Mola/Druvbörd

Lavinia, fy FAAAAAAAAAAAAAAAAN...

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva... Önskar jag kunde säga något som fick allt att försvinna.... Jag känner med dig och jag tänker på dig! Ingen är värd det här, ingen av oss och självklart inte du heller. Liten liten tröst kan ävndå vara att denna cancer form är så nära 100% botbar som man kan komma. Hoppas du ändå kan få njuta av julen.

Ang semester o sånt, kan man inte sjukskriva sig om man blir sjuk på semestern? Jag är egenföretagare och har ingen ersättning (försäkringskassa passade på att nolla mig när jag mådde som sämst!) så jag är inte säker på hur det fungerar, men har för mig att nån i min närhet pratat om det.

Känner igen mig i din uträkning, tror att jag är ett ännu större unikum dock... Jag o min sambo kan inte få barn, så molan var liksom ett omöjligt fall. Håller ju som de flesta vet på m IVF nu, hans simmare saknar akrosomer o kan inte ta sig in i ägget själva. Vad är då oddsen för att TVÅ ska ta sig in, och att ägget just då skulle sakna kärna!?!?!? Typ 0. Har dock klarat mig (hittills) utan cellgifter så jag antar att jag ska vara rätt glad ändå.

Tack Vanna o SuperMajjsan, ja jag hoppas verkligen på mitt lilla ägg. Skulle det funka nu skulle det vara nästa på året sen jag blev "gravid" med molan. Känns som att den har fått ta tillräckligt av mitt liv nu!

Stor kram till alla

Hej Lavinia!
Jo, det verkar som sagt ganska omöjligt det som hänt oss. Tror vi blivigt ett "intressant fall", vilket i alla fall gjort att vi fått läkarna allerta. Molan har inget m akrosomerna att göra, men jag misstänker att min IVF behandling har ett finger med i spelet (skadat ägg pga de starka hormonbehandlingarna). Har du tittat på några bilder av Lenart Nilsson? Det är läkaren som fotograferat foster i magen, samt ägg o spermier mm... jätte känd för det. Om man tittar på hans bilder kan man se en blåaktig "hätta" på spermie huvudet. Det är akrosomen, ett slags protein hölje som reagerar med äggets yta. När en spermie tagis sig in sluter sig ägget, utan det kan spermien alltså inte ta sig in.

Du kan ju gissa hur olyckliga vi blev när vi äntligen efter flera år blev gravida, och fick denna diagnos. Att vi, som du skrev, inte bara skyddat oss den gången... Vi skulle just börja med nästa IVF behandling när mensen inte kom och jag konstaterades gravid. När jag sen fick diagnoser svartnade allt, jag ville inte vara med längre... Fick hjälp, både kurator och psykolog, och mår sen i sensomras mycket bättre. Under tiden passade alltså försäkringskassa på att nolla mig, och dessutom pricka mig hos kronofogden för att jag v ar sen med min prelliminär skatt!!! Så otroligt osannorlikt! Om de nu anser att jag inte är värd ersättning för att jag inte tjänar pengar, bode de kanske inte bry sig om att jag betalar skatten i tid. Kan så klart bestrida allt detta, men jag har inte orkat.

Det låter inget vidare med din semester situation... Men i detta fall tycker jag nog ändå att du kan sjukskriva dig.. Vet ju inte vad du har för arbets situation, men detta är ändå cancer du ska behandlas för. Om man inte får vara hemma för det, vad ska då anses som tillräckligt gott själ för att vara sjukskriven?!?!? Kan det vara ett alternativ att vänta med cellgifterna tills efter jul? Eller anses det vara en dum idé?

Hoppas verkligen att de får bort det sissta nu...
Stor kram, K

Pralinbiten, bad kul att höra ifrå dig! MY GOD, har det alltå gått så lång tid... hjälp! Grattis till lilla gossen, vilken julklapp! härligt!

