Lycka till Karriis!
Äggplocket klart. 7 ägg, så läkaren var nöjd med att de lyckats dämpa utvecklingen och därmed kanske undvika överstimuleringen. Jag hoppas att det räcker, känns som om det blir etr nervöst dygn innan vi får veta hur befruktningen gått.
Nu är jag ordinerad soffläge med en chips och vatten diet :D.
Tack för alla tummar!
Jag tyckte inte att det gjorde ont alls. Jag är inte spruträdd och fann inte situationen obehaglig alls utan mer spännande.
Efteråt fick vi frukost och det var rätt mysigt. De är otroligt gulliga allihop.
Eftersom du frågade undrar jag om du kanske bloggar? Jag funderat på det några gånger men jag är rädd att det ska kännas som ett tvång och att jag kanske gräver ner mig i allt för mycket.
När kommer du att få börja spruta?
Mimmi, jag håller tummarna för att ni får börja spruta på måndag. Hur går det med spejen? Vilken tar du?
Jag fick just ett samtal och fyra av äggen blev befruktade och återinföring är planerat till måndag.
:)
Jag var inte nervös innan äggplocket men jag har varit riktigt nervös för att inget skulle befruktas.
Det låter konstigt när du säger att på måndag är jag gravid.
Jag hoppas att det här är gången då allt går vägen. Det känns avlägset att det faktiskt skulle kunna hända oss, att det skulle sluta med ett barn. Även om jag skulle bli gravid så är det bara ett steg av många. Det kan jag bli lite bitter över.
Skönt att det går bra med att spreja.
Så då är jag ruvare av ett toppen embryo med 8-celler. De andra hade tyvärr kolavippat, så jag hoppas att den här är en kämpe.
Tänkte kommentera er andra sen när jag har lite mer tid.
Många kramar till alla kämpare.
MariaL och Ninnin, att ivf blev aktuellt var för att efter mf 4 så blev vi inte gravida på över ett år. Det var inte innan vi bokat vårt första ivf som jag spontant blev gravid efter 1 år och 7 mån. Sen anspg vår ena läkare att det kanske kunde ha en positiv effekt då de väljer ut embryo, men hon är den enda som hävdat att det skulle vara så. Alla andra vi mött menar att det inte påverkar risken för mf.
MariaL, jag förstår sin frustration. När har dina mf inträffat?
Jag tror på TLC men jag förstår att du önskar dig någon typ av behandling. Jag kände länge att jag ville göra något, vad som helst bara det skulle vara annorlunda mot för tidigare försök.
Om du orkar så sök dig vidare och om det är tungt att göra allt själv så kanske din partner kan ringa runt och tjata med.
Ninninn, det verkar som om du har det väldigt kämpigt. Jag tror att Mimmi har rätt som föreslår att du går och pratar med någon. Jag har gjort det och det var välbehövligt. Kram.
Törst, jag håller med Mellan D att en diagnos som kanske förklarar dina mf och som de kan behandla är ett stort steg framåt. Jag hoppas att det är det enda som krävs för din del.
Mimmi, hejja!! Sprutstart vad spännande. Jag håller tummarna.
Tack alla för att ni är så söta och snälla och håller tummarna för oss hela tiden.
Kram
MariaL, jag tänker lite som du att mina missfall varit för tidiga för att TLC ska göra någon skillnad. Samtidigt känns det tryggt att ha en läkare som redan innan lovar att man ska få täta kontroller så fort man blir gravid så det skulle jag inte tacka nej till.
Jag vet att det var någon innan i tråden som tipsade mig om ngn privat i Malmö som skrev ut trombyl och fragmin tror jag. Jag kan kolla om jag hittar det och inboxa dig.
Tröst: så fruktansvärt att förlora ett barn så sent.
Jobbigt att du känner att de bara körde iväg er. Vad för dos har de skrivit ut? Jag vet inte vad som är brukligt i fall som ditt.
Det är tungt att kämpa och det är jobbigt när det går ut över hela livet.
Jag har just fått veta att min svåger och hans fru väntar barn. Vi umgås rätt ofta och det känns tungt.
De väntade med att berätta tills de visste att det gått bra för oss, dvs tills vi lyckats med äggplock!!! Jag blev mållös, hur tänkte de?De är dessutom bara i v7, men det hade ju så klart inte känts bättre efter ett misslyckande.
Jag känner mig också lite lurade eftersom jag misstänker att det ökade intresset för vår ivf isjälva verket bara hade med deras egen situation att göra.
Jag blir samtidigt så less på mig själv för att blir så påverkad och jag vill verkligen inte vara missundsam.
Jaja, det blev ett långt utlägg.
Tröst, jag kan inte ens föreställa mig den sorgen.
Jag har gått en del i terapi och har kloka människor runt mig som liksom du säger att det är ok att känna alla känslor. Jag försöker se känslorna för vad de är, det svåra är nog att inte fastna i allt det svarta och låta det ta över livet. Utan att lära sig att se dem och sen kunna gå vidare. Visst ska man försöka vara snäll mot sig själv men det är jobbigt när jag inser att jag inte kan glädjas med de som står mig nära och att det påverkar mina relationer och ibland undrar jag om det i slutändan inte ändå är jag som är förloraren.
Det vorr väl konstigt om de inte skulle kunna ge dig en korrekt behandling. Jag har ingen diagnos men får både trombyl och fragmin (5000IE)
Tack för svaret och jag hoppas att ni snart får se en ljusning.
Mimmi: hur går det?
Hur är det med er andra?
Hej alla,
Tack för all peppning! Det kan behövas,
Mina cykler har om något blivit aningens längre med tiden, men jag vet inte om det har med alla mf att göra överhuvudtaget.
MariaL, har du talat om för läkarna att din lutefas har blivit kortare? Jag vet inte riktigt var gränsen går får att den ska vara för kort så att säga.
Själv plussade jag svagt igår, och som straff för mitt tillfälliga hopp blödde jag en skvätt igår kväll. Det blev inte mkt och idag har det inte kommit något mer. Testet var starkare idag. Jag hoppas innerligt att det bara var lite ofarlig blödning.
Mitt psyke pallar inte med detta.