dumkropp skrev 2011-01-30 22:13:49 följande:
tack för välkomnandet :) uppskattar det.
jag har pratat med kurator, men hon är (tror jag) "generell" kurator och inte inriktad på missfall. Kände inte att jag fick ut så mycket av det. Men nu vet jag att jag kan fråga efter sån hjälp. Pratade med en annan kurator efter mitt andra missfall, rådet jag fick av henne var att inte tänka så mycket på det...så jag känner väl inte att jag fått enorm hjälp än så länge. Men det bör ju finnas bättre råd att få om jag förstår er rätt :)
Tyvärr har jag ingen närstående jag kan prata med om detta. Jag har min man, men ibland känns inte det som att det räcker.
Är det nån annan som inte berättar vad ni går igenom för nån annan? Det känns tufft,speciellt på jobbet. Mår så dåligt men på jobbet får jag hålla god min och låtsas som det regnar. Det är svårt att göra ett bra jobb. Nån som har nåt bra råd ang detta? (Jag kan inte berätta på jobbet, det går inte...det är för privat).
Tack Bettan B, jag ska kolla länken så jag är förberedd inför läkarbesöket.
Lyckönskningar till er alla!
Jag hade bara berättat för två nära vänner tills i somras! Sen har det blivit att jag stött på flera bekanta som genomgått mf eller som gör utredningar för barnlöshet. I julas när jag var (är! :)) gravid för 4e gången och skulle spendera julen hemma just runt v.6 då jag har fått mina tidigare mf, kände jag att jag behövde berätta för min familj. Så nån vecka innan jul ringde jag båda mina systrar och min mor och berättade allt. Sen på jul berättade vi för min far och hans fru. Sen jag har berättat känns allt lättare och nu när jag faktiskt klarat mig till v.11+4 så känns det väldigt bra att ha så många att prata med trots att vi inte vill berätta för alla än.
Men jag har även gått hos en kurator sen 3e mf:et, jag har tyckt att det har hjälpt att berätta och att tala om det man varit med om. Nu när vi ska berätta för folk om våran grav. kommer jag, om nån frågar, säga som det är. Att det inte är så lätt alla gånger att planera ett barn...