Anonym ("Jenny")

Äldre 18 Dec 13:32

1046 svar

Tråden för familjehem/jourfamiljer/ kontaktfamiljer

Kajsa Stina skrev 2010-12-18 12:58:34 följande:

Vi har två små guldklimpar som har bott hos oss ett år nu och som precis skall börja hemflyttsplanering. Det känns ändå OK eftersom vi varit inställda på det från början men tungt ändå ibland.
Barnen går på dagis sen i höst och kom hem med en sån fin julklapp till oss som dagis fröknarna hade hjälp till att göra. Det var ett inplastat papper med ett fot avtryck och en dikt. En helt underbar dikt som jag bara måste dela med mig av.

" Det finns så många märken
av mina händer små.
På fönster, speglar, möbler,
ja allt du tänker på.

Men stopp ett tag och tänk
att tiden rinner fort,
och alla märken snart är borta, som jag en gång har gjort.

Jag ger dig här ett avtryck
som minne utav mig,
att tita på när jag är stor
och inte bor hos dig."

Åhhh vad fin!! *rörd*
Hoppas att det går bra med hemflytt nu, så att ni känner att er insats gjort skillnad för denna familj <3

Anonym ("Jenny")

Äldre 20 Dec 21:11

#645

Anonym (blomman) skrev 2010-12-20 19:41:29 följande:

Lite extra härligt är det nu vid jul att vara familjehem. Hade julfirande för vår placerings släkt nu för några dagar sedan. Och nu fick vi ett blombud från dem med ett tack för att ni finns för XXX.

Underbart och vad gott för er att få deras uppskattning för det ni gör för deras XXX

Anonym ("Jenny")

Äldre 23 Dec 12:57

#651

Anonym skrev 2010-12-23 01:43:40 följande:

Precis och då kande dessa barn hade fått uppleva ännu en jul i misär och tragiska förhållanden som än en gång sätter ett spår i deras unga och redan härjade hjärta OM alla dessa underbara familjehem inte funnits!

Så sant!!

Anonym skrev 2010-12-22 15:48:59 följande:

Förmodligen, men jag lider med de barn som skulle ha en mkt bättre jul i sina egna hem!

Jag är övertygad om att ingen av oss som har uppdrag skulle sörja, om alla barn runt om i vårt avlånga land hade det så bra i sina egna familjer att vi inte behövdes alls - tänk vad underbart det skulle vara!!

Men nu är sanningen tyvärr inte sådan... och för dessa barn så är en jul i familjehemmet en mycket bättre tillvaro i dagsläget, än i det egna hemmet!

Anonym ("Jenny")

Äldre 28 Dec 10:32

#679

lesfleurs skrev 2010-12-27 19:25:41 följande:

hejhej, jag är en föredetta familjehems unge och jag kan bara säga att ni verkligen ska tänka efter en och två gånger om ni har förmågan att ta hand om ett skadat barn. Tänk på att barn som varit med om trauman kan bete sig bråkigt och irrationellt.
Jag bodde ett tag i ett familjehem där jag blev utsatt för övergrepp och har träffat flera tjejer som varit med om samma.

Jag förutsätter att de familjer som anser sig lämpliga tror sig veta vad de ger sig in på, men även att soc under utredningen har förmågan att "sålla agnarna från vetet" för att undvika att det blir felaktiga placeringar!

I vårt fall (och många med oss) så behandlas placerade barn på precis samma sätt som vårt biologiska barn - allt annat vore fullständigt uteslutet!

Anonym ("Jenny")

Äldre 17 Jan 12:41

#705

Anonym (Hanna) skrev 2011-01-17 09:38:05 följande:

bott 5 år hos oss e nu 13
vissa sakere har blivit bättre

vi vill få allt att "rulla på " men ser ingen lösning så vo måste nog avsluta

vi orkar inte och det känns såååå tngt vi önskar ru att vår lilla ängel ska få stanna tills h´n blir vuxen
efter varje "hembesök" till släkten så blir det så här några veckor

Å andra sidan så går han ju in i tonåren nu och behöver er kanske ännu mer än tidigare?!
Inte kan ni väl avsluta nu,och "svika" honom i en tid då han förmodligen redan har det jobbigt pga hormonsprut i kroppen?

