Matvägran på "riktigt", del 13

lemco: Har de utrett ditt barn för gastroesofagal reflux?

Vinkar till alla och berättar glatt att vi varit två veckor i Thailand och faktiskt fått vara friska! Underbart! Skickar lite av min nyvunna energi till er alla!

lemco: Refluxbarn behöver inte kräkas massor men kan ha mycket sura uppstötningar istället. Min dotter kräktes massor som liten men slutade sen att kräkas men mådde ändå inte bättre. Tydligaste symptomen på henne var att hon vaknade typ tjugo ggr per natt och skrek och hade svårt att ligga stilla, hon åt dåligt och hon hostade massor. Jag tyckte din son lät lite lik min dotter i din beskrivning och det var därför jag undrade, kanske kan det vara värt att kolla upp gastroesofagal reflux. Googla lite och jämföra om det passar in på sonen? Vet att det finns flera barn här i tråden som har visat sig lida av just gastroesofagal reflux.

Tack tjejer! Jo, det var så mysigt i Thailand! Helt underbart att för en gångs skull få vara friska! Vi tog det bara lungt och slappade, badade, sov massor osv. Lovisa sa argt när vi skulle åka hem att hon minsann ville stanna i sju veckor och inte bara två. Jag kunde ju inte annat än hålla med!

lemco: Mjölkprodukter är svåra att bryta ner för kroppen och stannar därför kvar länge i magen. All mat som stannar länge i magen kan göra refluxen värre. Som jag har förstått det så är det därför många refluxbarn är känsliga för mjölk även om de inte är regelrätt allergiska mot mjölkprotein så att säga. Lovisa tål också mjölk dåligt och det går upp och ner hur illa det är. Vi är restriktiva med mjölkmat helt enkelt. Lovisa har också alltid tenderat att vara hård i magen och medicineras med laktulos för det. Min erfarenhet av hur man kan få läkaren att lyssna är att helt enkelt stå på sig till man blir blå. Läsa på mycket och sen slåss för vad man vill ha. Man måste uttryckligen säga vilka undersökningar man vill ha gjorda, vilka mediciner man vill prova osv. Jag kan ju dock inte påstå att jag har någon jätte lyckad karriär hos vårdapparaten så jag vet inte om detta är rätt men det är enda sättet jag fått någon hjälp till Lovisa på.

skumboll: Vad skönt att allergi och lung verkade bra och så TOPPEN med knappdiskussionen! Håller mina tummar hårt för att det nu ska gå snabbt och smidigt att få dit den nedrans knappen till slut så ni får lite lugn och ro! Hur tungt det än är att få en diagnos så öppnar det uppenbart dörren till massa stöd och hjälp!

Förresten, när vi var på vårdcentralen sist så läste jag en bok för Lovisa där. En som låg på bordet bara. Men jag tyckte den var så fin, den hette "Ramsor och tramsor om Bill och Bolla och var skriven av Gunilla Bergström (som skrivit Alfons böckerna). Den handlade om lillasyster Bolla som är autistisk och tog liksom upp både sorgen och glädjen med denna lilla tjej på ett så bra sätt för barn tyckte jag. Bara ett tips att kolla på för dem som är intresserade.

Halloj tjejer!

Ni blir inte av med mig... I vår värld vet vi ju alla att det alltid dyker upp nya frågetecken. Nu har Lovisa i alla fall varit hängig och trött en längre period igen och vipps så har det efter blodprover visat sig att hennes sköldkörtel kanske inte fungerar som den ska. Visst fasen finns det anledningar till att våra barn inte äter som andra osv, det är bara så jädra svårt att hitta dem. Kanske vi löser ännu en pusselbit i och med den utredning som nu startar? I övrigt är dock allt ok här, Lovisa äter och reflux och astma är hyffsat under kontroll.

Skumboll: Hur gick det med dagiskriget?

