Mola/Druvbörd

Idag skulle jag ha tagit mitt sista prov men dagis är stängt så jag måste vara hemma:( Men jag hoppas få ny tid direkt i morgon, jag har 13 mil till vårdcentral så det är lite meck ibland. Men det kommer vara så skönt att få känna att NU är det över! Längtar!
Vi har börjat tjuvstarta lite, vi fick halvt lov av barnmorskan, men det blev då inget denna gång. Så nu startar en annan fas, räkna dagar, kolla ÄL, vänta på en mens man inte vill ha. Vill inte tänka på vad som sen händer OM man blir gravid, oro för missfall, garanterat kommer ju tankar från i höstas att komma upp då. Men ett steg i taget...
Tänkte på det här att det är helt slumpmässigt att man får det (mola). Min svägerska har också haft det, så min man och hans bror har båda varit med om det. Mannens spermier är ju en viktig del i det hela, kanske finns det nåt ärtfligt på männens sida? Vad tror ni? (menar förstås INTE att det skulle vara min mans 'fel', jag tänkte bara att det var en konstig slump att vi båda svägerskor haft det)

Fortsätt kämpa alla ni kämpar som inte är framme än!

Inte i mitt landsting iaf, Västerbotten. 6 månader från skrapning om man är under 5 inom två månader, annars förlängs det. Jag fick halvt lov att försöka innan 6 månader om ÄL inträffade nån vecka innan förbudet hävdes...tyvärr tog det sig inte så vi fortsätter och försöker... 

Jag mådde jätteilla  av p-piller så jag slutade efter 3  månader, jag började 1 mån efter skrapning. Jag kände ändå att det var viktigt att skydda mig eftersom paniken om värdet skulle stiga höll barnlängtan i schack. Vi körde med avhållsamhet (stressig tid i vårt liv av andra skäl, jobb o så) men då det trots allt blev av så blev det avbrutet som gällde. Vi undvek tiden kring ÄL och klarade oss. Men jag blir inte heller så lätt gravid så vi kände väl att vi vågade. Jag kan inte påstå att BM var så nöjd över detta men vad kan de göra? Det var fortfarande viktigt för oss att inte bli gravid före förbudstiden gick ut. Det är ju som Epelino skrev en orsak till att det är förbud en tid...

Nej, inte annat än att min svägerska haft det. Man undrar ju lite vad det är för fel på min man och hans brorsas sperimer...men jag vet inte om det ens är möjligt om det finns nåt samband rent genetiskt. Jag har en moster som aldrig fick några barn, trots att de försökte i säkert 20 år, men hon har inte sagt nåt om druvbörd, men vad vet man, jag tror inte de visste så mycket om detta på 50-60-talet. De adopterde till slut. 

Jag vet, och jag hade partiell och jag vet inte vad svägerskan hade, det är 15 år sen så kanske fick hon inte ens veta? Men det är ändå som konstigt...Men jag har frågat min mans pappa och enligt honom så har de aldrig haft några missfall, skulle han ha svarat nåt annat så hade jag nog blivit lur på att det är nåt. Men de var gifta flera år innan första barnet kom och fyra år innan nästa, så jag hade gisat att de hade problem, men han minns då inte det.(Mamman dog för 25 år sen och han är över 80). Inte för att det spelar nån roll alls vad som orsakade eländet, vad som har hänt har hänt, det är bara att acceptera och gå vidare.

"Den partiella molan är oftast genetiskt triploid, med två kromosomuppsättningar från fadern och en från modern. Vid denna variant förekommer ett foster, som dock oftast dör tidigt i graviditeten och nästan alltid uppvisar karakteristiska missbildningar."

Den kompletta saknar dna från modern, och kan ha både en eller två spermier.
Se: http://www.lakartidningen.se/store/articlepdf/8/895/1247_1250.pdf

Snurrigt värre med alla dessa variationer...

Hej alla kämpar!
Ville bara kika in och meddela att jag plussat i helgen! Känns helt otroligt men samtidigt nervöst förstås. Så nu är man liksom tillbaks där vi började, för precis ett år sedan, med ett plus. Har bestämt mig för att vi väntar barn, inte missfall. Jag är lovad tidigt VUL i vecka 6-7 så jag hoppas att allt nu bara rullar på.

Anonym (fundersam); Kondomer skyddar väl bara 9/10 gånger? P-piller 98,9% eller nåt sånt...

Styrkekramar till er alla!!

Hej alla!
 Jag har inte varit in här på evigheter. Jag är gravid igen efter min skitmola och är i vecka 15. Oron för att nåt ska vara fel har inte släppt än. Min mola upptäcktes i vecka 16 så jag vill förbi den veckan. Jag fick UL i vecka 5 för att utesluta mola, och allt var bra där. Men jisses, det börjar ju vara tre månader sen snart...tankarna hinner skrämma upp en. Inget nytt UL förrän dateringsultraljud i vecka 18.

