Utredning efter upprepade missfall osv... Del14

Pinglan: Åhhhhhh, va roligt. Låter toppen. Nu verkar det ju verkligen lovande. När ska du nästa gång?
Grattis vännen.

Hjördis: usch jag lider med dig. Låter ju dock positivt att du har lite symtom. Vid mina missfall ha jag inte haft nått, ´bara väldigt tidigt i graviditeten i v. 5+ har alla bara försvunnit. Vilket inte ha betytt positivt i mina fall.
Önksar dig lycka till iallafall.... snart är vi där vid dagen D. Försök njuta lite i påsk.

Glad påsk på er alla brudar ♥

Hej mina vänner.

Odd: gud va jobbigt men skönt att utredning verkar vara i rullning.

Jag har också väldigt dålig hy, tror det har med progesteonet att göra. Tycker jag haft bättre hy den period i cykeln jag inte tar proggen, men det kan ju ha med annat också att göra förstås.

Jag har aldrig skrapats. Har fått cytotec en gång med gott resultat.
Alla andra 6 missfall har kommit i gång spontant då jag slutat med proggen.

Ego: fick höra ♥-ljud med doppler i förrgår Dom var väldigt snabba, 170 slag/min, men dom ska tydligen va det i tidig graviditet.
Hon hörde även flöde i navelsträngen så den varkar vara på G + att hon sa att den rörde sig så hon måste flytta dopplern ibland 
Idag ha jag dock varit väldigt orolig pga att jag haft ont i magen idag 
Fan va det är jobbigt med denna oro. Vill såååå njuta. Är så förälskad i den lilla där inne redan och vill för välden inte förlora den

Blir en lång helg, med vul på tisdag då i v. 11+0.

Kram och trevlig helg alla.

Pinglan: Nej usch va jobbigt. Jag hoppas verkligen att allt är bara bra, men jag förstår att du är orolig. Klant kurator.... skulle byta om jag var dig. Lägger man fram en sån där sak bara så där??? Kanske man ska ta reda på att det verkligen är så innan man säger så som hon gjorde. Fan va folk kan va klumpiga.

Poppy: jag kommer ihåg dig. Kul att läsa att du lyckats få hela 2 barn Ger hopp åt en kämpare.

EGO: Var på UL idag Så en liten pärla som mådde alldeles fint fint. Sprattlade och var osammarbetsvillig Den ser nu ut som en riktig bebis ♥
Det som jag nu undrar om någon som ätit kortison....har erat foster varit större i tsorlek än va den ska va?
Min mätte så att vi hamnade i v. 12+2 fast vi är i v. 11+0. Läkaren sa att det inte var någon fara, men han trodde som mig att det kanske berodde på kortisoner?????
Ska nu trappa ut kortisonet och trappa ner ASA till 50mg dock fortsätta med progesteronet t.o.m. v. 14 och ASA 50 mg t.o.m. v. 20.

Håller tummarna för dig Pinglan hoppas hoppas allt går bra. Har själv funderat på vad vi gör om vår bebis har typ down eller annan utvecklingshämning och jag ha nog kommit fram till att jag inte skulle klara ta bort barnet, men de e svårt de där. STOR KRAM till dig vännen. Kommer tänka på dig alla dagar tills vi vet.

Kram alla andra fina tjejer här inne också♥

Hemmoleket: Jag kan va en vecka längre men tror verkligen inte det. Men jag har hört att barnen kan bli lite större då man äter kortison, men vet inte om det kan synas i så här tidig graviditet redan och med så liten dos som jag ändå har. Nå som du säger skulle vara dö orolig om den var lite för liten så hellre att den är lite större

Livet är så jäkla oretvist och mitt hjärta är med er Hjördan, Pinglan, Bettan och Humlan. Men tänk på min historia 7 jävla missfall, har en gång fått se ett pickande hjärta.... det lilla pyret dog en vecka senare andra graviditerna har varit 1 ofostrig, 5 kemiska missfall.
Jag håller tummarna för er alla. Det är värt kampen.

Kram♥

Håller med.... tråden passar inte under medlemsgupper. Visst man blir ju ett gäng som hänger i hop, vissa längre andra kortare.... men ALLA som är i vår situation måste få hitta oss. Man behöver hjälp, stöd och förståelse.

Kramar alla som har det jobbigt ♥

Och grattis Mrs Sara

Hjördan och Bettan: Jag förstår att ni känner er nere. Jag mådde också jätte dåligt efter mitt 5:e missfall. Allt efter 4 missfall kändes så ensamt. Många ha tyvärr fått 3-4 missfall men efter det upplevde jag att alla till slut lyckades. Jag fick dock ytterligare 2 missfall och jag trodde verkligen att hoppet var ute. Nu är jag i v. 13 går in i vecka 14 på tisdag Lyssnar på hjärtljud varannan dag (BM är i rummet brevid mitt ) för att vara lugn och må bra. Kan säga att missfalls historian har tagit hårt på en och jag hoppas jag någongång under denna graviditet får njuta.
Nu får jag stor ångest så fort vi berättat om graviditeten för någon. Får direkt panik och tror att det ska gå på skit bara för att jag tror på detta och för att vi berättat. Man är helt förstörd tyvärr.

Kram iallafall.

Bettan: Okej, jag har nog räknat med även de kemiska graviditeterna. Fan alltså va livet kan va orättvist.