Däremot så behöver ni ju få stöd och handledning av er uppdragsgivare - KRÄV det!!

"Rullar på" gör det sällan under tonårsperioden, varken för placerade barn eller egna bio-barn

Anonym ("Jenny")

Äldre 17 Jan 18:33

#711

Anonym (Hanna) skrev 2011-01-17 17:43:34 följande:

Tja vi har fått viss handledning från o tull o desstom kämpat för att h,n ska få terapi

alltb har blivit bättre, men nu när h,n har varit borta en period igen så får vi kämpa veckor mot dåligt humör, sura miner .depprimerad o bråkig mm mm

Antar att det är "vardag" för många familjehem och ett naturligt beteende för dessa ungar som är placerade efter att ha varit hemma hos sina biosar - den biten hör liksom till i uppdraget att vara familjehem?!

Anonym ("Jenny")

Äldre 18 Jan 11:20

#713

Anonym (Hanna) skrev 2011-01-18 08:56:06 följande:

Och hur många ÅR ska det hålla på ?

ska det aldrig ge med sig

vänjer sig aldrig barnen/ungdomarna med hembesöken

Nej, vissa barn vänjer sig nog aldrig vid att bo i en familj som de inom sig vet inte är biologisk, vissa barn drömmer nog inombords att få bo med sin egen familj (och att allt vore "normalt" där hemma?!)

Såklart att många placerade barn få leva med en ständigt pågående sorgeprocess, över att inte de får leva under s.k. vanliga/normala familjeförhållanden i sin egen familj. Även om de får göra det under tiden de är placerade så kanske de långt därinne funderar på varför familjehemmet gör det här?
Är det får att de får betalt eller känner alla dessa barn att de blir lika älskade som de andra barnen (bio) i denna familj?

Älskar ni denne pojke på samma sätt som er andra barn? Kan det vara så att han känner av att du/ni är lite upppgivna/trötta på honom och att han därför agerar ännu mer? Det är ju en klassiker att barn som känner sig lite "utanför" ( i hemmet, i skolan, i bio-familjen, i kompisgänget?) skapar negativ uppmärksamhet i kring sig.

Det låter som att ni är i stort behov av handledning för att kunna jobba aktivt med både era och pojkens känslor kring det faktum att han är placerad hos er.

Jag vill inte döma på någort sätt men känner att jag blir lite illa berörd när familjehem vill "ge upp" när man stöter på patrull/motstånd. Jag menar....dessa problem får man ju i många familjer, i sin egen bio-familj och man kan känna att man vill reklamera sin egen unge också emellanåt men det funkar ju inte så?
Har man skaffat barn (eller öppnat upp sitt hem som familjehem) så kan man ju inte backa när det blir jobbigt - utan man får kämpa ännu hårdare!

Det ÄR tufft med tonåringar och kanske ännu tuffare med placerade tonåringar emnd et ingår i själva uppdraget att vara förälder för denna pojke även när det blåser hårt runt omkring honom, han behöver det!

Prata med er uppdragsgivare igen och igen och igen om det behövs, men ni har RÄTT till att få hjälp i detta innan det går så långt att pojken behöver flytta igen, mitt i den stormigaste perioden i livet?

Anonym ("Jenny")

Äldre 18 Jan 13:24

#716

Anonym (Hanna) skrev 2011-01-18 12:50:29 följande:

jenny
visst har du delvis rätt    plac vill inte riktigt acceptera att h,n ska bo hos oss
kämpar för livet emot trots att h,n vet att bio - föräldrarna inte e nåt alternativ.

och vi har kämpat   som sagt 5 år med detta barn nu o vi har tidigare behandlat lika som våra bio-barn
tom gett mycket mer uppmärksamhet o kärlek o omsorg
men hur man än försöker så kommer aldrig nånsin samma känslor från barnet till oss
som från barnet till sina bio- föräldrar tyvvär   vad vi än gör   tyvvär       vise versa

Vi har stött på många problem   under dessa år   kämpat vidare mm och mycket har blivit bättre

visst känner vi oss uppgivna nu blir irriterade mm   det känns tungt just nu därför skriver jag här !