Epelino: Jag blir alldeles bestört! Det skulle ju vara över för dig nu! Vad händer? Är det ens möjligt att det kan komma tillbaka efter så lång tid? Håller tummarna för dig att det finns någon annan vettig förklaring. Kämpa på!

Hej!
Det var länge sen jag var in och skrev här men jag följer och läser om hur ni kämpar. Jag hade min mola hösten 2009 och blev gravid ganska snabbt efter 6 månaders förbud. Nu har vi fått en liten tjej och jag är sååå tacksam att det gick bra för oss till slut. Hoppas innerligt att fler av er får uppleva detta.
När man tänker tillbaka på den tiden så kan jag ibland känna att det var som ett förlorat år i ens liv. Först 5 månaders graviditet i onödan, med illamående, sen den ständiga oron för cellgifter i 6 månader. Man har ju liksom inget val heller, det är ju bara att försöka kämpa på. Det enda positiva är väl att jag idag kan vara ett bra stöd när vänninor får missfall, eller att jag vet vilka som är mina 'riktiga' vänner, som fanns kvar trots att man inte alltid var på topp.
Önskar er alla Lycka till med era värden och framtida graviditeter. kramar.

Hej alla tappra! Det börjar bli ett tag sen jag hade min mola och som jag hängde på denna tråd. Ville bara peppa er lite och säga att ni gör det bra!

Puffar lite för denna artikel som beskriver molor på ett bra sätt samt hur man ska förljas upp. Observera att röntga lungor för metastaser SKA göras oavsett mola sort. När man drabbas av mola får man inte bara lära sig själv en massa nytt, ni måste också (ofta) undervisa er BM eller läkare. Stå på er så att ni får rätt vård. Det är viktigt att få ett utgångs hcg så fort som möjligt , gärna innan skrapning, så att man vet vad man har att utgå ifrån.

Styrkekramar till er!!

http://www.lakartidningen.se/store/articlepdf/8/895/1247_1250.pdf

Visst finns vi! Och tack gode gud för det, för utan er alla hade jag aldrig tagit igenom mig den skitmola-tiden.

Men jag har ju en dotter nu som är 7 månader, tiden går verkligen fort, men glömmer vet jag inte om jag nånsin gör.
Jag hade jättesvårt att ta till mig graviditeten efter molan, den var liksom inte på riktigt. Jag hade ju pratat och förälskat mig i min runda magen en gång innan och blivit så grundlurad, så jag pratade aldrig till denna magen. Jag tog den inte till mig. Trots att det tidiga ultraljudet klargjorde att allt var bra. Ska jag vara ärlig så var det inte riktigt förrän sista veckan innan hon kom som jag liksom fattade att det var på riktigt...att vi faktiskt skulle få ett barn. Molan var mitt andra missfall i rad så hoppet hade ju lämnat oss om att det skulle bli nå mer barn för oss, vi hade en tjej sen förut.
Tänker ofta på er alla som fortfarande kämpar och alla nya som fortsätter att drabbas. Jag tycker att tidiga ultraljud borde bli en självklarhet så att man slipper gå så länge (5 månader för mig). men vi har inte ens ett ultraljud i min kommun så nån bättring verkar ju inte vara på gång.
Hoppas innerligt att ni alla får komma ut ur det här med ett plus på stickan så småningom, och att ett nytt kapitel kan börjas.
kramar!

Hej!
Jag hade partiell mola och mitt värde låg på ca 50000 vid skrapning, vill jag minnas. Det tog 8 veckor innan jag var under 5. Jag fick röntga lungorna, då det är en rutinåtgärd, men man ska veta att det är komplett mola som är den allvarligaste och mest aggressiva formen av mola. Risken för att molan ska börja växa igen vid partiell mola är rätt låg. Jag minns inte statistiken på rak arm men den fanns väl i den där artikeln som vi brukar länka till, se inlägg några sidor bakåt. Men så klart, så länge risken finns så finns ju oron där. Jag sov dåligt nätterna innan en ny provtagning och det tog ofta 2 dagar innan jag fick besked (bor i skogen, typ.) Tveka inte att sjukskriva er en tid och prata med vänner och familj så mycket ni bara kan.
kram till er alla!

Skorpsmula: jag åt p-piller i 3 månader efter skrapning, bara för att absolut garantera att det inte blir nå barn, sen körde vi med kondom de sista tre månaderna. Jag trivdes inte alls med att äta p-piller men bet ihop och härdade ut. (jag åt ju inte så länge kan man ju konstatera så här i efterhand, men det kändes som en evighet då). Jag tyckte inte om känslan att mixtra med kroppen när man dessutom kämpar med värden och går och är rädd för cancer. Jag var under 5 precis vid 2 månader så jag klarade mig undan rätt 'lätt'. Kondomer är ju inte 100% säkert men måste ju vara bättre än att ha ont och  inte må bra. Jag säger som Anonym (vraket): SÖK hjälp! Stå på dig!
Sen så finns det ju andra sätt att njuta av varandra än just penetrering, och man kan ju faktiskt göra nåt kul av alla andra sätt istället. Kanske det kan vara värt att offra lite längtan så att kroppen får tid att bli frisk. Man kan ju ändå ge varandra närhet, kärlek och sex ändå, bara på lite andra sätt. Det var bara en tanke och absolut inte menat som nån pekpinne, vi är alla olika och har olika behov.

