Mola/Druvbörd

Hej hej!

107, 126 och så 112 i måndags. Och eftersom jag hade denna enorma sänkning sa läkaren på telefonen att hon väntar med remissen till JK (ironi som vanligt ifall någon trodde annat...). Träffade henne ändå igår för att kolla upp det där andra som gör ont när jag går och när jag sätter mig och som hon på telefon lät som en cysta. Tror ni det var en cysta? Jamen det är väl klart det var en cysta! 6cm. Kanske inte så konstigt att jag blivit smalare överallt utom kring magen. Den såg godartad ut i alla fall och det är ju bra. Hade inget alls med molan att göra sa hon. Försvinner, brister eller opereras bort. Tiden får utvisa. Orkar knappt bry mig.

Och när hon tittade på molan var det nu tydligt att det som var kvar från andra skarpningen i september verkligen är molarester. Hon ändrade sig raskt och skulle genast skicka remissen till JK för bedömning. Så om inte värdet störtdyker på måndag så blir det väl en veckas behandling i januari vilket känns bra. Bryr mig inte alls om om jag mår skitdåligt eller skulle bli av med hela kalufsen eller ens lilltån . BARA DET BLIR NOOOOLL!!!

Det är ju alltid lätt att säga tänk om i efterhand, men jag kan inte låta bli att tänka att OM man fått ut en del av molarvävnaden vid första skrapningen i juni och sett att allt inte var ute så hade jag varit av med detta för flera månader sen även MED cellgifter. Men allt skulle ju gå så bra och jag hade sån TUR att jag fått en partiell mola. Om 8 veckor skulle den vara borta. Sen ett halvårs väntan. Inget man sagt eller trott hittills har stämt. Nu har det gått 8 MÅNADER och jag är inte ens nere på 0!!! Och sen cellgifter, ner till noll och sen ett ÅR på det. OM det nu försvinner med methotrexat alls... Men det är klart det gör... eller!? Har Epelinos inlägg i huvudet hela tide. Undrar så hur hon mår trots att hon "försvann" innan jag kom hit.

Och så alla runt om en som fortsätter bli gravida hit och dit. Jag kräks snart! Nu senast makens bästa vänner som han själv tuttat ihop en gång i tiden. Givetvis fick man "äran" att sitta på en middag hemma hos dem när de berättade. Jag började bara må illa och ville åka hem, vilket vi gjorde. Vad är det för fel på att skicka ett mail så kan jag reagera på vilket sätt jag vill??? Och igår berättade min kära mor helt spontant utan någon som helst eftertanke att en i belantskapskretsen (som jag umgicks med mycket när jag var liten) fått barn. Och där var den, annars så hyfsade, dagen också förstörd. Är det inte väldigt konstiga känslor som dyker upp hos en mot folk som absolut inte har något alls med MIN mola och MITT öde att göra. Klart att det väcker känslor, men att de är så starka!? Förnedring, nedtryckthet, ohänsyn, äckel, orättvisa och rent av hat och avsky. Och så skäms man för de känslorna dessutom. Mycket förvirrande och obehagligt!

Håller helt med Vombat och skräpmolan att det är här jag får mitt mesta stöd, från männsiskor jag inte känner, som jag inte ens vet namnet på. Och jag känner en så stark önskan att få träffas i verkligheten. Det är flera vänner och familjemedlemmar som tror att de stöttar men bara ett fåtal som verkligen gör det (men de är jag å andra sidan oerhört tacksam för). Här kan läskigt nog vem som helst läsa och ändå skriver man (=jag) utan någon som helst censur.

Förhoppningsvis ringer kuratorn efter den 27 iaf.

Vombat, har du fått några fler värden? Eller blir det nästa efter jul?

Nehepp, dags att ta in granen. En av de 10 sista för 100 spänn. Den ser förfärlig ut men jag kan inte låta bli att skratta åt den . Lite krimskrams så blir den säkert lika glittrande som vanligt. Ska minsann ha en gran att titta på om jag ska vara sjukskriven i januari!

Vill önska er alla fantastiska tjejer en riktigt bra jul utifrån era egna förutsättningar. Själv ska jag fokusera på att göra precis det jag vill, roliga saker som för tankarna från allt vad mola heter så mycket som möjligt.

Kramar L

 Å vad skönt Vombat att du närmar dig nollan! Håller tummarna för att den håller sig där.

Kasa: Blev så ledsen när jag läste. Så tråkigt. Som ni kämpat borde det varit din tur nu.

