Utredning efter upprepade missfall osv... Del14

Irma97; tack! Ja, det känns verkligen kanon!

Åhh, idag är en bra dag! Idag den 13 maj gick våra papper äntligen iväg till Korea för vår syskonadoption. Vi väntar barn igen.

Jag vet att det kan bli så att vi inte godkänns i Korea men så blir det självklart inte.

Vi väntar barn. Lycka!

TantTingeling och Buster - grattis!

Bettan; tack! Jag är lycklig lycklig lycklig!

Tack för alla gratulationer! Det känns som sagt fantastiskt.

När vi adopterade sonen tog det 16 veckor från att våra papper gick till Korea till att vi var hemma med honom, typ världsrekord för Korea.

Är vi 4 till jul tycker jag det är storstilat nu! Lycka!

Pinglan; tack!

Äntligen dax; grattis!

Irma; tänk att det snart är dags! Jag får nog vänta lite till...

Grattis till alla plus!

Irma; nu är du igångsatt! Ser fram att höra om resultatet!

Bettan; skönt att det gick bra! Måste erkänna att jag missat att din son varit sjuk men glädjer mig åt att allt är bra nu.

Ego: vi har väntat 5 veckor på BB nu. Tiden går mycket snabbare nu än när vi väntade på sonen - glömmer faktiskt bort det emellanåt vilket ALDRIG hände när vi väntade sonen. Då hade jag mobilen stand-by dygnet runt JÄMT överallt.

BettanB; då förstår jag.  Var tvungen att googla för att förstå vad det var men fick ingen riktigt uppfattning om HUR allvarligt det kan vara. Av dina kommentarer att döma verkar det dock ha gått jättebra. Gör mig så glad! Stor kram

Någon som för övrigt hört något från Irma?

Ja, både ja och nej. Vi fick vänta i 3 år och 3 månader på att få starta en syskonadoption. Sen gick det väldigt fort för oss att samla ihop alla papper som behövdes till Korea så att vi nu är laddade för ett samtal kanske har gått fort.

Håll tummarna för att dom ringer snart också!

Irma - jättegrattis till prinsen!

Jag vill bara berätta att vi äntligen fått barnbesked igen. Vi väntar ett 17 mån underverk, en dotter, som nog är det sötaste jag sett...

Noterar att det är många nya i tråden men för er som känner igen mig så vill jag berätta eftersom vi väntat och kämpat så länge för att få ett syskon till vår son. Noterar också att det är ganska många graviditeter i tråden nu. Stort grattis till er och självklart styrkekramar till er som kämpar.

Nu väntar vi bara på att få åka och hämta henne och i den bästa av världar så är vi 4 till jul.

Lycka!

TACK! Nu är det verkligen lycka! Hon sitter på vår kylskåpsdörr och är alldeles alldeles ljuvlig att titta på...

Tack igen för alla gratulationer! Som det ser ut nu så hoppas vi få hämta hem henne, i den bästa av världar, innan jul annars blir det först i februari och det känns väääldigt långt bort.

Går bara och myser. Känner mig inte så stressad än över väntan som kommer men vet att man snart kommer att gå och titta på mobilen hela tiden för att se om den inte ska ringa snart.

Tänk att man kan vara kär i en liten människa som man bara sett på bild...

Jag förstår att ni tyckte hennes kommentar var klumpig i sammanhanget. Det hade jag också tyckt om jag inte var redo för att adoptera.

Som adoptivförälder x 2 kan jag dock berätta att det är en fantastisk lösning också för att bli förälder och i mitt fall landade jag i att jag ville bli mamma, inte nödvändigtvis biologisk mamma, och då blev adoption helt plötsligt ett självklart val för oss efter totalt 11 IVF-försök varav 3 graviditeter som slutade med missfall/MA. Man väntar med hjärtat istället för med magen helt enkelt.

Oavsett vilket hoppas jag ni hittar er väg.

Picka & Bling; Jättegrattis till er!

Mojutten; skönt att hör att allt såg bra ut så långt. Förstår dock att det är frustrerande att behöva vänta och vänta och vänta. Att tålamod är något man lär sig i IVF/adoptionssvängen det kan jag intyga... på gott och ont...