Piiip: Typiskt att mjölken ska vara populär om han nu inte tål den!

Michiara: Hur går det för er? Funkar samarbetet med skola nu?

Skumboll: Tack vännen! Vad skönt att det verkar lösa sig med dagis! Hoppas detta blir jätte bra nu! Angående Lovisas sköldkörtel så vet jag ärligt talat inte om de testat den förr. Det kan ju också vara så att det här problemet dykt upp precis nu och att sköldkörteln varit ok innan. Och tydligen kan ju sköldkörtelproblem även vara tillfälliga och gå tillbaka igen. Vi får väl se vad utredningen visar antar jag.

SofiaSjuNio: Jag beklagar er enorma förlust och är så ledsen att Ella inte längre kan finnas hos er. Samtidigt vill jag gratulera till lillasyster Moa. Många kramar till er, ni finns i mina tankar!

Skumboll: Vad säger läkarna om att vikten svajar så? Ni sondar ju ändå så det borde ju så att säga gå hyffsat att hålla vikten på honom. Då borde de reagera när ni har det så svårt tycker jag. Det måste ju bero på något!

skumboll: Grattis! Skickar en flaska champagne att fira med över nätet... Håller mina tummar för er på torsdag att allt går smidigt! kram vännen

Skickar ett gäng kramar till Simon och skumboll. Vad skönt att operationen är klar och verkar ha gått bra. Tänker på er!

bubbla00: Min dotter har också dålig andedräkt när hon lider mycket av refluxen. Nu när hon är större (hon är ju fyra år nu) så har hon även börjat att säga att det smakar illa i munnen eller att det smakar kräk i munnen. Inte så konstigt att det luktar pyton då. När hon är rätt medicinerad blir det dock mycket bättre.

Michiara: Tittar förbi i er tråd och blir så ledsen av att läsa om A. Jag fattar inte att läkarna inte försöker arbeta efter något nytt spår! Kan ni och dom verkligen inte tänka er knapp för att slippa denna oerhört pressade matsituation och för att kunna behålla medicinerna så att A får må bra i sin vardag? Jag minns att det har varit mycket motstånd till knapp med hänvisning till att det skulle vara jobbigt för A att bli "itvingad" mat när hon känner sådant obehag för att äta men ändå.... Lider så med er och hoppas att du kan få en ny läkarkontakt som hjälper istället för stjälper!

michiara: Ja det var så jag hade för mig att det var, vilket stolpskott till läkare. Vet hon inte att det finns massor av anledningar till att barn matvägrar såsom reflux, allergi, autism och liknande. Stå på dig vännen! Klart att det inte har med dig och hemmiljön att göra, jag skulle vilja se den där läkaren tampas med samma situation... Men finns det verkligen ingen annan läkare att tillgå? Även om det innebär att du får sitta och åka långt så kanske det är värt det istället för att få en massa skit varje gång man ska dit? Önskar så att jag kunde hjälpa!

sia75: Vilken jävla kommentar! Om jag var du skulle jag direkt markera fint men tydligt att jag inte är intresserad av att höra anklagelser men däremot gärna tar emot tips och råd om hur man kan bete sig extra lämpligt när man har ett barn som tycker mat är jobbigt pga att han har ont av att äta.

Sia: Vad märkligt, har aldrig hört att kortison ska påverka aptiten negativt. Man får verkligen vara detektiv för att förstå sina barn känner jag ofta. Kanske att ni ska be att få prova någon annan astmamedicin? Jag har hört många som varit nöjda med singulair men vet inte om den också innehåller kortison.

michiara: Aha, vad intressant! Tänk om läkare kunde tala om såna här saker på en gång! Som i Sias fall vet de ju att henne son inte är så glad åt att äta, då kanske de borde upplysa om att pulmicort kan påverka aptiten! Tur att vi alla har varandra att dela information med!

