Mola/Druvbörd

Skriver ni fortfarande i den här tråden?
Är så himla svårt att hitta info om mola, fick för några dagar till mig att de misstänker parteill mola efter ett ma i vecka 12.
Känner att jag behöver prata av mig.
Kan jag göra det här?

Hej!
Har ej varit här inne på ett tag och läst om mola hit och mola dit, har liksom försökt förtränga det.

Jag kommer inte att få fler provsvar utan de bedömer att det troligtvis är en partiell mola, man kan inte veta till 100% men de behandlar det som om det vore en mola, finns liksom ingen anledning att chansa menar de.

Jag har 5 prover kvar att lämna innan jag är friskförklarad.

Det jag vet är att det bildades ett foster/embryo och att hjärtat slog, men att barnet var för litet för den veckan, fick därför ett tillväxtsultra och där kunde man ej längre se hjärtslag men att det hade vuxit sen senast, skickades sedan hem för att det skulle komma ut av sig själv, vilket det gjorde efter ett par dagar, de var de längst dagarna i mitt liv, at bara gå och vänta och att inte veta vad man väntar på! I detta skede hade jag ingen aning om ngn mola, det var bedömt som ett missfall, ma. i vecka 12. med bebis stor som v 7.

När jag väl gått igenom detta och var överlycklig över att ha fått tillbaka min mens och att jag skulle börja räkna dagar kom mikroskopin tillbaka på delar av det ma jag skickat iväg för analys, där får jag beskedet, misstänkt partiell mola. Du får ej blir gravid inom ett halvår för då kan det utvecklas tumörer med lungmetastas ... då får du genomgå cellgiftsbehandling och överlevnadsoddsen är höga men det är ej så bra för fertiliteten... VA??!?! vad säger du??? Detta fanns liksom inte i min föreställningsvärld, hade aldrig hört talas om detta!! Trodde liksom att mitt ma var över och sen kommer detta....

Dessutom tog det typ 6 mån innan jag väl blev gravid så 6 mån, + 3 mån gravid +1 månads väntan+ 6 mån hcgkontroller...... och sen att bli gravid igen... det här missfallet har liksom tagit 1,5 år...

usch

Jag försöker att inte tänka på det, många dagar går det bra, som att jag glömt det, som att det ej hänt, andra dagar som inte känns det väldigt närvarande.

Skönt att höra lite solskenshistorier! Att det går bra! Att det kommer barn och sparkar!

Sjukt hur man kan förtränga saker. Har som sagt inte varit inne på ett tag, läste nu mina gamla inlägg, det känns som en evighet sen mitt ma, en evighet sen läkaren ringde och berättade att det fanns ngt som hette mola och cellgift och tumörer och bla bla.
Jag gick ju till ytterligre en överläkare privat för att höra hur den läkaren ställde sig inför hur det hela skulle fortskirda, det jag mest jag intresserad av då var LUNGRÖNTGEN!! Ingen av de två läkarena jag träffat har sagt att det är nödvändigt att göra en röntgen, dett baserar de på att mina värden gick ner till 0 redan vid det första blodprovet. ( vilket gör att jag ibland funderar om det var en partiell mola över huvudtaget eller en labmiss)

jag har varit förbannad, avdomnad, förbannad på läkaren som skrev ut p-piller efter att jag fått besked om mola, inte fan skall jag ta några jävla p-piller! Jag skall ha en regelbunden ägglossning, riktig mens. Precis som att sex är det enda jag tänker på. Jag kände mig faktiskt smutsig i läkarens ögon. Som om jag inte kan stilla mitt sexuella behov.
Jag har haft sex EN gång sen mitt ma, EN gång. med kondom och då började jag böla och såg liksom inte meningen i att ha sex överhuvudtaget.

Nu helt plötsligt ligger det bara en provlapp kvar i kuvertet, ett prov kvar! Sen frisk. Då kom klumpen i magen igen, börja räkna dagar, invänta mens, oron över ett +. har iofs fått till mig tidigare att jag skall få gå på regelbunda vul när jag väl blir gravid. igen När jag blir gravid, helt sjukt att tänka så, på ngt sätt har jag förlikat mig med tanken om att "bara" ha ett barn. Att det blir inga syskon.  Det enda som jag dock inte har ställt in mig på mentalt det är mitt jobb, att jobba. Jag skulle egentligen gått på mammaledighet nu, jag skulle suttit här med en liten bebis i min famn och skrivit i ett helt annat forum.       Jag tycker det är pest och pina att jobba ( och jag gillar mitt jobb) men jag var så inställd på att vara hemma nu.

Tråkigt att vi bliviit fler här i gruppen. Jag lider med er och lyssnar gärna om ni behöver, samtidigt som jag försöker hålla mig härifrån för jag börjar bara böla när jag hör ma eller mola.

Det jag tycker är dåligt är stödet från Kvinnokliniken. jag har inte fått ngt stöd alls!! Bara ett telefonsamtal innehållande en diagnos och en ev cancerdom. sen blodproven lämnas via provtagningen och sen får jag hem brev. Jag borde ha fått träffa ngn, en läkare, en kurator, för jag mår skit.   samtidigt som psyket är fantastiskt , att det bara blockerar och att man glömmer, Oftast har jag glömt att jag förlorat ett barn, en liten räka, men dock ändå ngn som kunde varit här nu.

Jag vet faktiskt inte om jag vågar ge mig in i detta igen, eller om jag bara skall skita i allt... Det känns galet att tänka att det faktiskt kan bli ett barn, så där några år "för sent"  

Hej alla!  Jag lider så när jag ser att det tillkommit fler i denna grupp. Jag har hållt mig borta, levt i förnekelse, men jag tänkte att jag ville uppdatera er. Jag är nu friskförklarad! Inga mer blodprover!!! Därefter påbörjas kampen med att bli gravid och ärligt så rent mentalt var jag inte där.  En del av mig började räkna dagar en annan del av mig kände att jag klarar inte av fler negativa gravtest, Jag skiter i det!!! Sen helt plötsligt så började jag bli yr om dagarna, jag mådde illa och jag tom kräktes! Jag tänkte att det var någon form av psykisk reaktion. Till sist slog mig tanken att jag ej haft mens på länge! Tid på gyn konstaterade graviditet!!! Fullt normal! Ingen mola!  Är nu i vecka 20. Har varit på 5 ultraljud. Allt ser fint ut och nu har det börjat röra sig i magen! 

Så jag vill sända styrke kramar och hopp till er där ute som kämpar! Och håll tummarna att inget annat galet händer plutt*en i magen, för då skiter jag verkligen i det här! Undrar om sjukhuset erbjuder samtalsstöd då? För hitills har de inte gjort det,..