För min del skulle ju det blivit en veckas cellgifter om värdet i mellandagarna inte hade rasat från 112 (en vecka innan) där det parkerat ett antal veckor. Ställde in mig mentalt på detta med tanke på hur det varit. Så ni kan ju tro att man blir förvånad när det på en vecka gått ner till 63! Och en vecka till därefter nere på 44. Nytt prov imorgon. Det verkar som att blödningarna och menssmärtan före denna sänkning berodde på att mer av kvarvarande mola "dött av". Men efter 44 har det inte fortsatt så det blir spännande att se vad det blir för besked på tisdag.

Det är ju kanon att det plötsligt sjunkit "rejält". Hoppas bara att det fortsätter så att det inte blir cellgifter tillslut i alla fall så att denna väntan blir för gäves. Och mentalt jobbigt att kastas hit och dit på vad man förbereder sig på. Har lärt mig att inte ropa hej än, vid det här laget.

Måste också berätta om kuratorn på gyn. Var där en timme. Vet ju att det kan vara jättebra att bolla med sådana personer men denna dam var fantastiskt dålig. Fullständigt meningslöst. Först fick jag lägga en halvtimme på att förklara på vad det var. Sen var det enda hon fick ur sig "jaså" och "oj då". Ingen fråga om vad som kändes jobbigt och varför eller hur jag kanske kunde hantera vissa saker. Jag gjorde det ganska klart att jag snarare behöver prata med någon än till någon. Hon ursäktade sig med att hon ju inte har någon psykologutbildning och att hon mer finns där om man behöver prata. Herregud, vem som helst hade gjort det bättre. Nej, väggar har jag hemma... Håller mig till mina vänner tror jag. Kan inte låta bli att tänka att vi faktiskt betalar skatt för hennes lön...

Kram L

36! Hurra! Det tar tid men alla sänkningar är ju bra just nu!

Vombat: När var det nu du började ta prover? Tar du en gång per vecka?

Tack alla som tänker på mig. Och jag tänker på er !

Idag fick jag svar på gårdagens prov. Det var det "raset" det. Från 36 till 30... drygt på en vecka (det framgick inte vad "drygt" innebär). Inget mer ras alltså. En sänkning tyckte hon. En så liten sänkning att detta kommer ta en jävla evighet tyckte jag. Lovar att det kommer bli cellgifter tillslut i alla fall. Är inte förvånad som sagt. Då det gick från 112 till 63 på en vecka blödde det och höll på och som mensvärk. Det var väl kroppen som gjorde sig av med lite mola. Men det har tyvärr slutat nu. Om det ändå fanns något man kunde göra för att påverka skiten. Så det blir nytt prov på måndag igen... suck!

Vombat: gårdagens värde blev 28. Inte så mycket sänkning från "drygt" 30 alltså. Som ni alla säger så vet jag att det minskar långsamt i slutet och så blir det ju med en konstant halveringstid. Det som är bekymmersamt är att att halveringstiden ökar för varje vecka (jag och maken har förstås lagt in värdena i en logaritmisk plot i excel . Nördigt, jag vet men något ska man ju roa sig med). När det sjönk från 112 till 63 på en vecka var halveringstiden ca 8 dagar. Förra veckan hade den ökat till ca 26 dagar och i och med detta värde är den uppe i 75 dagar... Så visst sjunker det men förutom att det går långsamt så går det ännu långsammare än det "borde göra". Du kan ju räkna på själv hur lång tid det tar med en halveringstid på 75 dagar...

Men...jag greppar om ett litet halmstrå. Lite tidigt att säga men det verkar som att min cysta har något slags periodiskt beteende. Den kändes första gången innan jul och fyra veckor senare gjorde den sig till känna igen. Dessutom blödde det ju innan jul och nu ca 40 dagar senare (vilket verkade vara min menscykeltid innan graviditeten) blöder det lite igen fast inte alls som en normal mens. Så det jag funderar på är om mensen har kommit tillbaka och om den i så fall drar med sig lite molarester så att värdet dyker igen. Hoppas hoppas det är så . Det får jag nog veta om ett par veckor då jag tar nästa prov.

Hej hej!

Å vad roligt för er som går med en liten därinne! Jag börjar se lite lite ljus i tunneln. För..

IDAG ÄR EN BRA DAG!! Läste ni mitt senaste inlägg?

DET STÄMDE! Hurra!! Hurra för att jag fått mens tillbaka, hurra för att mitt värde gått från 28 till 10 på två veckor och hurra för att mensen verkar forsla med sig en massa HCG. Dessutom innebär ju det att jag "bara" behöver vänta 40 dagar på att jag får en stor sänkning även om det går långsammare och långsammare däremellan. Och... enligt mina nya beräkningar ( ) så kommer jag vara nere på mindre än 4 ca 14 mars!

