Mola/Druvbörd

Tack för svaret Hej. Vad drygt med 6 månader :( Vet inte hur jag ska göra när doktorerna ger olika svar. Jag kör nog på 4,5 månad så blir det ett mellanting. Först skulle jag lämna blodprov en gång i månaden sen ringde en annan doktor några dagar senare för att meddela hcg som då var nere på noll att det inte behövs lämna mer blodprov. Den första läkaren ringer upp och säger att jag ska lämna blodprov i 6 månader. Blir helt slut av att tänka hur jag ska göra. Vill inte riskera min hälsa men blir alldeles förvirrad av de.

Hur länge har du kvar på förbudet?

Det är så ledsamt att läsa om alla som drabbas av mola. Min kompletta mola upptäcktes i juni 2013. Återhämtningen gick bra, mina värden sjönk som de skulle och 6 månader efter det började vi försöka bli gravida igen. Molatiden var förjävligt jobbig men jag inser ju att ni är många som har det otroligt mycket värre. För mig gick det ju egentligen så bra det bara kunde gå efter att diagnosen fastställts.

Det jag känner igen från era berättelser är läkarnas okunskap. Jag slussades runt till många olika läkare, den ena kunde mindre än den andra och jag kände att jag inte fick någon information, inga svar och att ingen egentligen brydde sig. Det är hemskt att det får vara så med tanke på hur illa det faktiskt kan gå när man har haft en mola.

Ni alla som kämpar med molan är starka. Jag önskar er allt gott och hoppas att ni blir friska och att ni har lyckade graviditeter framför er. När jag fick molan bekräftad försvann hoppet om att kunna bli gravid igen, allt kändes hopplöst. Idag är jag gravid i vecka 36 och börjar bli nervös inför förlossningen.

Stor kram till er alla.

Tack! Det är spännande men även lite läskigt. Det är första barnet.

Vi började försöka bli gravida igen i januari 2014. De första månaderna var väldigt jobbiga. De var tungt mentalt, speciellt för min sambo. Han var rädd att samma sak skulle hända igen och jag tror att han låste sig lite mentalt. Att älska med varandra var inte ett dug roligt om jag ska vara ärligt, det kändes som att vi bara gjorde det för att försöka bli gravida och med en massa hjärnspöken på det så blev det jobbigt. Som tur var har vi hela tiden haft det bra i vår relation även om just livet i sängen var tungt.

I juni 2014 (ett år efter molan) reste vi runt i USA i några veckor och det var först då som vi började slappna av och tillät oss att njuta av varandra och att helt enkelt inte stressa över det. I oktober fick vi äntligen ett positivt graviditetstest och allt har gått bra sedan dess.

Att bli gravid igen kom med en massa olika känslor. Vi var såklart jätteoroliga att det skulle vara en ny mola. Vi erbjöds ett tidigt ultraljud i vecka 8. Jag fick träffa en läkare som inte hade läst min journal och som inte visste vad en mola var. Han frågade upprepade gånger om mitt missfall och ville inte förstå att det rörde sig om en mola, han visste ju inte ens vad det är. Han konstaterade att graviditet var normal för vecka 8 och där ansåg sig sjukvården vara klara med mig. Jag kände mig fortsatt orolig, inte minst på grund av läkarens okunskap. Tankarna snurrade och jag undrade om han ens skulle ha upptäckt mola i vecka 8 när han inte ens visste vad det är. Jag vände mig till sjukhuset ett par gånger i början av graviditeten och var orolig. Jag förklarade situationen och bad om ett nytt ultraljud men jag fick aldrig något. De sa bara till mig att sluta oroa mig. Det slutade med att jag betalade för ett privat ultraljud. Jag fick träffa en läkare som förstod min oro och som noggrannt visade mig vad som fanns i livmodern och ett litet tickande hjärta.

Mina erfarenheter av sjukvården vid molan, under uppföljningen och vid min nya graviditet är tyvärr väldigt dåliga. Jag hoppas att det är bättre på andra sjukhus runt om i landet. Eller så kanske jag bara har haft otur. Jag hoppas det. Jag har gått på Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Jag hoppas att min historia kan hjälpa er på ett eller annat sätt. Jag vet att det är lätt att säga, men försök att slappna av och njut av varandra i sovrummet istället för att det blir kravfyllt och jobbigt. Jag hoppas att ni lyckas bli gravida snart och att ni får ha en lyckad graviditet. Jag vet vad ni går igenom och vet att det inte är lätt. Du får gärna skriva till mig igen eller skicka privat meddelande om du vill. Stort lycka till! ????