Varför tror du det är en kille ?

Hmm, vet inte varför jag tolkat det som en kille?!

Men det är oväsentligt vilket kön h*n har?!

Tycker ni verkar göra ett mkt bra jobb och visst är det så...man får nog som familjehem räkna med att de här ungarna inte känner ngn tacksamhet och att bio-familjen nästintill ALLTID är prio 1 för dom!

Det är toppen att du skriver här, man får mkt positiv feedback här inne, även om det verkar osedvanligt lugnt i tråden just nu? Hoppas du kan få bra tips och råd från andra som känt som du...lycka till!

Och du.... Ni gör ett fantastiskt jobb, för hur hade detta barn mått utan er insats?! ${#emotions_dlg.flower}$

Anonym ("Jenny")

Äldre 9 Feb 14:00

#732

Anonym skrev 2011-02-09 11:10:16 följande:

Är man bara 21 år så har man inte den erfarenheten som krävs och det oavsett hur mogen man nu än må vara! Skulle tro att det inte kommer att gå och personligen så tycker jag det skulle vara helt fel att anlita ett par i eran ålder för att bli kontakfamilj, är man 21 så är man inte speciellt gammal och man har mycket kvar att lära.Det är ett uppdrag och ett ansvar som jag inte tror att en 21 åring klarar av! Vet att i våran kommun så måste man vara 25 år för att ens kunna bli kontakt person och en kontaktfamilj har ett mycket större ansvar eftersom en kontaktfamilj tar emot barnet i sitt hem och ofta flera dagar/månad.

Oj, vem kan bedöma mognad utifrån ålder?? Man kan vara 30 år och ytterst omogen och vara direkt olämplig för uppdrag. Man kan vara 21 år, oerhört stabil och mogen i sitt resonemang och i allra höggsta grad en lämplig kandidat för uppdrag!!

AnnaoM:
Ta en kontakt med er kommun (flera? kanske organisationer också?) och känn av hur de resonerar och bry dig inte om vad Anonym ovan svarade?!!!

Lycka till ${#emotions_dlg.flower}$

Anonym ("Jenny")

Äldre 3 Mar 16:21

#790

Ikväll börjar vår utbildning, är inbjudna på "Familjehemsutbildning" vid 4 x 2,5 tim och jag tror det är PRIDE vi ska gå? Spännande...

Anonym ("Jenny")

Äldre 9 Mar 10:23

#798

Lindha82 skrev 2011-03-09 01:11:56 följande:

En liten fråga angående kontaktperson?

Om man är ensamstående och har en dotter på på 7 månader finns några möjligheter till avlastning redan nu eller är det för tidigt...finns någon möjlighet,till någon form av avlastning man kan ha rätt till om man känner att man inte får ihop helheten i tillvaron!?? skulle räcka med någon dag eller 2 i månaden bara för att hinna få städa tvätta handla , sova ut någon morgon alla små saker..egentid helt enkelt..och tja...kanske bara vara, för att få mer ork och vara en bra mamma? har inte släkten nära tyvärr vad har man för möjligheter någon som vet?

Har svårt att tro att det finns hjälp redan nu, antar att du är mammaledig? Då får man sova ifatt tidiga mornar när barnet sover och ta med sig barnet när man tvättar/handlar? Att vara just ensamstående till en bebis är inte synonymt med att soc går in med stöd, det finns det inte ekonomiska resurser till i och med att det är en verklighet för många kvninnor och även en del män?

Det ÄR tufft med småbarn emellanåt och det är ännu tuffare för den som är ensam, men för att få hjälp från soc krävs nog lite mer än att bara vilja ha "egentid"? Just egentid är väl oftast det som får stryka på foten i perioder under småbarnsåren?

