Låter som du har problem med infästningen helt enkelt; de fäster nog aldrig ordentligt utan snuddar nog bara till tillräckligt för att ge en minimal stegring någon dag. Hoppas att man kan hitta något på utredningen annars tycker jag att du åtminstone skall kräva ASA och innohep från äl.
Usch, vad lack jag blir. Fortfarande ingen mens; är på dag 28 och vill bara att den skall komma någon förbannade gång. Kan det innebära att jag inte haft äl alls den här månaden eller var den kanske sen? Har ju ansträngt mig att inte ha koll eller bry mig för att verkligen ta en mental paus från skiten. 
Har provera hemma och funderar lite på att köra på det, men då tar det väl 10 dagar innan man får mensen?
odd: Det var vad de föreslog mig på SU när jag hade det jobbigt i höstas; att ta en paus och köra p-piller ett kort tag för komma i fas igen.
Irma: Provera för att få igång mensen; man tar det i 10 dagar och sen slutar man och då kommer mensen. Vet dock inte om man kan ta det färre dagar och ändå få mensen direkt vid stopp.
icka: ja, du har nog rätt. Kanske bättre att vänta. Sist jag testade provera så funkade det inte öht. *muttrar* Nej, tempar inte just nu eftersom jag tagit paus helt och hållet. Ville försöka låta bli att tänka på hela babyverkstadsbiten, men det har ju gått så där...
irma: Visst är det typiskt? Har också fått säga nej till ett par karriärmöjligheter; orkar helt enkelt inte när jag mår så här. Men vi får chansen längre fram!! Alltid kul att vara eftertraktad i varje fall. 
mojutten: Ja, det bästa vore ju om du förmådda slappna av och ta det som det kommer, men hur lätt är det? 
Har äntligen fått mensen i varje fall; på dag 39 kom den äntligen. Jäkla skitkropp. *muttrar*
Irma: Äh, men jag menar ju EFTER barnen. När karlarna är hemma och vabbar och vi gör karriär. ,-)
Längtan: Jag var också SJUKT spruträdd förut (ärligt talat så är jag det fortfarande); var så illa att jag faktiskt kunde svimma av sprutor och blodprover tidigare och det var inte att tänka på att testa utan emla. Var galet jobbigt att ta sprutorna själv i början (jag satt och hyperventilerade som en toka och sambon fick gå ut under tiden), men numera går det faktiskt bra. Visst är det lite jobbigt, men det övervägs av känslan av stolthet att jag faktiskt klarar det och av vetskapen att det här krävs för att öht ha chansen att få ett barn.
Numera klarar jag tom blodproverna utan att må dåligt.
lilla snöflingan: Beklagar dina missfall. Är nog olika hur de tänker beroende på var du söker, men gemensamt brukar i varje fall vara att man skall ha haft minst 3 mf/ma på raken (utan lyckad graviditet emellan) och oftast räknas inte biokemiska missfall (dvs de riktigt riktigt tidiga).
mojutten: Hoppas det blir en trevlig semester!
*vinkar*
lilla snöflinga: Bra fråga. Verkar vara väldigt olika. Man blir aldrig klok på läkare, är min åsikt. Hittar ingen bra svensk länk, men här är en dansk som förklarar det rätt bra:
babyinfo.dk/biokemisk-graviditet.50.ahtml
Pinglan: Skönt att höra att allt gick bra. Och vilken bra läkare; hoppas att man hittar något som är lätt att åtgärda.
Jag har aldrig skylt på något alls, bara sagt att jag varit sjuk. På mitt jobb funkar det.
Röd ros: Kan absolut medverka till ökad risk för mf; om jag inte har fel så behandlas det med fragmin/innohep. För mer info läs "bibeln".
www.bokus.com/b/0978507800.html