Gravida & föräldrar från IVF på Sahlgrenska del 4
Haz: du får lägga upp din förlossningsberättelse här på FL, är visst nån tävling, står om det på startsidan
Haz: du får lägga upp din förlossningsberättelse här på FL, är visst nån tävling, står om det på startsidan
Haz: Jag säger det igen..herregud... som du säger vilken tur att mormor och morfar var hemma hos er.
Vilken upplevelse!!
Grymtis: Hoppas verkligen att det är på G nu!!
Haz: Du känner dig helt och hållet färdig med bebisar, förlossningar, BB, BM osv. Inte ens ett spontanbarn till?
Ingen kritik, mer att jag beundrar dig. Vet inte om jag någonsin kommer att känna mig helt nöjd på den fronten..
Jag har 2 och blir det inte fler så är jag tillräckligt nöjd men längtan finns där..
Grymtis: stort grattis!! Fina lilla Julia!! Mys nu hela familjen!
Haz: Jag är nog inte heller gentligen en småbarnsmamma, visst är Rebecka världens gulligaste bebis men Judith är ju så mkt roligare att ha å göra med. Men spädbarnstiden är så kort så det går ju snabbt över
Men ibland tittar jag på R och tänker: "Är detta sista gången jag får uppleva detta? Sista gången jag får sätta på ett barn en body i strl 50", nä den tanken ryser jag av... Vi har ju oxå haft sån tur med våra FET så jag vågar inte släppa taget om dem ännu men jag/vi kommer nog inte att göra ett FET så tidigt som med J och R. (FET nr 2 gjordes 3 dgr innan J fyllde 1)
SEn när jag ser hur roligt J o R har av varandra redan nu, R har börjat kunna härma saker som J gör och de båda gapskrattar och då bara MÅSTE jag göra fler barn.
EGO: Jag tog ett ÄLtest den 31/1 som var positivt,1 test 1/2 som var neg, sen tog jag ett igår som oxå var positivt alltså en vecka senare och ett idag som var positivt oxå?? Nån som vet vad som händer?
Japp jag ammar fortfarande men har inte fått min mens ännu eller jag hade mens i sep och oktober men sen har jag inte sett röken av den.
Aha det har jag aldrig hört talas om , det dära med att kroppen försöker få till ÄL.. Kroppen är då ett märkligt fenomen
Bullen: Stor kram till er!!
Grymtis och Haz: finfina bilder i tidningen!!
Ni måste hjälpa mig att ge mig råd, jag vet att i slutändan så är det mitt/vårat beslut men tips och råd vill jag gärna ha och ni är ju ett par kloka kvinnor(jag antar att det bara är kvinnor i denna tråd).
Om jag fick en 100% försäkran på att det skulle bli ett barn till så skulle jag inte tveka en enda sekund men jag är i fullständig panik över att det ska gå fel(gå fel så menar jag inget embryo klarar upptiningen, jag blir inte gravid eller jag blir gravid men får MF/MA)
Just nu är livet så perfekt, livet är i en perfekt balans och jag är så rädd att den balansen skulle rubbas ifall nått skulle gå fel.
Dessutom är jag i panik att hamna i barnlöshetsträsket igen, jag tror nästan man kan jämföra mig med en alkoholist som får 1 mun vin. Blir jag gravid men nått går fel så kommer jag bli som besatt igen och kan inte acceptera att det bara blir 2 barn.
Samtidigt vill jag ha ett barn till, vi har ju blivit gravida 3 av 3 återföringar och har 2 friska barn. Och ska det bli 1 barn till så ska det ske rätt snart så kör vi några tuffa år med dålig sömn, blöjor, dåligt med pengar.
Eller så accepterar vi det faktum att det "bara" blir 2 barn och lever det livet.Och jag ist satsar på min utbildning.
Hur skulle ni göra?
Vi har 3 embryon kvar.
Framförallt är det mannens "fel", hans spermieprov var precis godkända för att "slippa" ICSI, nu har ju alla våra 7 embryon varit bra, de har bara varit tvungna att kassera 1 och det var vid FET nr 2(det som blev Rebecka).
Men jag har även gränsfall till PCOs, jag har inga tydliga symtom mer än att jag hade 1 cysta på första utredningen och "pärlband". Dock har jag supermegaregelbunden mens och ÄL(inte nu när jag ammar).
Men 2 läkare har sagt att spontangrav. borde ha inträffat.
Men spontanbarn räknar jag inte med utan det får då bli en positiv bonus.
Förmodligen så kommer jag att tillslut att acceptera att det "bara" blir 2 men vågar jag rubba den numera perfekta familjebalansen? Den frågan kan jag bara svara på men det är kul att höra hur ni andra tänker.
Iofs är jag en yngling i IVFsammanhang(jag fyller 29 i år) men det är som du säger, man blir inte yngre.
Nån som vet om embryona blir sämre ju längre de ligger nedfrysta?