Mola/Druvbörd

Hej! Har precis kommit hem från en operation där de fastställde att det var en mola. Som jag förstår det kan man aldrig veta till 100% om det är en mola förrän man tagit ut det. På ultraljudet kan det se ut som en vätskeansamling bara, så även om man misstänker att det är en mola så måste man skrapas/opereras för att veta.

I mitt fall var det så att jag började blöda men det kom aldrig ut några "sjok", så då kontaktade jag akutgyn. Då fanns det fortfarande ett levande foster i vecka 7 och jag gick därifrån med en svag förhoppning om att det kanske kunde bli nåt. Diagnosen var 50% ungefär att det skulle klara sig. Sen några dagar senare kom det igång ordentligt och jag utgick från att det blev ett missfall och att allt kom ut. Men sen fortsatte det blöda och blöda, och höll på så i två veckor nånting. Så i lördags var jag helt slut och åkte in akut. Blev inlagd och opererad. På ultraljudet innan operationen syntes en hinnsäck och en vätskeansamling men inget foster. Så min känsla att det var borta var alltså riktig. :(

Rox, du frågar "Om man har drabbats av partiell druvbörd, skulle ett foster ha synts i en av säckarna då?" Och svaret enligt det jag just upplevt skulle väl vara ja...

Om ni orkar läsa fackspråk så hittade jag denna artikeln:
www.lakartidningen.se/engine.php

Håller tummarna för att det går bra för dig. Det är tuffa besked man får. Speciellt som man inte får bli gravid igen på ca 8 månader.

En dag i taget är en bra devis. För vår del har vi tur som har ett barn sen förut, men det är fruktansvärt ledsamt ändå. Blev sjukskriven två veckor nu för att bearbeta det hela. Tyckte det lät väldigt mycket, men det kanske det inte är ändå när jag känner efter mentalt lite mer.

Är det nån som vet ungefär hur lång tid det tar innan mensen kommer tillbaka som vanligt?

Jag fick inte göra nån lungröntgen, har ni andra fått göra det?

Jag är också helt ny här och tycker precis som du Louise71 att det känns skönt att jag hittat hit. För som du säger så är det inte helt lätt att prata om det superingående med sin partner. Och det är skönt att skriva av sig och framförallt ställa frågor till nån som vet vad man menar.

Jag har nog fortfarande inte riktigt fattat vad som hänt... Jag har ju inte ens varit på mitt första återbesök, så vem vet vilken resa jag kommer att få göra? Tycker jag blöder mycket, men är säkert bara nojjig, det är ju ingenting jämfört med innan operationen. Har så rackarns dåliga blodvärden bara, t o m jobbigt att gå uppför en liten ynka trappa. Nån som har nåt hett "hemmafru-tips" om bra järnrik mat som är god? (D v s inte levergryta. ;)

Ska läsa på lite mer känner jag, ska söka på de engelska sökorden, ska bara sova lite först.

Tack för att ni finns. Vi är en "ovanlig" skara, läkaren sa att det bara är ca 4-6 kvinnor per år i Sverige som råkar ut för det...

Oups, en läkare som säger fel. Jag vet inte vad min läkare fick dom siffrorna ifrån, det stämmer ju helt klart inte med de uppgifter man får när man läser om det. Kanske menade hon i min stad, det låter mer rimligt.

Louise71, tack för mattips, det får bli lite mer sånt framöver helt enkelt. Äter järntabletter också, magen tar det ok, men det är ju inte jättekul. Folsyra ska man äta ett tag innan man blir gravid och under hela graviditeten för att undvika att fostret får ryggmärgsbråck och även andra knasigheter.

Man borde väl kunna be att de gör ett ultraljud om man känner sig orolig, utrustningen finns ju där... Och Louise71, tyvärr tror jag det är så att det kan börja växa igen även om "graviditeten" är borta, det är därför man gör så täta kontroller. Kan det stämma ni som varit med ett tag?

Känns bra att läsa om att vissa blivit gravida igen efter alla kontroller etc. Ett litet hopp om att det faktiskt kan bli nåt är bra att ha.