Jag hoppas det löser sig för dig och att du hittar en bra rytm och form som får det att kännas ok för dig/er! Lycka till

Anonym ("Jenny")

Äldre 1 Apr 12:42

#836

Drömmen om att bli mamma skrev 2011-03-31 23:36:19 följande:

Imon börjar vi att skola in vår placering ..... Spännande :)

Lycka till!

Anonym ("Jenny")

Äldre 1 Apr 12:45

#837

Vi går ju vår utbildning just nu och igår var det dags för större inblick i BBIC, åhh vad det gav oss ytterligare kött på benen att ta tag i att nu äntligen bli familjehem!

Är ju utredda och klara sen sommaren 2010, man har av olika anledningar velat vänta lite... Men igår så sa vi till att vi vill stå med på deras "lista" över tillgänliga familjehem, så nu är det bara att vänta och se om det kan finnas barn som behöver just OSS! <3

Anonym ("Jenny")

Äldre 19 Sep 10:58

#867

Fick vår första famljehemsförfrågan förra veckan!

Bara det att ju mer info om pojken (3 år i dec) jag fick - ju mer "olustkänsla" i bröstet fick jag?
Till slut frågade jag var pojkens halvbror gick i skola och det visade sig att han går i min dotters klass. En grabb som inite alls verkar må så bra och jag sa redan första dagen (de började fsk.klass nu i aug) att det verkade vara en väldigt dysfunktionell familj?

Så det blev till sist så att jag tackade nej tilld etta uppdrag, det skulle bli konstigt att mamman & jag ska vara föräldrar i samma klass i 7 år framåt och att lillebrpor ska med till skolan och hämta vår dotter och då träffa på sin storebror varje gång?

Så nu får vi se hur länge det dröjer till nästa gång vi får frågan...

Anonym ("Jenny")

Äldre 12 Oct 12:40

#885

Är sen 4 år tillbaka kontaktfamilj till en tjej på 8 år.
Vi fick tillbaka utlägg för en bältesstol som vi köpte (hemma hade hon "bara" bilkudde och det var inte ett alternativ för oss, så vi köpte en Britax för strax under 1000-lappen. Vi både hämtar och lämnar alltid, en enkel resa på ca 2 mil, så det blir ju ca 8 mil/helg.

Vi lite större grejer/aktiviteter så kan vi få extra utlägg, ett exempel är när vi åkte till Kolmården och sov på camping + 2 dgr entré, samt när vi inhandlat en del kläder till henne, t.ex. vinterkläder/känggor. Hon har tyvärr ALDRIG med sig bra kläder för vädret, så vi har en garderob med extrakläder till henne som hon använder när hon är hos oss.

Ersättningen ligger på drygt 1400:-/mån inkl. arvode, omkostnadsersättning och milersättning, hon är hos oss var tredje helg.

Anonym ("Jenny")

Äldre 23 Nov 09:35

#912

Underverk på G skrev 2011-11-22 16:20:12 följande:

Vet inte om denna tråden är aktiv längre men jag ställer min fråga så får vi se ;)

Vi är fam.hem åt ett barn och nu är jag gravid, trodde inte detta var möjligt men nåt har hänt och vi är såklart överlyckliga ;)
Nu till min fråga : när ska man berätta för soc/ bio.mamman?
Vi har själva inte tänkt i dessa banor men säkert 4-5st har frågat oss
Ska ni ha *** kvar ? Får h*n vara kvar? Vi har inte tänkt i dom banorna ... Även om vi ska ha barn vill vi fortsätta med vår placering .... Nån som har nån erfarenhet ?

Ingen egen erfarenhet men en spontan tanke...

Om behovet fortfarande finns för det placerade barnet av att bo hos er, så varför skulle h*n inte vara kvar??

H*n blir ju som ett syskon för er lille, även om det inte är biologiskt?
Ni har väl inte tagit emot en placering i brist på egna biologiska barn, utan för att ni vill göra en insats i samhället?

