Mola/Druvbörd
Hej,
Här har ni en till som drabbats av mola, tar mig friheten att skriva av mig lit. Blev så glad när jag hittade detta forum, har känt mig så ensam i den här konstiga, idiotiska och sorgliga sjukdomen. Lite kort om min mola;
Fick blödningar i vecka 12, åkte in till gynakuten på nyårsdagen där man direkt konstaterade mola. Skrapades akut 24 timmar senare, vilket var chockartat (aldrig blivit sövd förut). hCG låg innan skrapning på 682000 - dvs mycket högt. Värdet sjönk snabbt första veckorna och jag pustade ut och förberedde mig på 8 månaders graviditetsförbud från och med skrapningen. Sen började månader av väntan då värdet inte gått ned helt efter 8 veckor. Värdet fortsatte att sjunka så trots att jag inte var på 0 (eller under 5) inom 8 veckor sattes inga cellgifter in utan jag fortsatte att lämna prov varannan vecka hela våren. Först efter 14 veckor var mitt hCG på 5 (eller egentligen 5,4 har jag fått veta i efterhand men på det sjukhuset jag först behandlades på kunde de inte mäta så exakt). Kort därefter, vid valborg, började värdet sakta stiga igen. Mycket ovanligt att det stiger efter så lång tid, enligt min läkare (jag har Ulrika Joneborg på Karolinska sjukhuset, tror kanske det var fler som haft henne?).
I samband med att värdet började stiga fick jag remiss till KS och inom ett par dagar sattes cellgiftsbehandlingen igång - det här var midsommarveckan. Mitt hCG var på 125 innan första cellgiftskuren. Jag behandlas varannan vecka med cellgiftet metotrexat intramuskulärt och har nu hunnit med 3 kurer, min fjärde börjar på måndag. Är mycket tacksam och lättad att jag svarat bra på behandlingen, redan efter första cellgiftskuren var jag nere på hCG 4,7 (negativt). Efter andra kuren låg det på 0,2 och nu väntar jag svar på hCG efter tredje kuren (har fått höra att värdet som lägst kan bli 0,1 så hoppas så på att mitt värde nu är där). Har mått helt ok, fick dock en hemsk förkylning med bihåleinflammation under första kuren vilket tog lång tid att bli frisk ifrån (antagligen pga nedsatt immunförsvar). I övrigt är det ju milda cellgifter så i det stora hela har jag mått bra, i alla fall fysiskt. Bra dagar brukar jag skämta om att det svåraste är att hålla sig borta från solen och rosévinet när behandlingen är hela sommaren/semestern. ;) Förhoppningsvis är nästa kur min sista (på KS kör de 3 behandlingar efter negativt värde).
Känner mig fortfarande lurad på hela graviditeten och kan inte låta bli att fundera på varför jag fick det här. Funderar även på varför man inte satte in cellgifter efter 8 veckor, då hade jag klarat av de här skiten för länge sedan. Nu har jag fått ett utdraget scenario och gått på oroliga kontroller hela våren. Men samtidigt är jag tacksam att jag hittills svarat så bra på behandlingen och försöker att blicka framåt hela tiden.
Är sjukskriven på halvtid och tycker att det passar mig bra. Vill gärna ha en vardag och fokusera på det, men tror samtidigt att det är viktigt att inte bara köra på utan få vara ledsen, arg och bitter när det kommer över mig. Har fantastiskt stöd från familj och vänner, men ibland känner jag mig ändå obeskrivligt ensam i allt det här, kanske just för att sjukdomen bottnar i en graviditet och för att det är en så ovanlig sjukdom.
Kommer som alla som går igenom den här behandlingen, få ett års graviditetsförbud efter avslutad behandling. Det känns som en evighet. Har en 5-årig dotter som verkligen önskar sig ett syskon, och varje gång hon nämner det får jag en klump i magen. Är samtidigt så tacksam för att vi har henne och jag försöker verkligen att leva i nuet. Vågar inte tänka ett år framåt utan tar en behandling (ett värde) i taget. Eftersom jag väntat hela våren och värdet efter så lång tid började stiga igen, kommer jag nog inte att känna mig lugn förrän värdet legat stabilt i några månader.
Är så imponerad över alla starka tjejer i det här forumet, som kämpar och orkar med det här! Jag försöker ofta tänka att det kunde varit värre, och hoppas verkligen att alla tar sig igenom det här och att vi står där med gravida magar - tänk den dagen! Håller tummarna för er alla!