Då vi planerade att börja försöka bli gravida var hela tiden min tanke att jag inte trodde jag skulle bli gravid, det tog 7 månader första gången. Men ALDRIG att jag tänkte att man kan bli gravid hur typ "lätt" som helst men icke kunna behålla dom. Ingen pratar ju om sånt, eller är öppen om sånt.

Jag bloggar om vårat husbygge som nu är klart hus Där har jag ibland upp mot 200 läsare. Jag håller på att fundera om jag ska berätta där då jag "outar" graviditeten om hela historian????
Jag är jätte kluven.

Är rätt ny på mitt jobb och dom vet inget om min historia och det är rätt skönt där att vara "normal gravid" om ni förstår. Jag berättade för dom för en vecka sen. Skulle kanske vara dumt att berätta i bloggen, man vet ju aldrig vem som läser och det är ju skönt att ibland bara va normal Men tillika känner jag; att tänk om någon där sitter och läser min blogg och skulle må så bra av att veta vad jag gått igenom och kanske tar kontakt och kanske man kan hjälpa stötta den personen.

Förstår ni hur jag menar....Hur skulle ni göra???

Kram på er♥

Tack för era svar. Det är många som vet vår sits. Alla våra vänner och familj. Men kanske inte de rätta som också skulle behöva få veta att dom inte är ensamma. Ska fundera på hur jag ska göra. Bloggen är väldigt oanonym. I.o.m. att jag baa skrivit om bygget och huset, ej mycket privat så vet jg inte. Men det är ju helt klart en väg att nå ut till´andra. Om inte, få andra "normala" fatta hur det kan va. Svammel svammel.

Nej nu ska jag ta helg mina vänner men sköt om er.
Kram♥

Nej usch Icka.... rör dig inte. Mannen får ta hand om dig och servera dig.
Hur började det hela? Fick du väldigt ont plötsligt? Blödning?
Usch, håller tummatna nu för er att ni inte behöver föda ännu. Vilken vecka är du i nu?

Stor kram till dig och alla andra.

Icka: okej de lät ju bättre. Man ska nog inte lyfta tugnt...
Hoppas du slipper mera kramper. Lycka till nu och var väldigt försiktig i framtiden. Kram

Kram alla.

Pinglan: Usch gråter Varför tror dom att det dog? Var det nått fel på fostret eller borde du haft någon annan medicin?

Odd: beklagar verkligen.... så jobbigt när hoppet krossas om och om igen

Bettan: tror du gör rätt att inte räkna dom kemiska missfallen, men man gör ju ändå det i hjärtat. Trots att de kemiska är lättare att komma över. Håller tummarna för dig tjejen. Hoppas på att du hittar en bra läkare som vet va han pysslar med.

Kram alla som har det jobbigt och hoppas ni fick en fin valborg trots allt.

Kram

Kikar in....

Pinglan: härligt att du fick en bra läkare. Skönt när dom kommer med egna initiativ till att hjälpa, verkar ju vara mera undantag tyvärr. Hoppas hoppas dom hittar nått som kan rättas till.

Hoppas ni får en trevlig helg allihopa ♥

Åh grattis MB Härligt med en bebis i tråden, ger en massor med hopp. Kram och hoppas ni mår bra.

Franka: Herre gud STORT grattis

Odd: Vi hade sex v. 16 och då fick jag lite brun flytning efteråt. Ha inte vågat ha efter de. Går in i v. 20 i morgon. ´Skulle nog våga idag, men de ha lixon inte blivit än

Kram alla ♥

Hej alla gulliga tjejer.
Jag ha inte varit aktiv här för jag vet att det kan va tugnt att läsa om graviditet då man själv kämpar.
Men nu då så är jag i vecka 33+4 efter att ha gått igenom 7 MF/MA 
Livet kan inte vara mer underbart och jag ha verkligen njutit av detta lilla mirakel.

Nu börjar det närma sig förlossning och jag ska på ett sista UL om 2 veckor i vecka 37.
Då kommer jag vilja ta upp att jag är livrädd att gå över tiden mycket-.

Jag har för mig att ni tidigare skrivit att era läkare inte vill att ni med upprepade missfall ska gå över tiden.
Finns det någon vetenskapligt som visar att man inte ska det med vår historia eller menar dom bara den psykiska påfrästningen det innebär?

Så tacksam om ni kan hjälpa mig, vill ha lite kött på benerna då jag ska dit om 2 v.

Sen vill jag passa på att gratulera till de fina plusen vi fått i tråden. Speciellt dig Bettan då jag vet att du vart med om MYCKET. Stort grattis.

Kram på er alla här inne ♥

Syrling: Tack för att du frågade. jag ska till läkaren på måndag och hoppas då få veta hur länge dom vågar låta mig gå över. Själv tycker jag en vecka på sin höjd, men ska höra vad dom säger.
Går på mammaledigt i morgon Känns helt sjukt, trodde ALDRIG jag skulle få uppleva detta.
Mirakel händer tjejer, ge inte upp. Det är värt alla missfall, tro mig man´"glömmer" nästan va man gått igenom.

Lycka till nu. Jag återkommer
Kram

Vill bara meddela att en liten prinsessa föddes 30.10 ♥ Hon e heeeel underbar, lyckan är komplett.
3,185gr och 48cm lång

Värt alla missfall och mediciner.

Nu ska jag bara njuta av det lilla miraklet.

Kram alla och grattis samt lycka till, till er alla kämpande starka kvinnor.

Kram♥

Tack alla!!!!

Jag tror ju att de va kortisonet som gav oss vårt lilla troll
Önskar ER ALLA LYCKA....kommer fortsätta följa er väg här i det tysta

Kram