Styrkekramar!

Lavinia: För mig är svaret INGENTING! Känt mig precis lika gravid under alla mina graviditeter. Skillnaden med molan var att jag mådde MYCKET sämre, kräktes mer, nära att svimma varje dag, orkeslös. Men jag har mått rätt dåligt även med de 'riktiga' graviditeterna, så det var inget jag förstod då. Tidigt UL är det enda som kan ge svar på vad man har i magen, jag fick redan i v.5. Rekommenderas! Det är ändå svårt att ta till sig en graviditet igen efter en mola men UL hjälpte mig. Lycka till!

Läste din historia Maddy: Jag hade samma som du, med ett missfall precis före molan. Är det nån som hört detta innan? Att om man blir gravid direkt efter ett missfall så kan risken för mola vara större? Jag har för mig att jag hört fler på detta forum som haft samma situation. Vore intressant att veta.

Kämpa på alla fantastiska kvinnor där ute och hoppas det blir bra för er! Jag har lagt min mola bakom mig och läser inte så ofta här längre, vi har fått en dotter som nu är 1 år, så livet är fullt upp med annat. men då vi funderar på fler barn så börjar jag tänka på det igen, det är ju större risk när man väl haft det en gång :(

Tipsar återigen om artikeln i Läkartidningen som berör mola, den är bra för att förstå vad som hänt och vad man ska förvänta sig för behandling.
www.lakartidningen.se/store/articlepdf/8/895/1247_1250.pdf

Lycka till nu alla! kram!

Hej! Jag är kvar och läser om er alla, även om jag själv hunnit få barn sen min partiella mola. Fortsätt kämpa och ge er inte för att få den vård ni har rätt till.
Frel80: Det är 6 månaders graviditetsförbud som gäller vid partiell mola, om värdet är nere under '0' (vilket är ca 5) inom två månader. Jag mötte flera som sa till mig, både barnmorskor och läkare, att kanske inte var så noga, men den som hade ansvaret för molor i mitt län sa definitivt NEJ. Riskera inte cancer och en graviditet som döljer att molan fortsätter växa bara för en månad hit eller dit. Mitt råd är att låta kroppen få dessa 6 månader att landa. Jag gick själv rätt länge med min mola och hade det vart ett barn som förlorades i vecka 17 hade jag nog inte velat bli med barn direkt heller. Det är ju slitigt för kroppen med en graviditet. Kan också säga att jag fick plågsamma besvär av foglossning vid min nya graviditet och det tror jag hade mycket att göra med att det 'bara' var 6 månader emellan graviditeterna. Men jag förstår att det är segt att vänta...Styrkekramar till er.

Hej alla!
Som vanligt är det tråkigt att se att fler drabbas att denna skit, men alla nya är så klart varmt välkomna hit. Här finns många med olika erfarenheter som kan dela med sig. Att inte så många skriver är nog för att de som varit med på denna tråd ett tag kanske gått vidare mot nya mål. Men jag läser så ofta jag ser att nån varit in o skrivit och svarar gärna på det jag kan. Så skriv gärna av er här!!!

Jag beklagar verkligen om det är Mola ni drabbasts av. Förnärvarande gäller detta i Sverige: (om läkarna eller sjuksköterskor säger annat så har de egentligen ingen aning, drabbar många av oss med Mola) Skrapningen skickas på provtagning och analys, sen får man svar om det är mola eller inte plus vilken sorts. Tog två veckor för mig. Du kommer att lämna prover varje eller varannan vecka i 6 månader, i slutet troligen med längre mellanrum. Om HCG-värdet är under 5 inom 2 månader gäller 6 månader från skrapning med gravidförbud, då en graviditet skulle höja HCG-värdet och dölja ev. Spridning av metastaser i kroppen. Du kommer också att röntga lungorna för att se att molan inte spridit sig dit. Tar det längre tid att få ner HCG än två månader blir det längre gravidförbud. Håll tummarna på att det inte är det, men är det nu så så ta det lugnt. Det är ingen kronisk sjukdom, man blir frisk och man får bli gravid igen. Det är låg risk att drabbas igen. Det finns lite forskning om mola men det verkar vara helt slumpmässigt att man får det. Beklagar verkligen att ni fått tre missfall i rad. Jag har själv haft två i rad och tyckte det var jobbigt nog. Önskar er allt gott och styrkekramar!