Koppkaka skrev 2012-07-16 13:03:20 följande:
Dom som säger att det bara är att ignorera och att det är baaara att stå uuut, det går öööööver - ni har inte haft en unge hemma som skriker så fönstrena skallrar och det ringer i öronen av smärta. Det KAN ni inte haft!
Min son är snart 11 månader och har gallskrikit på detta sätt i en månad ungefär nu, och har väl gjort det förut också men då bara någon gång och sen glömt bort det, så det går inte heller att skylla på att det är ett nytt ljud han kommit på. Han skriker av missnöjdhet eller för uppmärksamhet, typ om man säger AJ AJ och flyttar bort honom från nånstans han inte får vara, då skriker han. Eller om man för en stund gör något annat, som att prata med en annan vuxen, så kan han gallskrika. Och det är riktiga "AAAAAAAAAAHH! AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!" och gör fruktansvärt ont i öronen. Och när det blir den smärtan i öronen så reagerar man ofta med att bli arg även fast det inte är meningen.
Jag har ingen aning om hur vi ska göra för att han ska sluta skrika, men det är helt sjukt jobbigt och jag tappar snart förståndet känns det som.
*skratt*
Ja, jag hittar nog på att jag har en dotter, eller? xD
Nej, min dotter hade den perioden då hon skrek så min tinnitus var i samma tonläge som ungens röst >.<
Efter en 4-5 månader, bara klipptes skriken av tvärt och jag trodde först att jag blivit döv, för hon sa inte ett ljud på resten av dagen.
Tills min kompis kom hem till oss - DÅ upptäckte jag att jag INTE var döv utan att ungen bara hade slutat skrika.
Nu är hon 3 år och är inne i en "skriker tills jag får som jag vill" period och jag har aldrig hört på maken hur hon kan skrika.
Men i vilket fall - jo, det går över.
Och jo - det är bara att stå ut. Man kan trösta, pussa och krama och försöka underhålla så tro inte att jag säger att man ska strunta i att barnet skriker men oftast är det ju att dom testar sin röst.
Min dotter såg i varje fall överlycklig ut när hon pep, skrek och ylade som ett halvårsgammalt bebis =')