Vombat, jag är jättelättad att de sa att du "bara" behöver vänta ett år från skrapningen och inte från att det blivit noll. Det måste innebära att det blir så för mig också hoppas jag. Det är vad jag tänkt argumentera för i alla fall. Fast... undrar om det in mitt fall blir från första eller andra skrapningen? Det var väl i och för sig inte förrän vid andra som de fick med sig moladelarna. Men dit är det ju "bara" 5 månader och bara 4 till första skrapningen så det spelar inte så stor roll. Och jag väntar "gärna" 5 månader till för att se att allt ser ok ut.

Kan ni fatta att det som de sa skulle gå över på ett par månader hittils tagit 9 månader!!. På ca tisdag skulle mitt barn fötts... Tungt att tänka så... Och då är jag inte nere på noll än...

Men som sagt, idag är en bra dag. Cystan hade krymt ihop dessutom och var betydligt mindre. Det enda som inte var så bra är att det fortfarande syns någon form av vävnad i livmodern (ca 2x2cm) som inte ska vara där. Hon hade små förhoppningar om att kroppen skulle klara stöta ut det själv. En liten krympning sen förra mensen men ev behövs en tredje skrapning, eller en riktigt rejäl mens. Ska kräva att de gör det med kamera denna gången i så fall. Vill inte att de famlar i blindo mer. Har ju funkat sådär de första två gångerna. Behöver förstås få bort detta för att alls kunna bli gravid.

Är det någon av er som sett detta, att det funnits något man sett i livmodern innan HCG varit noll? Vombat, hur set det ut hos dig?

kram L

Vombat, förresten: Du hade 4,2 efter 16 v. Efter hur många veckor hade du 2,2 som du skrev ovan?? Och så verkar du haft 3 däremellan?  Var det efter man kommit under 4 som som du menade med "noll" i "Vad gäller risken för att värdena börjar gå upp igen efter att de varit nere på noll"? Har det gått upp någon gång efter du kom under 4?

Hej hej!
STOOR stöttande kram till alla er som behöver det, särskilt Kasa tror jag behöver en rejäl:

Det är svårt och oerhört jobbigt att få en stol att stå när för många ben slås bort eller inte funkar. Jobb, partner, vänner och så barntillverkarförsök och mola uppepå det. Ibland kan det fungera att hitta nya ben på stolen eller stärka de som bara haltar lite, som det här forumet t ex. För några år sen när jag i halv panik letade efter min drömprins och samtidigt inte trivdes på jobbet gjorde jag istället en kraftansamling för att hitta nya sociala sammanhang och öka kontakten med befintliga vänner. Det var väl kanske inte det som gjorde att jag började trivas på jobbet eller hittade min man tillslut direkt men man blir lite lite starkare för att jobba på övriga ben. Problemet är bara att orka och det är väl där vi alla här har den största uppförsbacken. Hur gör man för att orka?

Igår fick jag värdet från den 21:e feb. Jag är under 10!!, närmare bestämt 7. Fast... det visste jag ju redan, beräkningana stämmer fortfarande . Och så fick jag mens igen dagen efter med bara 27 dagars mellanrum istället för 40. Tänk bara att vara så glad för en sån sak! Så vid nästa värde 14:e mars borde det ligga på ca 2.5. Vi får se... Då har det gått 38 veckor sen första skrapningen att ta sig till ett godkänt värde. Hoppas att detta kan ge lite perspektiv till er som precis fått molabesked och tycker 8 veckor är mycket...

Men jag är inte bitter längre, bara glad att kommit så långt. Hoppas bara att de där resterna tar sig ut självmant också så jag slipper en tredje operation. Det håller på och mensverkar nästan lika mycket nu, hela tiden, som under en mens så jag antar att arbete pågår men det gäller ju att det verkligen kommer ut, inte bara värker.

Vombat: Några nya värden? Det verkar bara vara vi kvar här just nu så fortfarande strävar efter nollan? Välkomna alla nya som läser detta! Skriv och berätta!

För min del hade jag gärna träffats live, fast då jag bor på västkusten och alla övriga verkar vara Stockholmare så behövs det en mer planerad utflykt om jag ska ta mig dit, en helg eller så. Men nu ska jag ha semester en vecka och åker på annat håll. Vi hörs så småningom igen.

