos om han har haft mycket besvär.

Jag hade lite strul med bilderna, men förhoppningsvis är här bilder från när vi var i Kenya över jul och nyår, på den ena syns min lillasyster också

Liljan - Hur gick det med kalasen?

Honey - Hur har det gått med glasögonen? Hur känns det nu?

Jag ville bara in och säga hej. Både jag och Spike har haft nackspärr i dagarna men nu är vi äntligen bättre. Hoppas att våren är på väg till er i Sverige också!

Jättegrattis till er, doriah och Soda! 

Roligt med bilder på alla sötnosar också, det är alltid lika roligt att se 

Jag blir alltid så glad när jag ser att någon skrivit i tråden! Hej!

Hej!

Så himla himla kul att läsa om era 5,5-åringar! 

Spike målar och ritar allra helst. Han kan sitta i timtal med sina vattenfärger och göra bild efter bild.

Annars gillar han också att bygga, med Lego och med allt möjligt.

Han gillar fortfarande att läsa och räkna, och det känns skönt eftersom de får mer och mer att göra i skolan, här.

Han är lite i sin egen värld, han blir liksom aldrig nervös i sociala samanhang för han är så mycket i sin egen bubbla . Lagsport fungerar inte alls för honom, för så fort han blir uttråkad gör han något annat, han bryr sig liksom inte om laget . Så just nu går han på Kung Fu, och så på teater, och det tycker han är roligt. Väldigt utvecklande också!

Han hade en rejält jobbig period i somras. Mycket bråk och starka åsikter. Allt skulle förhandlas och trotsas. Nu har det lugnat ner sig och för det mesta är han lugn och trevlig.

De dagar han är på dåligt humör, dock, känns det som att det är precis så att jag klarar av. Förstår inte att man klarar mer än ett barn

Hoppas att ni alla har det bra, och inte alltför kallt där uppe i Skandinavien  

Hej!

Liljan - Lycka till med allting! Skönt att ha fått en diagnos i alla fall, så att han kan få rätt hjälp i alla fall. Jag förstår att det känns tungt nu, men inte skall du ha dåligt samvete. Du bryr dig ju så himla mycket om honom och du är ju så kärleksfull - det finns ingenting att ha dåligt samvete för när du gör ditt bästa. Men oj vad ont det gör när barnen blir retade eller råkar illa ut, det är som om all rationalitet blir som bortblåst och man vill bara göra allt man kan för att skydda dem. Då är det lätt att själv ta på sig skulden, även om man vet att det inte är ens eget fel. Tyvärr är det ju så att barns ret ofta inte går att förebygga på något sätt, mer än att göra sitt bästa för att ens eget barn inte blir den som retar eller mobbas. Jag hoppas att ni får bra stöd och att allt kommer att kännas bättre i vår! Stor kram till dig!

Angående presenter -  Spike vill mest ha Lego och pärlplattor, så det skall han få. Jag tror att han skall få ett nytt spel till sitt DS också, eftersom vi pendlar ganska långt till skolan varje dag. Mer än så köper vi nog inte. Han skall ha kalas för 14 kompisar och kommer få presenter då också, och faktum är att han mest sitter och bygger med Lego, målar akvarell eller lägger pärlplattor om dagarna.

Spike är annars inte så present-orienterad (ännu?). Det han längtade till med julen var att klä granen och äta pepparkakor och nu längtar han till sitt kalas för att han skall få ballonger och tårta . Presenter tycker han är kul, men inte SÅ kul

Grattis till alla nya bebisar som jag missat att gratulera i gästboken eller här!

God fortsättning!