Ja precis, man vill att det ska gå fort fort så att man kan gå vidare i livet. Var molan er första graviditet? Molan var vår första grviditet och jag kände att jag så himla gärna ville bli gravid igen för att se att jag faktiskt kunde ha en normal graviditet. Jag hann börja tänka att alla mina ägg kanske var tomma och att det skulle bli mola efter mola. Jag vet inte ens lm det är möjligt att det kan vara så men jag fick för mig det.

Min uppfattning var också att man inte kan se med säkerhet i vecka 8 om det är en mola. Eftersom det fanns hjärtaktivitet så var ju komplett mola uteslutet men jag har uppfattat det som att en partiell mola inte allid syns riktigt så tidigt.

Jag betalade för att göra KUB-testet i vecka 13 och sedan fick jag såklart rutinultraljudet som gjordes i vecka 20. Jag tror inte att jag släppte molatankarna helt förrän i vecka 13 när allt såg bra ut på KUB-testet. Då slappnade jag av och började njuta av graviditeten.

När vi försökte bli gravida igen efter molan och det inte gick som vi ville köpte jag en ägglossningsmonitor för att försäkra mig om att vi prickade in ägglossningen rätt. Jag köpte även gravidvänligt glidmedel. Man blir så himla ivrig att det ska gå och så frustrerad när det inte går. Den månad vi blev gravida hade jag inte ens ägglossning enligt Clearblues ägglossningmonitor. Såhär i efterhand så gjorde den nog mer skada än nytta eftersom jag flera gånger innan oroat mig över att jag kanske inte hade ägglossning eftersom den sa att jag inte hade det. Jag har ingen aning om glidmedlet gjorde någon skillnad men vi tyckte båda om att använda det och det fick oss båda att slappna av och kunna njuta. Så det kan jag rekommendera om ni inte har testat det.

Annars tror jag, som du skriver, att det bästa är att försöka släppa lite på det. Strunta i det för en stund och försök att njuta istället. Det är lätt för mig att säga detta nu, det var skitsvårt att slappa av när vi var mitt uppe i det. I slutändan är det nog ändå det som behövs, två avslappnade individer som njuter av varandra.

Jag förstår din oro, jag gick igenom exakt samma sak. Jag frågade min privata läkare om det kan vara så att man har kärnlösa ägg som gör att det blir en mola varje gång man blir gravid. Han sa att det inte kan vara så, att vi bara hade otur att ett tomt ägg blev befruktat. Om det stämmer eller inte vet jag faktiskt inte.

Jag vet att ägglossningstesten inte stämde på mig. Jag blev ju gravid trots att testen sa att jag inte hade ägglossning. Jag var även och tog blodprov för att kolla ägglossning en månad och det bekräftades att jag hade ägglossning, trots att testen sa att jag inte hade det. Med andra ord, de kan visa fel. Stressa inte över vad ägglossningstesten visar, det ger bara onödig stress!

Har du regelbunden mens och hyfsad koll på när du har ägglossning? I såna fall tycker jag att ni ska kasta stickorna, slappna av och ha sex frekvent runt den tiden.

Jag mätte faktiskt min kroppstemperatur varje samma tid varje månad. Genom att följa kroppstemperaturen kan man se när ägglossning har skett vilke lugnade mig för då visste jag i alla fall att kroppen fungerade som den skulle. Det är såklart lite jobbigt att ta tempen varje morgon men om jag skulle rekommendera något som faktiskt hjälpte mig så var det att kolla tempen. Jag hade en app där jag förde in mina värden, appen gav mig diagram och visade när ägglossningen troligen skett.

I slutändan kände jag mig som mest avslappnad när jag visste att kroppen fungerade som den skulle, att ägglossning inträffade varje månad. När jag visste det så släppe vi på all annan babystress och då tog det inte mer än ett par månader så blev vi gravida.

Tänk på att prata med din sambo också. Han kanske går och bär på en massa tankar och en massa oro som sätter hjärnspöken i hans huvud. Det är ju viktigt att även han slappnar av.

Här i Uppsala får man bara KUB gratis om man är över en viss ålder. Jag är 30 år så jag fick betala.

Det enda jag har fått genom min graviditet som har haft att göra med molan var ultraljudet i vecka 8. Efter det är det ingen som har nämnt något eller erbjudit några kontroller. Jag tolkar det som att det var standard att få ett ultraljud i vecka 8 och sedan ansågs graviditeten vara som vilken annan graviditet so helst.

Jag vill inte skriva ut min email här men du får gärna skicka privat meddelande till mig här på Familjeliv om du vill!