Kram L

Vombat! Blir så ledsen! Både för din skull och för att jag blir rädd för min egen del. Vi har ju varit så lika hittills. Hade börjat hoppas men inser att det är för tidigt när jag läser om dig. Har fått 7, 5, och idag 4 de senaste provtagningarna som tagits varannan vecka. Om två veckor blir det nytt prov, undersökning och beslut om det blir en tredje operation. Men jag har faktiskt inte trott att det ska öka, inte för dig och inte för mig. Fick en stor klump i magen. Men du kommer klara detta, och jag med... och alla andra också förstås. Tänker på dig!

Men annars borde det vara bra med mig. Har alltså idag fått mitt första godkända värde, ca 9 månader efter missfallet startade...

Ludvigsmamma: Grattis! Håller tummarna. Vet du varför stickorna inte gett utslag?

Kram alla!

Hej!
Har en tung period. Orkar inte ta allt i detalj mer än nedan. Men vill ändå kommentera vad du skrev Kasa. Som ni vet är det otroligt tungt att höra när andra blir gravida. Även om ni här förtjänar det mer än kanske någon så är det ändå inget undantag. Jag får helt enkelt en klump i magen för var och en av era graviditeter och försöker därmed att inte läsa här så ofta längre. Ledsen, men så är det bara. Men det är svårt, för det är här man fått den bästa stöttningen och jag undrar också hur det går för Vombat. Vombat, hur mår du?

Kortfattat: Fick ett värde på 2 den 11 april. Hade fortfarande 2 i tisdags vilket maken fick reda på i fredags per tel. Men det är fortfarande också något kvar i livmodern på nu 1.6 cm. Denna vill man operera ut mha exeres (=sugning), dvs samma metod man redan använde två gånger förra sommaren utan att få loss allt. Meningslöst tycker jag och min man som hellre vill att de går in med kamera (hysteroskopi) och "bränner" bort det, så att man åtminstone ser vad man gör. Men icke! Man vill nu först vänta med att ta ett nytt värde tilll 23 maj (=1 år efter "barnets" tillverkande, förra året). När det är noll=0 vill man göra en exeres och om det inte funkar sen ta hysteroskopi. Då hamnar i den här karusellen mitt i sommaren IGEN. Hatar detta så innerligt!!! Anledningen till att man inte vill göra hysteroskopi innan det är noll=0 är att man är rädd att man ska trycka ut molaceller i kroppen pga det övertryck man bygger upp i livmodern under op. Men varför man vill vänta till noll=0 för exersen är obegripligt. Antagligen är det rädda för att själva råka i klistret och bryr sig mer om det än det jag/vi går igenom. För dem är det ju skit samma om det tar ytterligare ett år verkar det som, jag är bara ett "fall". Själv har jag just fyllt 34 och har till skillnad från de flesta av er (verkar det som) inga barn innan. Men det handlar inte bara om det utan också om stressen att inte blivit av med det på över ett år, sommarförhållanden på sjukhus, en förstörd sommar till, ytterligare förbudstid och allmänt minskad förmåga att funka på jobb och i socialt liv.

Efter en "dramatisk" fredag, med en hysterisk jag, där vi försökte få tag på läkaren genom att åka till sjukhuset (via telefon går ju inte att få tag på förstås) fick vi åka därifrån då alla (utom katastrofkuratorn) hade slutat (vilken annan arbetsplats är helt tom på folk på en fredag kl 15???). I all stress och de sätt den visar sig på mig ringde jag en kompis och bad henne fråga sin pappa, som varit gynekolog i säkert 40 år om han kunde tänka sig att prata med mig. Vi pratade säkert 50 min och han höll helt med om att det bästa hade varit en hysteroskopi av flera anledningar (bla att klumpen antagligen är hård och förkalkad då det gått så lång tid och då blir det svårt att suga ut den) samt att göra den så fort som möjligt, bla av psykologiska skäl. Han tyckte, liksom vi uppfattat det, att 2 ÄR noll och att under 2 är det fråga om naturliga variationer och beroende av analysmetod. Det inte skulle vara någon fara med hysteroskopi eftersom värdet dessutom varit lågt länge nu (<10 sen feb). Så via honom hoppas jag nu komma till ett annat sjukhus. Vill inte namnge varken personer eller sjukhus i detta läge eftersom det inte är säkert att det blir en överflyttning och vi måste försöka få det så bra som möjligt även via där jag är idag.

Ni som är i Göteborg, vad heter era läkare?

Vraket (och andra): Du ska se till att få ett VUL tills de säger att slemhinnan i livmodern ser normal ut. Inte för att det hjälpt mig men jag har i alla fall vetat hela tiden att det inte ser ok ut, ända sen de två första operationerna. Skriv ner dina frågor. Se till att du får EN läkare som är ansvarig för dig och ställ frågorna till denna. Fråga tills du förstår och är nöjd med svaret.