Mola/Druvbörd

Hej alla här.Första gången jag är här och skriver, hittade er i söndags och läste, läste, läste... Inser att jag behöver ett forum som detta, det är lätt att på ett plan bli ensam i detta, trots partner, familj, vänner. Så känner jag det, mer eller mindre förstås, men det är nog inte heller så lätt för omgivning att förstå hur otroligt mycket jag faktiskt tänker på detta, i olika former varje dag. Plötsligt har liksom en mola flyttat in här..Min mola-historia ser ut såhär, hittills: I slutet av januari när jag var gravid i vecka 9, så fick jag ont o blödningar. Hade haft lite sådär som man "kan ha", men kände skillnad. Gick till MVC efter den helgen och efter två gynundersökningar konstaterades att graviditet avstannat (1-2 v tidigare). Jag valde att kroppen skulle få sköta missfallet själv. Efter två veckor hade inget hänt (men jag var fortfarande jättegravid i kroppen) och då vid ultraljud misstänktes mola, därför planerades skrapning. Vad jag förstår ska det alltid göras en skrapning när mola misstänks, för att kunna fastställas, sen så är det så viktigt att livmodern helt töms!I samband med skrapning togs också hormonvärdet som då låg på 200 000, vilket också förklarade varför jag mått som jag gjort. Förstått att när ett vanligt "gravid-värde" är som högst ligger det på ca 50 000. Partiell mola konstaterades och jag fick göra en lungröntgen, för att utesluta metastaser. Allt såg ok ut och redan efter två veckor var hcg nere på 1800. Vilka svängningar för kropp o humör, viktigt att inse hur otroligt mycket som händer, även psykiskt. Fram till ganska nyligen har värdena fortsatt halverats (tar prov varannan vecka), men jag har fått göra ytterligare en röntgen pga ont i bröstet. Visade inget, skönt, men jag hade ändå ont och fick stå på mig om det, så ekg gjordes. Har något litet knas på hjärtat, fått göra vilo-ekg och arbets-ekg, uteslutit kärlkramp, men hjärtat verkar slå dubbelslag till o från. Verkar inte vara farligt, ska göra en sån 24-h-ekg hemma. Detta kan dock ha påverkats av stressen allt inneburit med mola och missfall. Så minns att vara snälla mot er!! Det är lätt att bli lite less på alla sjukhusbesök o undersökningar. Förra veckan bad jag få göra ett ultraljud för jag har småblödigt ca 2½ v. Trodde mens var på g, men nu förstår jag att det kommer först när värdet sjunkit (senaste var på 86). Två olika läkare kollade och konstaterade att de såg ca 2 cm vävnad. VAD FAN!! Blev så arg o ledsen, fast först efteråt. De kunde inte svara på om de trodde att det var kvar sen skrapningen(2 mån sen nu!) eller kommit nytt, om det var död eller aktiv vävnad.  Så jag skickades hem med 3 tabletter för sammandragning av livmodern men det hände ingenting mer än jag hade himla ont. Ska dit igen imorrn fm, har det inte försvunnit då blir det ny skrapning... de tycker också att värdet sjunker för långsamt nu. Pust. Detta blev ett himla långt inlägg, hela min story, men behövde få berätta. Sorgearbetet och möjlig ny barnalängtan har liksom lagts vid sidan om, för allt detta med mola mola mola. Inte alltid så lätt heller att i relationen hantera allt, tycker jag. Har inga barn sen tidigare heller och är 38 nu, så... Jag är såå glad för att ha hittat hit, om ni visste vad det redan hjälpt mig att få läsa om er och bara veta att ni finns, ni kämpar!! Vi har det olika men ändå lika, man förstår utifrån egna erfarenheter.TACK alla ni som skriver här!!

Hej AllaVill inte skriva vem jag är men jag har skrivit mycket i denna blogg.  Fick ett godkännande att böraj så smått efter en behandling av Mola samt cellgifter. Visdes att jag nu va i v.7 men fick kraftigablödning åkte in akut till sjukhus & det visades att det kunde vara missfall el en ny druvbörd. Vad fan gör man.. Mitt hopp är nu nere på 0 igen. Vill snart ge upp allt omkring mig jag orkar inte mera!  Nu dessa dagar skall jag in på nya blodprover & UL.. Håll nu tummarna Kram alla druvisar

Hejsan.Jag fick reda på att jag inte hade något foster i min graviditet i vecka 8 ungefär. Detta efter ett VUL då jag hade haft småblödningar i en vecka cirka.Fick göra en skrapning efter ytterligare en vecka och allt gick bra. Fick tillbaka min mens efter fem veckor. Tre veckor efter skrapningen ringde de och sa att de gjort en undersökning av fostret och att det då visade sig att det var druvbörd. Gjorde då mitt första HCG-test och det låg på 21. Jag tar prov en gång i veckan och det har gått från vecka 1: 21vecka 2: 10vecka 3: 5vecka 4: 3,5vecka 5: 2,22vecka 6: 2,19Det är ENORMT frustrerande att det går så långsamt! Det är också väldigt jobbigt att behöva återvända till Gynakuten där jag var och fick reda på att det inte fanns något barn i magen, brottsplatsen.Någon som har lite siffror att dela med sig av? Tar det alltid så här lång tid? Det enda min barnmorska säger är att allt ser bra ut och att jag är helt normal. Sällan! Druvbörd är inte alls normalt! Känner mig allt annat än normal ...Men här ser jag ju att jag inte är ensam och det lindrar lite!

Tack Epilino!! känner mig dock inte frisk ännu då jag inte fått nån mens  :(  Men det känns ju bra att 2 är helt normalt .. men kan det vara så att molan är kvar om jag ej fått mens?? Borde jag få kolla detta med vul .. ni som har erfarenhet ?!

Hej!Har en helt annan fråga, pratade med en tjejkompis igår som opererats pga cellförändringar och hon berättade att hon hade fått en kateter då...Och både hon och en annan tjej hade fått det vid förlossningen....Fick ni kateter vid skrapningen?Tanken slog mig att dom kankse hade satt en och sedan tagit bort den medans jag sov??Men isåfall hade dom väll sagt det innan eller efter väll?

Hej alla fina tjejer!Ville bara titta in och förhoppningsvis strö lite lyckofrön hos er alla, jag blev ju 'släppt' av läkaren i mitten på april och igår fick jag ett positivt gravtest!Fattar ingenting ännu och vågar absolut inte ta ut någon glädje i förskott så nu väntar jag spänt på att få komma tillbaka till läkaren och göra et VUL och få se så att allt är ok...Ha en superkväll!Kram!!!

HcG under 1!!! Jag firar!!Nu är det bara att hoppas att det ligger kvar där ngr månader till innan "de små liven" får simma fritt igen  hi,hiKramizar

Förresten, har alla ni haft höga hcg-värden?

Epelino, Jag måste säga att jag känner mig bättre än vad jag trodde att jag skulle göra..
Jag och min man pratade härom dagen och vi känner samma sak, det är liksom inte en fråga OM vi kommer att fä fler barn, det handlar enbart om NÄR det blir det finns liksom inte att det inte skulle g¨å bra någon gång och jag kan gå igenom vad som helst för att det ska bli en liten till!
Jag förstår helt och fullt dem som säger att dom inte vet om dom vågar försöka en gång till, om man orkar ännu ett bakslag, jag kommer att orka hur många som helst om det är det som krävs!

Nu väntar vi in en mens enl läkarens ord och åker till Italien på semester och dricker massor av vin, äter förbjudna osar och förbjuden salami och gör en bebis! BASTA!!