Grattis skräpmola!!!
Härligt med fler glada besked i tråden 
Jag var galet nojig ända tills jag kände lillen börja kicka runt därinne, VULet hjälpte typ en dag och sedan var jag nojjig igen Det går nog inte att låta bli att vara nojjig när man varit med om allt som vi har varit!
jag håller alla tummar för att det går bra för dig också!
Vombat: Hur går det för dig vännen?
Åh Kasa!! 
Vad glad jag blir!
Stort Grattis!! Nu måtte väl allt gå vägen! Håller alla tummar!
Skönt Ludvigsmamma
Vad härligt med så mycket galda besked i tråden, det behövde vi!
Själv mår jag utmärkt, är nu i v 24 och har faktiskt kunnat börja släppa oron och känner nu bara förväntan!
Ang blödningar och ont, jag hade en del blödningar när jag väntade min kille som idag är 3 år, inga stora men tillräckligt för att det ska skapa oro. Men det gick ju bra, han hängde kvar och mår finfint idag .-)
Sedan att ha ont i samband med en blödning är ju mer oroande, men smärta i sig behöver inte heller vara ett tecken på att det är något som är fel. Jag har haft väldigt mycket molvärk denna grav, från allra första början tills eg fram till v 21-22 någonting men kan fortfarande känna av den. Det är otroligt påfrestande för psyket att ha ont, särskilt när man har haft det tufft innan, då kopplas smärtan automatiskt till att dte är något dåligt på gång.
När jag var på mitt första UL så sa jag till läkaren att jag hade ont och då sa hon att när man inte är gravid då går du omkring med din kropp och känner inte efetr så mycket på hur allt känns, bara helheten- mår jag bra/ mår jag inte bra... när man blir gravid blir man helt pltsligt medveten om att man har ett underliv och att det händer grejer därnere,.. Håll ut tjejer, det blir bättre!!
Jag håller alla tummar för att det ska gå bra för er .-)
och ja, Ludvigsmamma, nu är det stor chans att lillebror klarar sig fint om han skulle bestämma sig för att titta ut Helt galen känsla! Snart bara tre månader till bebis!!!
Åh Grattis Vanna!!! Härliga nyheter
Men vilken konstig kommentar av bm... så borde man ju inte fä säga!
Men jag håller alla tummar även för dig i fortsättningen!!
Hej alla fina tjejer..
Jag känner med er alla nya som tråkigt nog sällar sig till skaran, men ni är så välkomna.
Jag fick precis samma känsla som du Kasa när jag läste Lavinias inlägg, tråden startades ju i syfte att få stöd i allt det jobbiga, jag startar upp en ny tråd strax och länkar i ett nytt inlägg spå kan vi som har kommit vidare och har lyckan att få blivit gravida på nytt samlas där med alla frågor, funderingar och glada utrop.
Sedan finns denna tråd kvar för stöttning av de som fortfarande har det jobbigt.
Det är väl inte fel att vi som 'flyttar' tittar in ibland och kan bidra med svar på frågor och peppning.
Jag känner att vi borde respektera hur jobbigt det är att vara mitt i molaträsket och alla funderingar det medför...
Ta hand om er alla, och jag hoppas att jag får sällskap i nya tråden!
Lavinia: Bra att du vågade skriva om hur du kände och jag hoppas att du kan känna att du kommer in oftare och får utlopp för känslor och att du får det stöd du verkligen behöver!! Jag önskar dig all lycka till och hoppas med hela mitt hjärta att du kommer till annat sjukhus och får den hjälp du behöver för att bli av med molan!!
Kram!!
Hoppas nu att det fungerar!
www.familjeliv.se/Forum-2-286/m58701369.html
Lavinia: Vi kommer ju säkert att vara inne här allihopa med pepp och tillrop till alla som behöver, vi vet ju så väl vad som snurrar... men att alla gravidfunderingar tas i nya tråden!
Vi finns kvar för dig och er alla
och du kommer att komma över till nästa tråd du med! Jag är övertygad!
Jag fick vänta två veckor på mitt mola-besked. Ultraljudet tydde på att det var en mola men vid skrapningen var inte det som 'kom ut' riktigt typiskt för mola. Det såg nästan mer ut som ett MA enl läkaren som jag pratade med efterråt. Dessutom hade jag inte så jättehöga HCG-värde trots att jag gått ganska länge med, vad det sedan visade sig vara en komplett mola.
Miam85; Bra tips tycker jaga tt tippa om värdets nedgång, det gör nog det hela lite uthärdligare och en känsla av mindre allvar..
Ett annat tips som jag har, känns lite klychigt kanske, men använd förbudstiden till att ta hand om varandra.. myshelger, utomlands eller hemma men passa på att njuta av att bara vara två (fast jag vet att man vill bli fler!!)
Lyxa efetr storlek på plånbok, men försöka känna att ha det lite speciellt!
Detta är kanske inget man är sugen på att göra dirket efter att man har fått sitt besked eller alltför nära men när förbudstiden börjar gå mot sitt slut eller på mitten någonstans... vi brukade säga att vi måsrte ju öva, så att vi vet hur man gör sedan 
Lycka till alla!
Lavinia: Härliga nyheter! Det är du värd!!! Stort lycka till med operationen och hoppas verkligen att du nu snart kan få lägga detta bakom dig, så gott det nu går, du med
Kram!!
Hej på er!
Usch, jag har också tänkt så mycket på Epelino, och hoppas att allt bara blev för mycket, att hon inte orkade vara med någonstans.. sannolikheten att man inte klarar sig som följd av en mola, men det är klart att den finns..
Lavinia: Jag tycker verkligen att att du ska få en second opinon oavsett vad din vanliga läkare säger, det hade jag gjort. Om hon känns så osäker så känns det ju inte som att man vill lita på något hon säger.