Lavinia, jag är glad att du slapp cellgifterna över jul... helt otroligt att det gått så lång tid, 8 månader. Jag sjönk som sagt också ganska långsamt, men jag kom ju ner till slut utan cellgifter. Hur det än blir för dig nu så tycker jag att du ska ifrågasätta om du får besked du inte är nöjd med. Jag har varit skitjobbig m alla mina läkare, ringt och begärt att få svar. För mig har det varit naturligt, jag är sån helt enkelt. Men det har även resulterat i att ett 1års förbud blev till ett 8 månaders förbud, alltså värt det för min del. Trist att du fått såna vidiga läkare, tyvärr verkar det vara gott om dem! Jag har haft turen att få i alla fall 2 bra läkare som lystnat på mig. Om du nu får 1 års förbud efter avslutad cellgiftsbehandling är det inte för att din bebis kan bli skadad av cellgifterna, utan för att de är rädda att ett stigande HCG pga graviditet kan orsaka att cancern kommer tillbaka. MAn ger tydligen cellgifter till kvinnor som fått missfall där hcg inte vill sjunka, och där förekommer inga förbud sedan. Alltså kanske du kan hitta nån läkare som kan titta på din situaion och se om det VERKLIGEN är nödvändigt m 1 år. Lider verkligen med dig, hoppas du snart kan få lite goda nyheter. Det är de verkligen värd! Stor kram!!!!

supermajsan, ludvigsmamma, vanna och alla ni andra, tack för era lyckönskningar! den 21'a fick jag en "blastosyst" tillbaka, den hade klarat sig fint, 100%! Så fick jag en blödning i måndags o trodde allt var kört, men den avstannade och har sedan lyst med sin frånvaro. Nu hoppas jag såklart att den bitigt sig fast, och tänker stanna i 8 månader till... Test datum har jag på måndag, så då får jag veta säkert. Tänk, för knappt 1 år sendan blev jag med "mola". Trodde aldrig att jag skulle komma igenom detta året, men det verkar faktiskt som att det har för avsikt att ta slut imorgon! Kommer INTE att sakna 2010, det är ett som är säkert.

Även jag bor i Stockholm, kommer gärna om det skulle bli nån träff av.

Stor kram till er alla!

Tjaha, det blev ingen rolig början på 2011 för mig detta.... Missfall igår. Jag fick svagt plus på tested på nyårsafton, men det varade alltså inte så länge.... Kunde ju inte börja sämmre faktiskt...

Lavinia och Wombat, hur går det för er?

Tack tjejer! Vi får ta nya tag, ska tillbaka till kliniken på mådnag. Har vi tur kan vi få ett ägg redan denna cykel, men tyvärr är det väldigt dålig statistik på 2 dagars odlade frysta ägg. BLÄ, känns inte som att det nånsin kommer att funka för oss. efter 3 år försök har vi alltså fått 3 misslyckade IVF'er samt en mola! Roligare kan man ha....

Vanna, har du fått något svar föresten? kram

Vanna det låter ju possitivt.. eller? skönt om det inte är struma, utan något som du kan bli av med. Kanske inte känns så roligt just nu ändå, men skönt att du tar tag i det i alla fall, och kommer att få svar.

För mig är det en riktig skit dag idag.... Blir så ledsen emellanåt, 3 år och två missfall, mola o skit o piss. Äggen vi har kvar i frysen är inget att hoppas på, dessa har sån lite möjlighet att bli något. Jag har ju min son sen tidigare också, vilket är underbart och när han är hos mig varannan vecka är det bättre. Lämnade honom till pappan igår, och allt bara rasar. Känns så otroligt jobbigt att ha ett "halvt" barn, kommer inte överens m pappan och känner att hans dåliga omdömme och leverne förstör mitt barn. Fullt så illa är det såklart inte, men varje måndag som jag får tillbaka honom känns han som en annan pojke. Att så aldrig få uppleva att ha en "hel" familj känns liksom ännu värre.

FAN, kan inte låta bli att tycka synd om mig själv just nu.. Vet att jag borde vara rätt tacksam att jag slipper cellgifter o det, men hade hellre tagit allt det där bara jag vissta att ja en dag skulle få ett friskt barn m min sambo. Efter 3 ivf'er börjar den drömmer kännas alltmer avlägsen, även om vi så klart inte kommer att ge upp. Som sagt, en dålig dag idag...  Är inte alltid så här pesimistisk.

Jag håller helt med er andra, att man kan tycka om någon så mycket som man aldrig träffat... Jag är så jätte glad för denna möjlighet att känna sammhörighet, att få läsa om sorg o lycka m er. Det hjälper verkligen...

