30+ som väntar/har fått syskon, del 8
CH: instämmer med de andra om att det är helt naturligt och skitjobbigt! Julia som alltid velalt göra allting själv och ätit med gaffel sedan hon var drygt ett (svårt med yoghurt men det gick på ren vilja!) vill nu äta med sked och helst bli matad!!!
Agnes är i en charmerande period som inom psykologin kallas "lilla tonåren", fem/sex åringar som är helt pubertala! Hon skriker ofta att vi är de värsta föräldrarna som finns osv. Pendlar mellan glad och käck till ett monster som bara skriker, gråter, sparkas osv.... Inte så lilte jobbfigt för oss, men jag tror att det är mest jobbigt för henne själv faktiskt.
Vi försöker sätta "lagom" gränser för båda två, ser igenom fingrarna med en del men är totalstopp om en del annat. Man får tex inte skrika och bråka i bilen, vid matbordet etc. Inte heller slå och reta sin syster!!!
Vi har ju inskolning av båda tjejerna den här veckan, Agnes trivs jättebra på fritids och det funkar bra med kompisar so far. Julia är lite mer tveksam till sin nya förskolas förträfflighet, men det ger sig nog snart!
De är tio barn i storbarns grupperna, ibland gör de saker ihop med andra storbarnsgruppen och då blir det 20 barn! Finns en småbarnsavdelning med, vet inte men tror att de är ungefär lika många.
På gamla försklolan var det 17 barn i småbarns och 23 på storbarn, gånger två så ca 80 barn totalt på den förskolan!