Vi har en adopterad son och en dotter som väntar på oss i Korea. Vi började försöka få barn sommaren -99 och genomgick 8 ICSI/återföringar med 3 graviditeter som blev till missfall/MA. Hösten 2005 ställde vi oss i kö hos AC (vi var då redan gifta) och drog våren därpå igång hemutredningen. Vi gick parallelt ganska länge med assisterad befruktning och adoption men tog ett beslut då vi insåg att det viktiga inte var att bli biologiska föräldrar utan föräldrar. Från det att vi skickade våra papper hösten 2007 så gick det jättefort så i mitten av januari året därpå kunde vi åka och hämta vår son. Då hade vi försökt få barn i nästan 9 år. Värt all väntan på ett sätt men det är egentligen omänskligt att behöva utstå.

Direkt när vi kom hem så ställde vi oss i kö igen. Även under den väntetiden försökte vi ytterligare med assisterad befruktning men det ville sig inte så vi bestämde oss för att adoptera igen. Nu väntar vi som sagt på vårt underverk bortom molnen...

Du får gärna ställa mer frågor men egentligen är det här forumet inte till för adoptionsfrågor så beroende på vad som tycks här av medlemmarna så kan du annars maila mig. Finns som du förstår inget rätt svar utan man måste hitta sin egen väg. Om ni funderar på att adoptera kan jag bara rekommendera er att ställa er i kö för dom börjar bli oändligt långa nu.

Sorry för ett långt inlägg.

Hej, bara en kort recap. Är inte inne så ofta länge men förstår att det är både upp och ner i tråden. Grattis till er med nya bäbisar och magar. Till er som fortfarande kämpar vill jag ge en stor styrkekram.

Vi har äntligen fått besked om att vi får resa och hämta vår dotter. På måndag bär det av och i mitten av nästa vecka ser vi fram emot att få träffa henne för första gången. Tänk att vi blir 4 till jul - glädje!

Tack för alla grattis! Ja, det känns som ett overkligt bra julklapp!

Sissela; stort grattis till bäbis!

Jag följer inte tråden speciellt väl längre men vill bara berätta för er som känner till mig från förr att vi nu äntligen kommit hem med vår dotter. Vi har varit hemma i två veckor exakt idag och det går fantastiskt bra. Hon är inte van med vare sig spjälsäng, haklapp, napp eller bilbarnstol så allt blir lite av en utmaning men i det stora hela fattar jag inte att det kan vara så självklart vi fyra efter bara 2 veckor tillsammans. Vi fick helt enkelt världens bästa julklapp!

Jag önskar alla ett fantastiskt 2012!

Together; tack. Vi har gjort 11 provrörsbefruktningar där jag varit gravid 3 gånger men fått MA/missfall vid alla tillfällen.

Vår dotter är dock adopterad och jag inser att jag nog är otydlig för er som inte följt mig. Ledsen för det.

I vilket fall är det lycka just nu och jag kan bara önska er andra detsamma! Lycka alltså...

Tack! Ja, det är fantastiskt, overkligt och alldeles alldeles underbart att det är vi fyra efter alla år av längtan och försök gång på gång på gång...

Vi började försöka få barn sommaren 1999 så ingen kan säga att vi inte har kämpat..!

Nu ska jag dock sätta mig ner och vara nöjd. Helt overkligt bara det...

lilla M; storebror är stolt som en tupp men tycker också att det är jobbigt att behöva dela med sig av mamma och pappa. Han har ju liksom varit ensam herre på täppan sen vi hämtade honom för 4 år sen. Vi försöker verkligen inte glömma bort att ge honom extra egentid nu eftersom hon tar mycket plats helt naturligt.

Together; vi har manlig faktor så de problemen har funnits hela tiden.

Javisst; hon är snart 22 månader så hon har ju ett helt annat bagage med sig än sonen. Han var ju bara 6 mån så med honom var det inte alls så svårt att ändra på rutinerna. Hos henne blir det naturligt mycket svårare.

Bling; det ser vi alla fram emot!

Ha det bäst! Stora kramen till er alla som peppat och stöttat mig.