Börja med att berätta för soc, när ni ska berätta för mamman är ju svårt att svara på när man inte känner henne och kan "gissa" sig till hur hon reagerar?

Lycka till med både fortsatt placering och ert kommande barn

Anonym ("Jenny")

Äldre 23 Nov 18:56

#914

Underverk på G skrev 2011-11-23 13:52:35 följande:

Såklart är barnet en del av vår fam och vi ser det som en självklarhet !!!! Min fundering kom upp efter att jag fått förfrågan från en del.... Att vi efter såhär många år som barnlösa äntligen ska ha barn ser vi som em x-tra bonus.
Att vi bara skulle tagit ett placerat barn i väntan eller vad du skrev gör ont i hjärtat att läsa då man enligt mej noga tänker igenom innan man blir fam.hem

Absolut inte meningen att ge dig ont i hjärtat, sorry

Men det är heller inte helt ovanligt att barnlösa väljer att bli familjehem i sin längtan att få bli just en familj och kanske då har svårt att se att det ska jobbas för hemgång för det placerade barnet?

Lustigt att ni får frågan tycker jag...ens eget engagemang för utsatta barn/familjer upphör ju inte per automatik i och med att man får egna biologiska barn?

Ännu en gång...grattis till graviditeten

Anonym ("Jenny")

Äldre 16 Feb 16:48

#921

mylife skrev 2012-02-15 16:59:46 följande:

Är denna tråd aktiv? Forumet på familjehemmet är nedlagt. Så det vore kul om vi kunde träffas här :)

Jag kollar in regelbundet, men denna tråd är långt ifrån så aktiv som för ett par år sedan?!

Själva har vi fått ett par förfrågningar från Kommunen som känns helt ogenomtänkta, vilket resulterat i nej tack från oss?

Ibland undrar jag hur de tänker....

Men vi har utretts och är nu även godkända som familjehem till barn, hos Stiftelsen Bergslagsgårdar och det känns bra. De verkar seriösa och den konsulent vi fått verkar toppenbra!

Så nu går vi i väntans tider....i dubbel bemärkelse! Vår ena katt (Maine Coon) är dräktig och är beräknad att föda om ca 1 v

Anonym ("Jenny")

Äldre 3 May 09:22

#977

Anonym (?????) skrev 2012-05-01 11:16:24 följande:

Hej förlåt om jag stör er tråd men jag har bara en fråga.
Jag blir utredd av soc nu men det kommer antagligen gå bra.
Men jag är ensam med två småbarn och min mamma tycker att jag borde be om en kontaktfamilj åt barnen så jag kanske kan få någon helg att vila ut mig lite då och då. Jag ställer mig rätt tveksam till det här. För det första så känns det ju läskigt att lämna barnen till nån man inte känner och sen är jag rädd att de ska ha andra regler för barnen än jag, för även om inte mitt sätt är det enda rätta så är ju konsekvens viktigt för barn och då blir dte ju jättekonstigt om kontaktfamiljen kör med andra rutiner och regler. För jag är väldigt noga med rutiner över när de ska sova och äta och sånt.. MEn det jag är mest rädd för är nog att familjen ska se ne rpå mig. nu menar jag inte att familjehem och så är taskiga människor, det är ju jättefint att man hjälper barn som har det svårt, men jag är rädd att de ska tänka att jag inte är bra mamma och att det är synd om mina barn, det kanske låter konstigt men jag bara tänker på hur det kommer kännas att lämna barnen till en familj som är "bättre" och som själva aldrig skulle behöva hjälp och som vill ta extra bra hand om mina barn för de tror att de inte har det bra hemma. eller alltså jag vill ju såklart att man ska ta extra bra hand om mina barn såklart och det handlar inte om svartsjuka heller för jag är ju barnens mamma så jag vet att jag är viktigast. Svårt att förklara. Och sen är jag också rädd att om de har den inställningen så kanske det omedvetet smittar avsig på barnen, för jag tror inte någon frisk människa skulle stå och säga till mina barn att de har det dåligt hemma, men barn är ju ändå känsliga individer som märker saker även om man inte säger det. Och hur förklarar jag för dem när de blir äldre (de är 2,5 o 4 månader nu) att jag lämnade bort dem ibland? tänk om de känner sig oönskade? Nu när de är små kanske de inte fattar, men när de blir äldre knakse de börjar tänka på sin uppväxt sm dålig bara för de tänker att den nog var det för de hade kontaktfamilj, äöven om den kanske egentligen inte alls var det. Fattar ni vad jag menar?
Fast jag älskar att umgås med mina barn så jag vet inte om jag vill ha kontaktfamilj ändå, men ja jag vet inte, jag känner mig så förvirrad. Och när min mamma säger så så tänker jag att jag kanske visst behöver det för vem säger åt någon att lämna bort sina barn om man inte ser att personen har det svårt?