Skräpmola, tack för kramen!
Ibland orkar man inte hoppas längre bara, men det vänder alltid. Känns lite bättre idag, men har bara grinat här ett par dar. Även om det gått ett år känner jag fortfarande förlusten av min "bebis" som alltså inte var nån bebis. Ang det du skrev här sisst var det något av det dummaste jag har hört! Det var väl lika mycket ett barn för mig/oss alla som för andra som får missfall! I mitt fall kanske ännu mer efterom vi försökt så länge, IVF och allt o äntligen lyckas. Villket jävla pucko som fällde den komentaren.
Vi har 3 befruktade ägg till i frysen, ska till huddinge på måndag för att titta hur jag ligger till i cyklen. Det är dock otroligt dålig statisktk på lyckade återföringar av 2 dagars odlade frusna embryon, hoppet låg på det 5 dagars odlade, den sk "blastocysten".  Den fässta ju alltås också, men graviditeten avslutades. Kan ha att göra med att jag blev sjuk, fick hosta o hög feber...
Om ingen av de frusna vill fästa, många överlever inte heller upptiningen, blir den en tredje o sissta stimulering för mig, med sprutor och hela baletten. men detta kommer ta tid, eftersom det ska passa in i deras schema med äggplock mm.

Kram till er alla!

Lavinia, vad sköööööönt! Äntligen verkar det som att det släppt för dig. Vilken TUR att de inte satta in cellgifter då. Hoppas verkligen att det fortsätter åt samma håll nu.

Vanna, jag tror som du. Du blir nog inte gravid om kroppen inte är redo ännu, det är ju kroppens sätt att skydda dig. Ha inte för höga förväntningar bara, du har ju haft en infektion och kanske behöver några försök innan det smäller... Ang spolning tror jag att man vill göra den innan ÄL i cykeln, eller i alla falla gjorde man det på mig. I detta syfte alltså, att inte spola bort en ev graviditet. I ditt fall är det kanske svårt eftersom din mens inte kommit igång som vanligt ännu... Lycka till i alla fall!

Vombat, jag känner igen det där. Ont i magen medans man väntar på provsvar, fy! Det verkar ju verkligen som att det lugnt för dig nu dock, det är ju kroppen det handlar om och man kanske inte kan förvänta sig att det ska ligga på exakta värdet hela tiden. Hoppas verkligen att håller sig runt 5 nu, det ska ju vara tillåtet.

Jag har börjat kissa på ÄL tester igen, var på VUL i måndags för att kolla beräknad ÄL. Har 3 st ägg i frysen, alla 2 dagars odlade. Dessa har 70% chans att klara upptiningen, och sendan mellan 10-30% att bli till en graviditet. Inge super goda ods, men det spelar ingen roll. Någon ska det ju funka för, och kanske blir det jag. Första hindret är att få ÄL så att återförandet inte hamnar på helgen, allt utom idag o imorgon skulle funka. Ser ännu så länge hoppfullt ut.

STOR KRAM ALLIHOP!

 

Då sitter man snopen här igen då... Fick aldrig nån "glad gubbe" på ÄL stickorna, så det blir inget för mig denna månad. Är så arg, ledsen, frustrerad och allmät besviken att jag inte vet vad jag ska göra med alla dessa negativa känslor. HATAR DET HÄR!!! Räcker det inte m att jag måste hålla på m IVF, ska allt i hela denna förbannade skit värld hindra mig från att bli gravid??? Nästa gång blir det på en helg eftersom jag backar en till två dagar per cykel, odenna gång borde varit idag om testerna behagat göra utslag. Är så in i h-vete less på detta, less på att vara hoppfull, less på att bygga upp förväntningar när man bara vill skrika, less på att behöva leva och jobba under detta spindelnät av hinder och problem som bara vill växa sig till en stor klump i magen. Jag kan aldrig planera någonting för jag kanske kommer att göra en benandling, kanske kommer att få ett ägg tillbaka, kanske måste till sjukhuset.... Till slut har det gått ett år av kansken och ingenting händer utan att man har ytterligare ett år av kansken som hindra ens liv/jobb/ vardag/mentala välbefinnande... pisspisspisspisssss