Ang kontrolltid och gravförbud så kan man ju faktiskt göra som man vill, även om hon säger att du måste kollas längre men att en annan läkare som du får mer förtroende för tycker att det är ok att köra från aug eller när det nu kan tänkas bli så är det ju bara att köra då. Tycker jag, samt att undertiden man försöker bli gravid på nytt kan man ju gå och ta prover..
Det föreslog min läkare, att jag fick börja försöka redan 8 månader efetr skrap, men att jag gick och testade mig upp till ett år om jag inte hade blivit gravid, mest eg för statistik tror jag faktiskt, men det tyckte jag kändes ok.
Skönt att allt nu är borta! Fasiken, stort lycka till och vi hoppa satt du snart kan joina oss 'gamlingar' i nya tråden
Kram på dig!
och ha en fin helg alla!
Lavinia: Min läkare använde sig av att allt under 5 är ett 'nollvärde'
De sista proverna jag tog fick jag ett svar på att värdet låg på 0,1, men att sköterskan som meddelade mig detta berättade att hon aldrig sett någon som legat helt på noll, mola patient eller ej..
Tuttan80; Jag vet precis hur du känner... tyvärr är det den kompletta som är den värre varianten men det betyder inte att det ska behöva utvecklas något värre för dig, det gjorde det inte för mig och jag hade också komplett.
Vet precis hur det känns att gå och hoppas på något annat, läkaren som opererade mig tyckte inte att det hon fick ut var typiskt för en mola utan mer som för ett MA som hade skett väldigt lång tid tillbaka, samt att mina hcg värde inte var särskilt höga.. men jag fick också det tråkiga beskedet att det var en komplett till slut...
Mitt bästa råd till er alla är att var ledsna och sörj, både för det barn som aldrig fanns/fick fortsätta finnas- för det fanns i era hjärtan oavsett om det rent fysiskt sett fanns eller ej, det är ett förlorat barn!
Prata, älta och bearbeta! Efter ett tag så känns allt bättre och man kommer in i lunken att springa på sjukhuset och lämna sina jäkla prover var och varannan vecka och plötsligt så är man faktiskt framme vid slutet av jäkelskapen...
När ni kommit en ´bit på väg, njut av livet och gör sådana saker som är svårt att göra med barn och ta tillvara varandra och tiden som ensamma och försök att se den som något som binder er ännu mera samman..
Om ekonomin finns- res för glatta livet till ställe ni inte tror att ni skulle våga er med barn... då går upföljnings och förbudstiden snabbare och man känner efterråt att man fick något ut av den tiden också, att det inte bara blev en tid av vakum, väntan på provsvar och längtan även om det självklart är så tidvis också!
Stor kram till er alla!
Vraket (tror jag att det var) ang gravförbudet: Enligt den läkare jag gick hos så räknas förbudet från skrapning. Om du kommer ner på det som räknas som nollvärde inom åtta veckor så ska förbudet vara ett halvår från skrapning om det dröjer mer än åtta veckor men att värdet ändå går neråt av sig själv om än långsamt så gäller ett år från skrapning. Om man däremot behöver cellgifter är förbudet ett år efter avslutad behandling (alla gifter måste ur kroppen misstänker jag)
Det är ytterst ovanligt att en partiell mola (2%) kräver ytterligare behandling utöver skrspningen medan det är vanligare att man vid en komplett mola (20%) behöver ytterligare behandling.
Detta är vad min läkare på Karolinska berättade för mig och jag tror att hon är bra på molor, har gjort en del forskning osv...
Misströsta inte för vad barnmorskan har sadt, det är inte hon som har kunskapen som behövs utan det finns alltid en ansvarig läkare du borde kunna prata med. Ta reda på vem som är din läkare och kräv ett möte eller ett telefonmöte för att reda ut alla frågetecken, detta är för stor grej för att gå och ha en massa frågor om!! All lycka till dig!
Styrkekramar till er alla!!!
jag tycker att det verkar som att många läkare när de blir osäkra tar i med både hängslen och bälte, om i fall at...
istället för att konsultera varandra, i synnerhet de som faktiskt kan någonting i frågan...
Jag tycker att du gör heöt rätt i att ifrågasätta förbudstiden, om man har ett nollvärde hyggligt snabbt och sedan följer Charing Cross rek så kan man i min värld inte göra fel.
Blir man sedan inte gravid direkt är det ju inget som säger att man inte kan gå och lämna sina prover enligt läkarens kontrolltid..
Ju lägre HCG blir ju långsammare sjunker det, inget att oroa sig för.
Allt under 5 räknas som noll, men sedan kan man som kvinna inte få ehlt och hållet noll, som lägst kan du mäta 0,1 fick jag förklarat för mig av molasköterskan på KS, hon sa att hon aldrig under sina år hade sett ett värde som var inder 0,1.
Att det sjunkit från 2,3 till 2 är inget fel, bara det går sakta neråt lite till.
Lätt att säga men du behöver verkligen inte oroa dig Vraket!
Morrhopppan: Du behöver inte heller oroa dig, det är väldigt individuellt hur snabbt värdet sjunker, så länge det går deråt är det lugnt. Det som det kan ha betydelse för är hur långt ditt gravförbud blir.
Åh Lavinia, jag hoppas att det inte är något trubbel nu... du har verkligen haft din beskärda del av skit!
Jag tycker att du kan ringa gyn direkt, har man den historian som du har så ska man inte behöva vänta.
Klart att du blir orolig!!
Vad skönt att du blir fri i höst, det var ett enormt stort steg tyckte jag, så skönt att slippöa alla kontroller och att få bestämma fritt över sig själv och hur man ska försöka bli gravid utan att någon annan bestämmer.
Stort lycka till!! Kram till dig