Vi är kontaktfamilj sen ca 5 år tillbaka och har haft samma uppdrag sen start (en tjej som nu är 9 år kommer till oss var tredje helg) och vi tänker inte alls på det sätt som du beskriver?!

Snarare tycker jag tvärtom, vad BRA att mamman ansökte om hjälp och stöd innan det gick för långt, vad bra att hon vågade känna efter och insåg att hennes ork inte riktigt räckte till - vilken självinsikt!!

Eftersom just kontaktfamilj är ett frivilligt stöd, så antar jag att du har rätt att säga nej (såvida du inte utreds pga att det anses att barnen "far illa" hos dig?) till denna insats, men var samtidigt lyhörd för att det kan vara positivt för både dig och barnen.

Ang regler, så är konsekvens viktigt för barn, men samtidigt är det viktigt att lära sig att det funkar olika i olika familjer. Så kan det vara på dagis/förskola/skola också. Hos oss har vi tydliga regler och förhållningssätt som passar vårt liv och familj och det får ju denna tjej vi har hos oss följa. Hemma vet jag att hon har det lite "slappare" men hon anpassar sig väldigt bra och vet vad som gäller hos oss.

Jag har svårt att tänka mig att det finns någon familj som vill ha uppdrag åt soc, som "ser ner" påde familjer man stöttar, många ggr har nog både kontaktfamiljer/familjehem själva varit i kontakt med liknande situation och känner att man vill "ge tillbaka" det man själv fått tidigare i livet?

Och så finns det såna som vi - som ALLTID haft ett starkt socialt engagemang och ALLTID kännt ett behov av att finnas till för människor som av olika anledningar inte har det så lätt i livet - vi har STORA hjärtan och ser inte alls ner på de som behöver oss!

Anonym ("Jenny")

Äldre 17 Dec 13:38

#992

Skakar lite liv i tråden...

Hela hösten har vi haft mer aktivitet än vanligt, blev ju kompletteringsutredda och godkända som familjehem/jourhem förra hösten och har nu tagit steget ut och börjat lite smått.

Står ofta stand-by för sociala jouren i vår kommun och har haft två kortare placeringar, tvillingar under 2 år båda ggr! Dubbelt jobb men också dubbel glädje, såååå fina & gosiga ungar som vi på 2 sek kunnat ta till oss och ge dem av oss själva! Även om det såklart varit tufft för dem men omställningen, så har omständigheter gjort att de kommit hem till sina föräldrar direkt från oss. Och det verkar vara ok föräldrar dessutom, den ena var ensamstående och hamnade på sjukhus akut och då ryckte soc in och hjälpte till med barnen då hon saknade eget nätverk i vår stad (dit hon är inflyttad) och i det andra fallet så blev föräldrarna anhållna (för stöld) men mamman släpptes efter ett kort tag och fick hem tjejerna igen...

Så summa summarum så har det ännu inte blivt några små barn som levt i "misär", men vi är beredda på det också och står nu som stand-by under jul- och nyårshelgerna!

Hur är det med er andra?

Tråden för familjehem/jourfamiljer/ kontaktfamiljer

INNEHÅLL