Matvägran på "riktigt", del 13

Jag tror han bara är sen i talet. Storebror började inte prata ordentligt förrän han var 3. Det var just när jag läste om att dom kunde tappa ord som jag kände hjärtat fladdra till.
Dom gånger jag inte får ögonkontakt med honom känns det som han väljer att inte titta på mig. Om han är upptagen med nåt och jag ropar eller säger åt honom att göra något och han inte vill så ser jag att han hör men han struntar i mig och fortsätter jag tjata blir han sur och arg och stampar med fötterna. En riktig liten argbigga är han. Men både hans far, mor och storebror har temperament så det är ju inte konstigt....

Om vi är med andra barn så hänger han på i deras lekar och har hur kul som helst. Han är jättesocial och älskar att träffa folk. När vi är på dagis för att hämta storebror knallar han in där som han äger stället och armbågar sig in i mitten av alla barn.

Men...sen är det hans ovilja att byta saker han är van vid. Det är ett stort trauma att byta till gympadojjor från vinterstövlar. Och sen hans psykbryt som han får flera gånger om dagen. Det kan bero på att jag trycker på fjärrkontrollen när han ville. Eller att jag inte får hjälpa honom med vissa saker. Allt ska göras på hans sätt och i hans ordning annars lägger han sig på golvet och gråter. Jag vet inte om jag börjar bli galen och missta vanlig 2-års trots för nåt annat?? Hade han ätit som ett vanligt barn hade jag nog inte ens tänkt i dom här banorna. Nu letar jag med ljus och lykta efter ett skäl till hans matvägran...

Nu har jag lagt in en bild så ni kan se hur E ser ut

Han har nog blivit trotsigare nu...psykologen tror att det beror på att han försöker kontrollera andra saker än maten. Och förhoppningsvis är det positvt.

Han kanske inte är autistisk. Han kanske är en sån som kommer tända och släcka lampan 50 ggr innan han kan gå ut ur ett rum.....suck...

Jag har frågat psykologen säkert 10 ggr om hon ser några tecken på autism och hon säger nej varje gång. Samtidigt kan jag inte släppa det. Han kanske bara är "speciell" som person. Jag får väl se tiden an helt enkelt och hoppas han blir som han ska i alla fall. Hursomhelst så ändrar inte en diagnos på den han är. Han är fortfarande min lilla smurf.

Blir det nån träff i sommar? Vore roligt att få ett ansikte till personen bakom skärmen.

En helt annan fråga...en bekants barn som ätit dåligt (bara nån sorts specialvälling) var 90 cm lång när han var 2 år så han får tillväxthormoner!! Är inte det konstigt? E var bara 85 cm när han var 2 och storebror var 88. Storebror är stor nu för sin ålder, han fyller 4 om några månader men folk tror han är minst 5. Pappa är 191 cm så dom kanske blir ganska långa men inte var 90 cm kort?? Då är ju mina midgets.
Har nån annan fått tillväxthormon?

Tack förresten. Jag tycker också han är söt

Det där med att dubbla längden vid 2 kan inte stämma. Min äldsta son var 88 cm när han var 2 år men han började inte skjuta på längden förrän han var 3. Lillebror var bara 85 cm. Deras pappa är 191 cm så bvc räknade ut att dom skulle bli ca 188 cm. Alla i min sambos släkt är giganter. Barnens farbror är 193 cm, fastrarna är 188 cm, 178 cm och yngsta är 15 och hon är 175 hittills och växer fortfarande. Om mina killar blir 170 blir jag rätt förvånad. Fast Brad Pitt är runt 180 cm lång, Johnny Depp 178 cm.....så dom kan bli läckra ändå

Ska vi ta en vardag eller helg? Jag är föräldraledig och kan båda.
Vad sägs om nån gång i mitten av juli? 16 juli är en fredag och 17 en lördag. Nån av dom dagarna förslagsvis?