Kaninfarmen skrev 2010-11-21 06:02:38 följande:
Det pratas alldeles för lite om anknytning på kursen och i samband med utredning.
Att den inte är självklar är det inte många som vet. Utan de tror att det går ändå. Men så är det inte.
Att ta till sig ett barn som inte är ens eget brukar vara lätt, men att sen knyta an, kan ta tid.
Våra små som kommer kan ha trauman som vi inte vet om. De kan vara självständiga fast de är så små som 6mån. De kan vara mkt tydliga och samtidigt kan de känna att DE måste vara glada och tillmötesgående så små de är för att överleva.
Att de låter sig gå från famn till famn, skrattar och tycker personerna är roliga, deras sätt att överleva. Att de sedan mår skitdåligt....vem sopar upp dem då? Vem håller om dem då?
Pratar av egen erfarenhet.
Dessa barn behöver hjälp i sina kontakter, det är vi som föräldrar som drar i bromsen, talar om vilka som får ta och röra vid barnen. Vilka som får plocka upp och vilka som får komma nära.
Det tar tid att hela barnen, ofta har de denna ryggsäck med sig resten av livet. Kommer ofta fram vid stress och oro.
Vår lille tog nästan ett helt år innan vi knutit an ordentligt, innan lillen var trygg och säker i nya miljöer. Det tog 1½år innan barnet kom ikapp sig åldersmässigt....Idag är det en härligt trotsig busig lycklig unge på 3år.
Det är så otroligt viktigt att man ger dessa barn all sin tid första tiden, det lönar sig i längden. Minns så väl....från att ha legat i fosterställning bredvid mig i sängen till att ligga utsträckt med alla ben och armar huller om buller, tog det ca ett halvår. Från att inte kunnat somna i min famn, till att be om det tog det några månader. Känslan i bröstet när barnet somnade i min famn minns jag än, då ringde jag en väninna och bara grina.....
Så vad jag vill ha sagt är att jobba med anknytningen....det lönar sig så otroligt mkt !! Visst det är tufft då, men på nåt sätt orkar man.
Jättesynd att
anknytning.nu är borta, men de jag pratat med säger att boken är mkt bra.
Nån som vill veta mer om vår anknytning får gärna inboxa.....
I de fall där en familjehemsplacering misslyckas på olika sätt, tror jag att mycket av problematiken ligger i att man inte förstått hur viktigt anknytningsarbetet är.