30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Härliga rapporter från både Lena och Ela, hurra!

Här kommer min:
Förra gången var det en bm som mätte och idag var det läkaren som brukar mäta och lillebror är inte längre i största laget. Han är precis lagom.  Läkaren sa att sanningen kanske ligger någonstans mittimellan deras uppskattade viktangivelserna. 2842 g beräknas han väga idag (v.36+2) vilket motsvarar -0,2%. Hon gjorde även en gynundersökning (herregud så ont! Hade nog förträngt lite hur ont det gör att föda barn, men nu börjar det komma tillbaks). Det var inte helt ogynnsamt utgångsläge. Väldigt mjukt och moget, men ingen öppning tyvärr. Hoppas det hunnit bli det till dagen D. Vi har fått en tid nu. Förhoppningsvis kommer lillebror nästa vecka. Wiiiee!!

FB: Grattis!!! Härliga nyheter. Hoppas du kan sitta snart igen .

Tack för alla glada tillrop förresten! Vi är barnlediga i några dagar och passar nu på att fixa det sista inför lillens hemkomst. Jag förutsätter nog lite att det kommer gå vägen den här gången (men vet ju också att det inte finns några garantier). Igårkväll var vi i startgroparna in till förlossningen, hade regelbundna förvärkar som gjorde ganska ont, men det lugnade ner sig till slut. Fy tusan vad ont det här kommer göra. Är det försent att beställa en sån där smärtfri snabb sak (men inte fööör snabb)?

Vad kul att du hade nytta av den. Jag tycker själv den är väldigt bra.

Gudrun Abascal har skrivit en bok som heter Att möta förlossningssmärtan och i den boken följer det med en avslappningscd där man får hjälp att förbereda sig mentalt inför förlossningen. Den är superbra och man sover gott. Det bästa är att jag tror att den gör nytta även om den sömnar ifrån den. Medan du sussar sött talar Gudrun om för din kropp att den är såååå bra på att föda barn och att du är sååå lugn, trygg och avslappnad .
Jag lånade mitt ex på bibblan. Boken är bra den med.

Det verkar ju vara så att järntillskott rekommenderas lite på rutin fortfarande, även om jag tror att en del är lite mer restriktiva med rekommendationerna numera. Jag vill absolut inte skrämmas på något sätt, men jag tycker ändå att det är viktig information som alla borde ta del av. Ett väldigt högt hb-värde kan innebära en ökad risk för intrauterin fosterdöd under senare delen av graviditeten och det är något som är nytt i alla fall för mig. Jag länkar till en sida jag hittade om detta.
www.niomanader.se/content.asp

Lena: Det känns... overkligt. Kan inte fatta att vi snart har en bebis här hemma. Det känns så skumt att veta vilken dag det (kanske) blir. Känner mig ganska nervös inför altihop, inte bara förlossningen, utan för hur livet blir sen. Men bitarna faller säkert på plats vartefter. Längtan är i alla fall stor nu. Har en del förvärkar som jag hoppas gör lite nytta.

Hoppas inte din bebis är på väg redan utan att h*n bara är lite extra gymnastisk av sig idag . Åderbråck låter inte kul. Jag vet inte om det finns något som lindrar? En binda som förvarats i frysen kanske kan lindra svullnaden, eller så kanske det finns någon salva att smörja med? Jag var helt säker på att jag fått åderbråck förra graviditeten och bad min bm ta en titt, men det var bara "vanlig" svullnad, särskilt i ärret från första förlossningen.

Tack för lyckönskningar . Än är det inte dags, men förhoppningsvis snart.

Kikar bara in en snabbis för att berätta att vår efterlängtade lillebror Charlie äntligen är här. Det blev en igångsättning på dagen D, som var i tisdags. Jag var mogen och öppen 2 cm (bishop score 8!) så ca kl 9.15 togs det hål på hinnorna, efter ca 1½ timme sattes värkstimulerande dropp och en timme senare hade jag etablerade värkar och 14.35 var han ute. Ett helt hanterbart öppningsarbete men en fruktansvärt jobbig och utdragen krystning (pga att han föddes i vidöppet läge och en hel del flashbacks från förra förlossningen). Han vägde 3330 g och var 50 cm lång och är världens sötaste så klart. Vilken lycka!

Tack för alla gratulationer! Det känns som vi börjar landa lite i tillvaron med liten bebis, det var ju ett tag sen sist. Jag tycker man är så mycket säkrare nu, även om det så klart finns massor oro hela tiden. Men man hetsar inte upp sig över minsta lilla. Stella är världens stoltaste storasyster så klart och tar varje chans till att mysa i soffan med lillebror. Men ibland smyger sig svartsjukan fram. Hon har ju varit själv med oss så länge och det är svårt för henne att dela med sig av uppmärksamheten. Jag antar att det blir lättare för henne när hon fått lite tid att anpassa sig och det är säkert bara nyttigt också, dessutom kommer hon ju få så mycket tillbaks i form av kärlek från en liten bror. Men oj vad det gör ont i mammahjärtat när hon ledsamt mumlar att vi inte älskar henne, bara lillebror.

Milla: Jodå, vi har pratat med henne. Eller framförallt jag har gjort det. Jag berättar flera gånger om dagen hur mycket jag älskar henne och hur stolt jag är över henne. Jag försökte förklara att mammors hjärtan växer för varje barn man får och att det finns mer och mer kärlek att dela på. Jag tror faktiskt att hon förstår och vet det, men ibland blir det för svårt. Hon kan också bli väldigt ledsen över om Charlie blir ledsen hos henne och tolkar det som att han inte tycker om henne. Då pratar vi om hur liten han är och att han inte menar något med gråten och hur han kommer avguda henne mer och mer ju större han blir. Hon är överhuvudtaget extremt känslig just nu och bryter ihop för minsta lilla och är väldigt ängslig över att vi blir "arga" på henne... lite stressigt blir det ju ibland och hon hamnar nog tyvärr i kläm. Det är tydligt att det är mycket anspänning hos henne och hon har varit ganska nervös inför hela "bebisleveransen".