Stort grattis till plusset! :) För oss gick det tyvärr inte hela vägen denna gång. Vi får fortsätta vänta på vår tur..
Håller tummarna att det går vägen nästa gång.
Det såg fint ut! Jag vågar inte vara mer än lite försiktigt glad eftersom det ännu är så tidigt (och jag är nog lite traumatiserad sen sist...), men det känns så klart ändå väldigt positivt.
Jag tror och hoppas att de kommer gå riktigt bra för er och de små liven ????
Tack snälla, detsamma till dig! Nästa gång blir det en liten som stannar :)
Hur går det för dig? Håller tummarna :)
Igår var jag och kollade igen, allt såg fint ut! Jag är nu i 10+4 och börjar tro att det kanske faktiakt kan bli en liten bebis!
Hur går det för er andra? Bara fint hopoas jag
Hehe, mycket gaser här med :) Jag håller tummarna, berätta hur det går!
Sitter nu på gynakuten för att jag fått en störtblödning med massa klumpar. Väntar på att träffa en läkare, mitt hcg värde från igår va inte bra låg på 3110 från förra gångens 3370. Så känns väldigt dåligt!
Jag har rester kvar, de kommer ta kontakt med en specialist från KS som de ska rådgöra med vad som ska hända härnäst. Jag är så trött på detta kommer antingen få göra om allt eller så kommer jag få cellgifter eller kombinerad behandling av detta. Kommer gå in i en depression pga detta! Mår riktigt jävla skit!
Hej allihopa! Jag har sökt massa på nätet o ni kanske vet eller kan hjälpa mig förstå?
Jag drabbades 2015 av missfall i v 11, det var fruktansvärt... jag blödde några dagar men fick ingen hjälp.. sen kom fostret ut när jag var på toaletten efter rejäl smärta i magen, att se det som kom ut...det var det värsta jag upplevt någonsin men fick inte hjälp då heller och dom verkade inte tro på mig.
Sen kontaktade jag kvinnokliniken som tog emot mig i v 13 Jag såg på ultraljudet att något var väldigt fel, jag såg en tom fostersäck o läkaren skyndade sig att ta bort staven så jag ej kunde se mer.. hon konstaterade MF o jag fick tid för att vistas på kliniken senare för att driva ut det som var kvar med tabletter. ?Inkomplett MF? sa hon. Men efter en natt där hade inget hänt och jag fick åka hem o vänta på operationstid. När det var dags så fick jag veta medan jag låg i operationsstolen att dom misstänkte mola, att det skulle skickas på analys. jag hade tusen frågor o vart rädd men svaret var ?jag kommer till dig på uppvaket o pratar då? sen sövdes jag o vaknade upp i ett rum men läkaren kom aldrig trots mitt eviga tjat. Dom höll kvar mig länge, behövde mer dropp osv. Sen till slut skickade dom hem mig. Några veckor senare ringer kirurgen mig o säger att jag hade ?partiell mola? att jag ej fick bli gravid då jag kunde förblöda, att han skrivit ut p-piller o att jag skulle gå på regelbundna kontroller av hcg. Samtalet tog inte ens 5 minuter då han ej hade tid.
Därefter gick jag på provtagningar i 6 månader efter remiss men ingen kunde ge svar på mina värden då dom ?bara tog prover? sen när det gått ett halvår fick jag ett brev hem där det stod att jag kan bli gravid om jag vill.
Kan berätta att så illa jag blivit bemött under tiden av BM, kvinnoklinik mfl gjorde mig så ledsen, det tog ca 2 månader från MF till operation vilket jag tycker är hemskt!
Kirurgen lovade mig tidig uppföljning nästa graviditet iallafall...
Nu blev det visst mycket text....
Till min fundering nu så planerar vi på att försöka skaffa barn och jag undrar får man den hjälp dom lovat mig? När jag blir gravid, räcker det verkligen bara att ringa kvinnokliniken o förklara? Eller ska jag behöva tjata o bråka denna gången med? Har ni som blivit gravida igen fått tidig uppföljning?
Jag är livrädd men längtar mer än nånsin...