Matvägran på "riktigt", del 13
Hej!
Har följt eran tråd en bra stund nu, har egentligen inte så stora probelm som många av er andra har men är helt slut.
Våran son fyller 3år nu i juli och han äter inte mkt frivilligt, han äter om vi sitter och tjatar på honom eller blir tillräckligt arg annars sitter han med händerna i knät och tittar på maten. Han väger knappt 13kg och han har varit sjuk rätt mkt med 9öroninflammatione och opererat in plaströr, massa ögoninflammationer och opererat tårkanalerna där de dessutom upptäckte att han har väldigt dålig syn. Han har haft Kawasakis sjukdom (inflamation i blodkärlen) och låg inlagd 11dygn + mkt mer.
Läkarna har kolla immunförsvaret, gluten och laktos + mer som jag inte vet och allt såg bra ut, förutom att de hittat blåsljud på hjärtat så nu väntar vi på remissen till kardiologen. Det har även äntligen skickats en remiss till mat team i Jönköping så jag hoppas att vi får komma dit snabbt för vi orkar inte mer. Känns som om vi är inne i en ond cirkel som vi måste bryta, ställer vi bara fram maten och säger varsegod så äter han inget på en dag, sedan får jag panik och kämpar mig blå för att få i honom mat.
Hittills är det ingen som tagit oss på allvar för alla säger att "han ser ju så pigg ut och följer sin kurva" men det är ju för att vi kämpar upp till en timme vid varje måltid eller får mata honom. Lillebror som just fyllt 1år han snart vuxit om honom.
Varför ska det behöva vara så svårt?!