30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Lycklig - Grattis här med! Trist att det skulle bli komplikationer, hoppas du repar dig snabbt och att ni får åka hem till resten av familjen!

Vart är det man går för att intyga vem som är barnafader? Måste man alltså gå dit och göra det, det går inte att skriva på något papper och skicka in eller? Låter ju helskruvat.

Jag måste säga att jag är lite avundsjuk på er som har era yttepytte små nyfödingar hos er just nu. Det är ju helt fantastiskt de där första dagarna när man har sitt lilla knyte på utsidan äntligen, och ska vänja sig vid och ta in det som har hänt. Det är urmysigt med lite större barn också, men om det inte var för den lilla detaljen att man först ska vara gravid och sedan ta hand om sina barn livet ut, så skulle jag gärna uppleva de där första dagarna igen och igen och igen....
.... Japp, det har bara gått knappt tre månader, men som ni märker så har jag redan glömt allt vad avslag, hormonrusningar, ömmande svanskota och såriga bröstvårtor heter. Visst är jag duktig!

Johanna - Det har du rätt i, fel får det så klart inte bli i en så viktig fråga.

Cissi - Det låter ju ganska bra att de stämmer av att man funkar ihop osv. Men varför inte göra det på alla blivande föräldrar isf? Precis som att det ju inte är någon absolut garanti att alla gifta män är fäder så är det ju ingen absolut garanti att man funkar ihop bara för att man är gift, väl.

Lady W - Minns inte, men i takt med att illamåendet ökat så har jag slutat vara sugen på det mesta. Vet dock inte vilka veckor vi pratar om.

Ang. middag: Nu när jag är föräldraledig är det oftast jag som lagar middag, men ett helt år dessförinnan har mannen stått för det när jag inte kommit hem förrän efter 18. Lite sent att börja laga maten då när barnen sedan ska gå och lägga sig runt 19.
Men på helgen, som idag, så jobbar vi ofta tillsammans i köket. Idag gjorde jag pizzadegen, maken skar ingredienser, Ida och Gustav och jag kavlade ut degen, Gustav skar skinka, alla preppade sin egen pizza efter smak. Skitmysigt med en riktig familjestund i köket. Vardagar parkerar jag barnen istället ofta i tv-soffan för att kunna fixa middagen snabbt och effektivt. Gillar helg.

juni - Hur lång är han då? Gustav vägde drygt 9 kg vid sex månader, och drygt 12 kg vid tio månader. Men sedan stod det still och han vägde nästan samma vid ett år, fast han vuxit några cm på längden. Han var 79 cm vid tio månader och 81 vid ett år.
Ida var ännu rundare, hon vägde också 12 då hon var ett år, men var då bara 77,5 cm lång. Så mina har varit riktiga tjockisar runt ett år. Nu är de betydligt mer långsmala i formen.

Ska med Elsa till bvc imorgon på 3 månaderskontroll. Hon känns också riktigt tung numera, ska bli spännande att få veta vikten.

juni - En liten plutt alltså, jämfört med mina. Men förstår att det är jobbigt för dig, det är ju tungt att bära även för en med frisk rygg.

Lycklig - Lämna med pappan har jag gjort tidigt (fast minns inte exakt när). För att åka och handla, ta med storbarnen till bvc eller liknande. Jag har sett till att bebis är nymatad när jag åker så kan jag vara lugn i att även om bebis skriker så är det iaf inte av vrålhunger, men visst känns det skumt de första gångerna att gå utanför dörren utan bebis. I början är det ju nästan som att man är ett, och det känns väldigt bart att vara utan sitt lilla "bihang". Jag tror dock det kan vara värdefullt för storasyskonen att se att man kan slita sig från bebis även om det inte blir ofta eller långa stunder i början.

Lena - Jag funderade på de här syskontiderna på dagis: knäppt eg. att det är fm de får vara på dagis. För fram till lunch brukar det vara lugnt när de är hemma också. Det är ju sedan, runt middagsdags som helvetet brakar lös oftast. Tänk vad skönt om man istället fick gå iväg och lämna barnen efter em-melliset och hämta dem när middagen var klar. Då skulle man bara ha de "bra" timmarna hemma.

Persefone - Äsch, verkligen onödigt att börja kräkas igen.

Lena - Har ni föräldrakooperativ? Vad får man tjänstgöra med/som då? Hoppas det går bra med barnen i släptåg - 17.30 låter som en kritisk tid i mina öron, iaf om jag utgår från mina egna barn.

Milla - Kul att se dig, jobbigt med förkylning dock. Det är samma sak här, men än så länge är alla barn krya iaf.

