30+ som väntar/har fått syskon, del 8

kaz: Lucas var som P, och ville inte lägga på sig som han "skulle" - vilket för mig drog fram hemska minnen ifrån när Gabriel var liten och knappt hade ökat alls i vikt på två veckor, vi började med ersättning och jag kände mig värdelös (men senare visade det sig ju att jag hade celiaki, och det inte var så konstigt att "Maten" sinade). Men kag fick också "tvångsamma" med högst tre timmars mellanrum (4 på natten) - och amma på båda brösten - och efter en vecka (då det stackars barnet sov i "paltkoma" mesta tiden mellan amningarna ) så hade han gått upp 300 gram ! Men jag vill också påpeka att min underbara sköterksa på BVC fick mig att inse att ersättning inte på något vis är att "förlora". Barnet blir mätt och mår bra, och tänk vad skönt att bli ordentligt mätt .

Här kommer jag och är lite "motvals" i förskolefrågan . Här i kommunen har de haft 8.00-11.00 fem dagar i veckan - vilket funkade urdåligt för barn, föräldrar och personal. Nu är det 9.00-14.00 tisd-tors - och det tycker jag är bra tider. Barnen hinner leka med kompisar, vara med på de pedagogiska aktiviteterna OCH vara med småsyskonet under en vecka. Och övriga barn på förskolan vinner också på det - då det blir lugnare dagar på måndag och fredag för dem.

Och det är ju inte ett måste att hämta 14. Om det passar bättre någon dag kan man ju hämta tidigare .

Uppi: Varmaste kramar till er i er situation - som INGEN borde behöva uppleva. Kan bara försöka känna mig in i er situation, men jag förstår fullständigt att du är helt slut och dränerad. Och jag förstår din vilja att rensa ut saker. När småsyskonet kommer finns det tid och rum att köpa nya/andra saker till henom.

Jossan:  Grattis till lillasyster! Hoppas att du har fått "sova ikapp" lite. Skönt att lilltösen är bättre än vad ni trodde, och slipper gips.

Stramalj: Matkasse är super! Iaf om man inte har både barn och make som vägrar prova nya saker . Du slipper t om hitta på vilka rätter det ska bli .

Uppi: Jag har aldrig varit i er situation, men jag förstår önskan om en "mirakelfix" - och den tillplattade känsla man får när den uteblir (fast i mitt fall gällde det min egen hälsa). Mitt tips är att boka familjeterapin så fort det går, så att ni får hjälp med att prata med varandra - och var ni står tillsammans. Det går åt många pappersnäsdukar, men för mig och maken var det värt det.

Killarnas farfar konstaterade lite krasst när hans dotter fick sitt fjärde barn nio månader efter Lucas födelse att "Ja, det blir nog några år tills vi alla kan sitta ner samtidigt vid julmaten nu" .

Ja, det ÄR verkligen som att svälja tavelkrita (jag äter två varje morgon), men det funkar för min mage också. Det lägger sig som en hinna (i tarmen för mig, det är där jag har mina största problem) som skyddar mot det frätande.

Det där var precis vad jag behövde få läsa . Jag och maken firar femårig bröllopsdag idag, och imorgon ska vi åka till svärföräldrarna i Stockholm - och jag ska överraska maken med en hotellnatt. Barnen ska sova ensamma hos farmor och farfar - men nu de senaste dagarna har Lucas blivit ledsen och ängslig bara jag har pratat om att P och jag ska åka iväg på middag imorgon (vilket är det P tror att vi ska göra ). Men, svärföräldrarna kommer hit på besök idag, så jag hoppas att det ska gå jättebra imorgon.

Angående din svärmor så är det nog bara att bita ihop tills maken är tillbaka - och tills din egen mamma kommer -  som du förhoppningsvis vet hur du ska "tackla" om det blir konflikter . Annars tycker jag faktiskt att det är din makens uppgift att prata med sin mamma om du har det jobbigt med hennes sätt att bemöta era barn - även om han inte tycker att problemet är så stort.

Vinkar till alla, och skickar styrkekramar till dem som behöver.

Rödhaken: Med min första grabb kände jag ingenting förrän i v 22. Då berodde det på att moderkakan låg i framvägg och dämpade rörelserna - samt att den lille busen gärna låg vänd innåt, och där är det ju mjukdelar som tar stöten .

Vi 5: Förstår din vånda (tror jag), men skönt att ändå få den tryggheten att E kan sova någon annanstans - och fint av familjen att skicka rapporter.
Hoppas att du får ordentlig hjälp med din UVI .När jag gcik i skolan var det en kille två årskurser över mig som hette Per-Rickard. Av förklarliga skäl kallades han Pelle . Ett dubbelnamn som jag älskat sedan jag läste boken är Agnes-Cecilia.

Våra killar hater ju Gabriel och Lucas. Min pappa frågade om vi valt namnen ur bibeln - men det har vi inte .
I andranamn heter G Gustaf och L Ludvig. Gustaf är ett familjenamn i båda familjerna, och Ludvig blev för att jag blev så arg på svärmor när hon försökte lägga sig i medan jag fyllde i Lucas namnpapper till Skatteverket . Jag satt och funderade på om han skulle få "Sven Axel" eller "Sven Johan" som "extranamn" - och svärmor tyckte att "Johan är sååå fult tycker jag". Då tände det till i mig, och jag frågade maken om inte "Lucas Ludvig" lät bra - och så blev det .

Åh, ja. Glömde ju berätta att jag har en kollega som döpt sina barn till Jonathan och Kasper. Någon som kommer på ett perfekt namn för ev "trea" ?