Mola/Druvbörd

Hej,

Jag har haft ett missfall sedan tidigare, i november förra året (har inga barn sedan tidigare). Men jag blev gravid igen i januari och nu i veckan trodde jag att jag hade fått ett återfall. Jag skulle vara gravid i vecka 8 och hade ett HCG värde på 155 000, men det saknades ett foster på vul-kontrollen, vilket gjorde att de fattade en misstanke om en mola. Jag skrapades i trosdags och väntar svar på analysen. Jag har aldrig tyckt om sjukvården men vilket mottagande jag har fått på HBGs lasarett. Jag har tagit det här med mola väldigt bra men det är nog kopplat till min okunskap till det. Men alla på sjukvården har verkligen specialbehandlat mig och insisterar att jag ska ta kuratorhjälp. Efter uppvaknandet befann jag mig ett kollektiv tillsammans med många andra som gått igenom en operation av någon form, inte bara gyn. Jag av alla fick ha sällskap bredvid mig utan att ha behövt ställa frågan. Killen bredvid mig i samma ålder som jag (25 år) frågade om inte han också kunde få ta in sitt sällskap men fick ett absolut nej. Det finns mycket mer att berätta om detta, men efter all denna särbehandlingen börjar jag tvivla och bli allt mer rädd för min diagnos. Bör jag vara mer ledsen? Är mola farligt? Jag vill ha svaret på de där provsvaren nu, känner jag! Och det absolut jobbigaste är att inte kunna berätta för sina föräldrar, kollegor eller vänner. Jag vill ju absolut inte avsölja att vi försöker bli med barn. Men om man nu ska besöka sjukhuset på rutin i ett halvår börjar folk undra, det har de redan börjat göra. Det är jobbigt att behöva ljuga och låtsas vara något man inte är. Jag har börjat berätta för dem som kommer börja undra vad jag håller på med under mina avhopp från jobbet eller alla telefonsamtal jag har fått börja ta i privata rum, men jag berättar bara en liten del av sanningen, utan att nämna något om graviditeten. OCH det låter som om man vore döende. Jag avslutar alltid med att säga att det låter värre än vad det är. Tack för att denna tråden finns!

Jag har haft ett missfall innan. Har inte haft någon mola tidigare. Den här gången misstänker man mola. Men det vet jag först nästa vecka efter analys, men högst troligt är det en mola. Jag tror nog att det bästa är att berätta som det är för jag börjar nästan glömma vad jag har sagt och till vem jag har sagt vad. Men jag törs inte.

Hej igen,

Mer än en vecka har gått och jag har inte fått några provsvar ännu från analysen efter skrapningen den 19/2. Jag har ringt dit flera gånger för att kolla så att de inte glömt bort mig. Jag har inte varit på några efter kontroller heller. Jag har sedan i torsdags börjat må illa igen och är rädd att värdena har börjat stiga. Jag hade 155 000 innan skrapning (skulle vara i v.8)  men inget blodprov har tagits efter detta. Ska jag kolla upp varför jag mår illa eller invänta provsvaren?

Hej,

Jag har en komplett mola och det jag fick erfara hoppas jag att ingen annan kvinna behöver vara med om. Men mitt fall har skakat om läkare över hela Europa och jag hoppas att jag kan ha bidragit till att forskningen och kunskapen går fortare framåt kring mola. Min mola hade satt sig i livmoderväggen när den i vanliga fall brukar sitta i livmodern. I och med detta så gick min livmodervägg sönder i små hål och jag läckte flera liter blod ut i buken som jag fått tömma med dränage tre gånger. Jag fick göra två kärlröntgenför att sy ihop dessa hål. Jag var nära (så nära man kan komma) att förlora min livmoder och det hade vänt min värld upp och ner. Jag var sängliggandes på sjukhus i fem veckor och fått lära mig gå, äta, kissa och bajsa på nytt. Denna långa process har jag fått gå igenom då ingen vetat vad man skulle göra med mig. Läkarna i Sverige kallade gynläkare med betydande roll i Europa till möte om hur man man skulle gå tillväga. Idag har jag kvar min livmoder och jag kommer bli frisk. Jag går på cellgifter varannan dag, varannan vecka till mitt HCG-värde är nere på noll och är sjukskriven eventuellt hela sommaren. Jag vet inte hur många barn min livmoder klarar att bära men jag kommer aldrig kunna få föda vaginalt utan det kommer att ske med kejsarsnitt. Jag vill inte skämma er men min resa började precis så som alla beskriver det. Jag har skrivit tidigare i tråden så ni kan se hur det hela började. Min sista fråga i denna tråden innan jag blev sjuk var om man ska söka hjälp om man får tillbaka sina gravidsymptom såsom illamående efter skrapning, jag fick inget svar på den. Mitt råd till den som undrar det samma är att söka hjälp, för det kan vara ett tecken på att molan börjat föröka sig igen. Och låt inte provanalysen efter skrapningen (den som fastställer att det är en mola) ta för lång tid, för den kan ta flera veckor att ta fram. Det var under den tiden som mitt HCG-värde hann växa till 220 000. Jaga svaren och be att få lämna blodprov i väntan på svar om ni har gravidsymptom. 

Från en 25 årig för övrigt frisk tjej som längtar efter att få barn.

Hej Mymlan,

Jag har precis som du nu fått diagnosen invasiv mola. Min tumör har inte spridit sig men sitter i livmodermuskeln och är cirka en decimeter. Vad fick du för information om framtida graviditeter? Jag ska göra ett ultraljud för att se hur skadad min livmoder blivit av tumören när jag är så att säga frisk igen. Det verkar som att problemet inte ligger i att bli gravid utan kring förmågan att bära ett barn om man har en försvagad livmoder.

Hej,

Jag slutade med cellgifter siste september förra året. Fick diagnosen invasiv mola. Gick på cellgifter i ett halvår. Min cytostatika-behandlingen såg ut som så att jag fick behandling i 5 dagar i rad och uppehåll 9 dagar. Jag har fortfarande kvar resterna från molan men den är inte aktiv längre. Min tumör är i storlek som en apelsin just nu och sitter i livmoderväggen. Doktorer överväger om man ska plocka bort den eller låta den sitta kvar. Kan vara farligare att ta bort den då den har växt in i livmodern. Farligt innebär att livmodern kan gå förlorad, och jag är bara 25 år så det vill vi inte riskera. Men tumören gör ingen skada där den sitter idag men jag känner ju av den och det är väl det som bekymrar mig. Min prognos ser bra ut. Jag har bästa doktorn i landet inom området och hon har bara mött ett återfall tidigare. Gällande framtida graviditeter så ser det också positivt ut. Men jag har graviditetsförbud i ett år innan vi får försöka igen. Jag går på blodprovskontroller varannan vecka just nu och sen ska det trappas ner till en gång i månaden i 5 år. (samma rutinkontroller som en vanlig cancerpatient).

Vet att info om sjukdomen är bristfällig så om någon har frågor är ni välkomna att ställa dem.