Har varit på BVC med Elsa. 3 månader (på lördag) väger hon nu 6,6kg och är 63cm lång. Tyngre än både Ida och Gustav vid motsvarande ålder, fast G var en cm längre. Men så var ju E också större redan från start. Upptäckte att det numera är två sprutor de får vid tre månader, så var det inte med I och G. Stackars liten, stucken i båda benen. Men hon slutade gråta rätt fort, så det var nog inte så farligt.

Jag jobbar lite med mig själv just nu, med att inse att jag är föräldraledig och inte husägarledig. Jag hade någon föreställning om att hinna så mycket nu när jag är hemma. Ett helt drygt år har jag gjort nada hemma, som heltidsarbetande + långpendlande + gravid (först illamående o trött, sedan foglossad, gigantisk och trött). Så jag hade verkligen trott att hus och trädgård skulle kunna vara i topptrim nu när jag är hemma, jag tänkte att jag hinner med en massa när I och G är på dagis. Har insett nu att det handlar om lite drygt 4 timmar jag har tillgängligt tre dagar i veckan, då ska jag även ta hand om Elsa, äta lunch själv och förbereda middag och lite sådant. Så det blir liksom aldrig tillfälle att dra igång de där STORA projekten jag hade tänkt. Det ser som vanligt ut som skit hemma, kanske ännu värre än förra året iom att vi är hemma så mycket mer och stökar till. Det jag hinner är att hålla undan disk och tvätt lite hjälpligt, men jag hade velat göra MER. Mycket kan jag ju göra när barnen är hemma också, men de är tex inte så roade av en heldagsstädning, och jag vill inte måla om när de är med, så min att göra lista har en massa punkter som aldrig bockas av.
Ska försöka vara nöjd med att ha en massa tid för barnen, och vara nöjd med det som faktiskt blir gjort här hemma istället för att må dåligt över det som inte hinns med, men jag har en liten bit kvar dit. Jag jobbar på med det.

Lena - Ah, smart. Vårt dagis får ju istället stänga tidigt de dagar de har möten. Det har aldrig påverkat oss eftersom vi hämtar tidigare, men såklart hade det ju varit smart med föräldrar som "vikarierar" då istället.

Cissi - Både ja och nej. Grejen är nog den att jag har haft insikten tidigare, men glömt bort den. Plus att det fungerade mycket bättre då - först var jag hemma med ett barn som sov rätt mycket och var nöjd och då bodde jag dessutom i lgh. Sedan var jag hemma med två barn, där det rätt länge var så att de sov middag båda två, annars var de oftast nöjda. Nu är jag hemma med tre barn, varav det yngsta genererar noll bekymmer, hon sover mest och är annars nöjd. Men dagarna blir avbrutna av lämning och hämtning på dagis och dessutom har jag två större barn som alltid råkar i luven på varandra förr eller senare. Och då föredrar jag att tex inte stå med händerna i målarfärgsburken så att jag snabbt kan avstyra det hela. Dessutom har jag lidit av att ha så lite tid och ork hemma det senaste året, att jag nog har förskönat minnena av föräldraledighet lite...

Men jag tror jag har en strategi - att försöka göra en grej per dag, och att vara mer noga med att "spara" sådant som är lätt att göra med alla barn i hasorna och göra annat medan jag är själv (nästan, en tremånaders "räknas" ju inte. ). Och vara glad och nöjd med att få vara hemma.

Cissi - Ja, fast här går man 8.30 till 13.30. Så jag är lite sur över att affärerna sällan öppnar före 10, annars hade det ju varit perfekt att ge sig iväg på stan i samband med lämningen. Mataffären grejar jag lätt med alla tre, Elsa sitter i sin bilstol i kundvagnen och I och G kör varsin liten kundvagn och plockar det jag säger åt dem. Det är helt ok, för det gillar de att göra. Däremot drar jag mig för att gå i klädaffärer och sådant. Dels behöver jag då kunna gå i lugn och ro och titta istället för att bara rusa runt "det ska vi ha! och det! inte det!", dels tycker de det är trist.
Tycker också det är synd om Elsa som måste få avbruten sömn och konstiga mat- och sovtider för att det ska passa med lämning och hämtning, jag gillar också när hon får sova så länge hon behöver.

Sparken - Hej, kul att se dig!

Fio - Vi kan väl bara bestämma det - det är helt ok att inte göra mer än vad vi redan gör!
Det finns ju storlekar de använder länge innan det är dags att byta upp sig. Vi har alltid kunnat ha 56 i många månader innan det blivit för litet, kusinerna har vuxit ur det på några veckor. Men då är det någon annan storlek som de har "stått stilla" i lite mer, som vi har rusat förbi istället. Håller tummarna för att det blir en lång 62-period för er då.