Tvillan: Har de utrett din tjej för gastroesofagal reflux? Jag tänker på det du säger om kräkningarna bland annat. Min tjej var svår med maten och åt till slut bara minimalt. Hon var en riktig kräkis och hickade, dregglade och hurklade mycket. Därutöver sov hon som en kratta, men det har du ju redan skrivit att din tjej inte gör. När Lovisa var två diagnostiserades hon i alla fall med gastroesofagal reflux och fick börja medicinera losec. DÅ började hon äta för då gjorde maten inte ont längre och hon kunde svälja lättare.

Jag har också precis som Skumboll hört att läkare generellt ger alldeles för låga doser av syrahämmande medicin till barn. Detta ska tydligen vara ett jätte problem som är välkänt.

bubbla00: Jag fick höra att refluxbarn ofta har svårt att lära sig att prata eftersom de får nedsatt känsel i mun, svalg och tunga. De kan därför ha svårt att forma munnen rätt för att uttala ord. Min dotter fick hjälp hos logoped från att hon var tre år ungefär eftersom hon hade väldigt få ljud. Vi som föräldrar förstod henne ganska ofta, men inte omgivningen. Även vi föräldrar hade svårt att förstå vad hon sa om hon pratade med oss från ett annat rum så att vi inte kunde se vad hon pratade om.

Vi fick jätte bra hjälp av logopeden. Hon pratade verkligen med dottern på dotterns nivå och vi fick hemuppgifter och så där. Dottern är nu fem och ett halvt och pratar mycket rent och bra. Logopeden informerade även redan från början om att vi kunde få kontakt med oralmotoriska för hjälpmedel och sånt och det skulle behövas i framtiden. Hon menade på att det fanns massor att göra för att hjälpa barn med min dotters besvär.

Det som jag beskriver är ju egentligen just svårigheter att uttala ord. Dottern hade språket och språkförståelsen i sig. Hon pratade inte mer "barnsligt" än andra barn rent gramatiskt eller så. Jag vet inte riktigt hur din sons svårigheter är men om jag var du så skulle jag ta upp frågan med ansvarig läkare eller bvc för att få hjälp tidigt. Logopedkontakt är nog faktiskt den enda kontakt genom vår sjukhustid som vi INTE hade svårt att få. Jag pratade med bvc-sköterskan och beskrev att vi och förskolepersonalen upplevde problem. Sköterskan skrev remiss och vi blev kallade inom en månad tror jag.

bubbla00: Nej jag tänkte att det nog handlade om lite olika typer av språkproblem när jag läste ditt inlägg men jag var inte säker. Hur som helst så är det som står i artikeln du citerar mycket intressant och för mig så låter det på något vis logiskt också. Jag hoppas att ni får de förklaringar och det stöd ni söker!

Sia75: Jag valde att söka hjälp tidigt eftersom även förskolan signalerade att Lovisa inte utvecklades i normal takt just när det gällde uttal. Förskolan arbetade efter någonting som jag tror kallades TRAS eller något liknande för att följa upp barns utveckling på olika områden.

När vi kom till logopeden första gången så gjorde logopeden en genomgång av vilka ljud Lovisa kunde genom att titta igenom och prata om en massa bilder med Lovisa. Logopeden kom fram till att Lovisa inte uttalade r och s, men att det var helt normalt för åldern. Däremot kunde Lovisa heller inte skilja på k, t och g och det menade hon på att man skulle kunna göra i Lovisas ålder. Så i den typen av uttal låg Lovisa efter normalspannet så att säga. Logopeden arbetade sedan med att lära Lovisa att forma dessa ljud. Hon jobbade aldrig med r eller s. Vi föräldrar försökte dock så småningom att öva r och s med samma teknik med Lovisa och hon lärde sig dessa ljud innan hon passerade den ålder då barn bör kunna dem så att säga.

Jag hoppas att din pojkes tal utvecklas av sig självt och annars är det ju bra att det finns hjälp att få!