30+ som väntar/har fått syskon, del 8
chiqita: Tyvärr är jag inte en av de insatta när det gäller vin... Men som resefantast kan jag meddela att det är väldigt vackert i Marlbourogh.
chiqita: Tyvärr är jag inte en av de insatta när det gäller vin... Men som resefantast kan jag meddela att det är väldigt vackert i Marlbourogh.
Kasperina: Ojdå! Hoppas du inte får fler sammandragningar och att Melkerina stannar där ett par månader till.
Resande: Kul att han börjar knata på, men synnerligen opraktiskt lagom till resan. Inga lata dagar vid poolen... Hoppas ni får det riktigt skönt!
Chiquita: Jag tycker hon låter precis som min O, som också fyllde 3 i juli och mer eller mindre i direkt anslutning till födelsedagen hamnade mitt i detta 3-årstrotset. Storasyster var där också då - och emellanåt fortfarande. Så jag tror det är helt normalt men du ska nog inte förvänta dig att det är en fas som snabbt och lätt helt och hållet kommer gå över... Men utbrotten kommer mer sällan och blir lättare att förutse.
De har liksom fått en ny förmåga nu, som inte är enbart charmerande...De har fått många starka känslor som de både testar, drabbas av, överdriver (J brukade titta på sig själv i spegeln när hon fick sina utbrott... hon rusade iväg och ställde sig framför - antagligen för att lära känna sig själv lite bättre...) och måste lära sig att hantera, både själva och med hjälp av oss föräldrar.
Markera vad som är okej, känna av ifall det är på gång med ett utbrott, medla, ibland välja att ignorera då sakfrågan inte är så viktig och trösta samt fullfölja konsekvenser är väl det vi använder oss av.
Härlig beskrivning, asap!
Älgen: Hihihihihi! Inte kul just där och då, men blir fin berättelse sen om 20 år eller så.
IdaVi. "Hopparknä"? Som att det kommer ur läge eller vad?
Och apropå trotsperioder och andra diverse faaaaaser så har vi en lynnig nästan 5-åring här också. Man är ömsom väldens bästa och ömsom en bajsmamma - även om J använder andra synonyma uttryck.
Är oändligt tacksam för att G inte också hamnat i sitt 3-årstrots fullt ut samtidigt som tvillingbrorsan. Men inser att O inte lär hinna komma ur det helt innan det är dags...
IdaVi: Är det bara att träna upp lårmuskeln på framsidan som kan hjälpa mot detta? Op. är inte på tapeten?
Ang. att jonglera många barn på utflykter så har vi i söndags för första gången åkt till havet själva som familj. Förra sommaren var det inte att tänka på men nu gick det bra. Även om barnen är vattenvana och J kan simma (ryggsim)För Tosselilla är det fortf. en stor fördel att vara tre vuxna på våra tre barn, eftersom båda småkillarna har tendenser att dra iväg - åt varsitt håll!
Skönt att få uppdateringar från dig, Kasperina. Hoppas allt håller sig lugnt nu ett bra tag framöver. Vila på så mkt du kan.
Jag/vi hade ingen tvåbarnschock eftersom det endast var under 2 minuter medan kejsarsnittet pågick som vi var en tvåbarnsfamilj. Och då var vi mest oroliga för hur det var med vår andre tvillingkille som nätt och jämt var vid liv.
Men iofs fick vi väl lite av en tvåbebischock/trebarnschock. Kanske. Jag minns inte riktigt, känns inte riktigt som att jag/vi hann känna efter utan att rullade på. Vi var ju kvar på Neo i 9 dagar och därefter åkte min mamma hem (hon hade huvudansvaret för vår dotter då och bodde med henne i vår lägenhet), sedan åkte sambon iväg på en svensexa 30 mil bort lagom tills vi kom hem, veckan därpå blev vi ägare till vårt hus som vi flyttade in i när tvillingarna var 6 veckor gamla... Så det gick i ett.
Vår tillvaro var ite halvt kaotisk första tiden, när båda bebisarna skrek efter mat samtidigt som vår lilla storasyster också behövde oss... Men vi hade insett att det skulle bli så här och prioriterade tid tillsammans hela familjen, men tyvärr planerade vi lite för kort tid för det så det blev ganska slitsamt när de små var 3,5 månad och sambon började jobba igen, tack och lov jobbade han ändå bara halvtid.
Angående syskonvagn så säger jag som asap: Det fanns ingen Donkey på min tid. Väldigt synd att den kom 2 år för sent, för annars hade jag köpt den utan att tveka. Som jag sagt många gånger förr när syskonvagnsfrågan kommit upp, samt som flera varit inne på: Allt beror på hur mkt man använder vagn, var/hur man bor, vilka rutiner man har samt vilket storasyskon man har. Jag hade inget behov av en vagn till storasyster, trots att hon inte ens var 2 år gammal när de små kom. Hon är jättebra på att gå och stå på ståbräda och har aldrig haft en plats i syskonvagnen utan den ser hon som sina småbröders vagn. Men alla barn är inte sådana och hade rollerna varit ombytta och en av mina tvillingkillar varit storebror istället så hade det nog inte gått lika bra, eftersom han inte har alls samma egenskaper och personlighet...
Vagnen vi har är en BabyTravel Dublin. Många tycker den är klumpig för att den är lång (i jämförelse med UJ)men det har aldrig stört mig. Fast nu flyttade vi till hus när vi fick tre barn, och har gott om utrymmen att ställa vagnen i och vi går ytterst sällan på stan med vagnen utan rör oss i vårt villaområde huvudsakligen. Självklart är den gigantisk jämfört med vår gamla Bugaboo Cameleon men det tror jag alla vagnar känns som. För oss handlade det dels om att vagnen var avsevärt billigare än UJ och Easy Walker och dels om att det var den enda vagnen som gick in i vår bils bagage. Vi har ingen kombi men trots det går vagnen och TVÅ liggdelar in i bagaget, vilket var guld de gånger den behövde tas med. Ytterst lite annan packning fick dock plats i bagaget.
Det jag hört om Teutonias syskonvagn är att den är väldigt låg i sufletten, vilket varit problem för en del med syskon (inte lika mkt problem om man har tvillingar) där storasyskonet redan från start slagit i sufletten. Så jag hade velat prova vagnen innan jag köpt en, med mössa på barnet. Jag vet dock inte om det är så fortfarande eller om det kommit nya modeller som är högre i ryggstödet så att säga.
Men ni klarar er inte med ståbräda då? Eller sådan ståbräda med sittpall på som t.ex. KidSit och TinyTot har? I kombination med bärsele/sjal? Det var så jag hade tänkt mig det hela, innan det visade sig att småsyskonet blivit en dubbelorder.
J började få växling vid 5 månader och en veckas ålder. Vilket var jobbigt för hennes mamma eftersom det stod tydligt på paketet att den var från 6 månader... Hon fick då majsvälling på inrådan från barnkliniken eller om det var BVC pga magsjuka.
chiqita: Wow säger jag! Och stort grattis! Förstår att det känns konstigt, jag var också på samma ställe i många år och det känns fortfarande lite märkligt att inte jobba där längre.