• belllan

    Mola/Druvbörd

    Undrar som anonym om det är möjligt att förbudet blir kortare än 6 mån om allt är bra?

  • belllan

    Är det fler än jag då som inte vill äta p-piller (eller nåt annat) eftersom du (kommer igen) kanske kunde få försöka något tidigare om det skulle vara ägglossning nån vecka för tidigt? Jag fullkomligt VÄGRAR att riskera att det blir fel på ägglossningen av piller eller stav eller nåt så att det tar ännu fler månader. Det är nästan så att man hellre avstår sex tills man är friskförklarad...

    Trodde också från början att det skulle vara längre förbud (läk som skrev ut mig sa ett år medan behandlande läk först sa 6 mån från normala värden men sedan ändrade sig till 6 mån från skrapning. På en brittisk sida står att dom bara kräver tre normalvärden i rad med en månad emellan..

    Längtan blir ju inte mindre bara för att nåt sånt här händer...

  • belllan

    Tyvärr är det så att det inte har forskats så där väldigt mycket på denna komplikation och de riktlinjer som finns är ju då heller inte någonting man kan lita på.. Enligt svaret på en fråga om mola ställd på netdoktor.se pågår just nu forskning kring just graviditetsförbud efter diagnostiserad mola.   

    Rekommenderar att läsa lite äldre inlägg från en sida på engelska som är ganska lik denna:  http://forum.birth.com.au/pregnancies-health-risks/42336-pregnancy-after-partial-molar-pregnancy-3.html

    Tycker att det ger lite hopp att läsa om när det gått bra vid ny graviditet efter detta...det känns som att oddsen blir bättre att det ska gå bra nästa gång ju fler man läser om som också drabbats men som nu kunnat gå vidare.

  • belllan

    Det är väl alltid ett tomt ägg? partiell mola innebär att det finns för lite DNA (endast från pappan då ägget är tomt) medan komplett mola som jag haft innebär att två spermier kommit in i samma tomma ägg och då gett dubbel uppsättning av pappans DNA medan det inte finns nåt från mamman. Så man kan ju säga att det aldrig är spermierna som är problemet utan det faktum att ägget saknar DNA... 

  • belllan

    Ni som testar en gång i månaden nu... Hur lång tid är det emellan era test? En kalendermånad eller en "fyraveckorsmånad"? Annars inom sjukvården brukar fyra veckor (28 dagar) användas när man pratar om månad, men mina test har gått på kalendermånader så här långt..

    Bubbibalubbi. Jag hade höga värden (komplett mola upptäcktes efter blödning i v12), men de sa då att värdena skiljer sg mycket åt vid diagnos. Som jag förstod det så: vid komplett mola brukar värden vara förhöjda medan det vid partiell kan vara antingen förhöjda eller lägre värden. Hoppas att du slipper detta!! På mig såg de direkt att det var mola och säger de att de inte tror att det är det du har så tycker jag att du ska hoppas på att de har rätt! Det är kanske bra att "vara förberedd" men för mig hade det nog inte varit lättare att hantera detta även om jag vetat något om denna komplikation innan..

    Varför känns det som att alla, verkligen ALLA, blir eller är gravida just nu? Jag ser stora magar överallt och många vänner och bekanta är de också..

  • belllan

    Hur länge sedan är det du hade din mola? Statistiken är på din sida!!! Håller tummarna för att allt ska gå bra! Men jag känner ungefär som dig...det har gått snart fem månader sedan min upptäcktes och dagen när vi kan försöka igen känns inte riktigt lika avlägsen längre. Jag är lite rädd för den dagen när det blir dags att läsa av test igen...tror att det kommer att vara så himla jobbigt att vänta på VUL. Man vet ju hur det kan gå även om det för de allra flesta blir bra. I januari åkte vi in akut eftersom jag var orolig för att det blödde lite (v 12) det gjordes ett VUL och läkaren sa "det ser nog inte riktigt normalt ut" gav oss ett häfte om missfall och en remiss till KK morgonen efter och skickade hem oss för att sova. Det värsta av allt var sköterskan som påpekade att vi ju fortfarande var unga...som att det skulle vara mindre hemskt då?

  • belllan

    Jag tycker att det är så underbart att du verkar så otroligt positiv Epelino! Heja dig!!

  • belllan

    Verkar inte vara så många som skriver här nu, men hoppas att det går framåt för er alla!

    Har nu tagit mitt sista prov...och negativt!! Är så himla glad att det är över nu!!

  • belllan

    Tack! :)

    Tror nog att jag kommer att läsa här då och då trots friskförklaring... Och hoppas på att få till ett litet pyre snart :)

    Kram kram

  • belllan

    Epelino! Hur går det??

    Håller tummarna för att det går bra och att det inte är något värre!!

    (Dum fråga kanske, men det finns ingen chans/risk att du blivit gravid...?)


    Tänker på dig!

  • belllan

    Undrar hur det går för Epelino....?

    Jag har precis testat positivt. =D  Det känns lite läskigt, vet inte hur glad man vågar bli.

  • belllan

    He tjejer!

    Jag läste mycket och skrev lite i den här trådserien för ungefär ett och ett halvt år sedan när jag själv drabbades av en komplett mola som upptäcktes när jag var drygt 3 månader gången i "graviditeten". Det hjäpte mig mycket bara att se att jag inte var ensam, även om det kändes så. Jag hade aldrig hört talas om mola innan jag blev sjuk och tyckte att den information jag fick från sjukvården (utom av just läkaren som opererade mig och som sedan haft ansvaret för mig som patient) var under all kritik. 

    Jag och min sambo fick klartecken att försöka bli gravida igen i slutet av juli förra året. Vi lyckades på första försöket och den 23 april i år föddes vår underbara lilla dotter!

    Jag har förstått att det finns en "gravidtråd" som hör hit? Finns det också en tråd för de som fått sina efterlängtade små? Jag var inte beredd alls på de känslor som kom efter att min dotter föddes och som handlade om det lilla liv vi aldrig fick uppleva. Kanske att vi lade våra känslor av sorg åt sidan lite när vi fick ett positivt graviditetsbesked och sen fick se vårt lilla knyte leva och växa på ett antal extra ultraljud och att vi helt enkelt inte hade varit ledsna "färdigt". Jag undrar hur ni andra kände och hur ni hanterat era känslor? Även ni som fått ett nytt plus, hur reagerade ni? Jag blev rent ut sagt livrädd av det och kunde inte riktigt låta mig själv glädjas förrän vi varit på vårt första ul.

    Ta hand om er och fortsätt kämpa!

    Kramar från en som varit där många av er fortfarande är. Det blir bättre!!!       

Svar på tråden Mola/Druvbörd