30+ som väntar/har fått syskon, del 8
Jemema, W var bedrövligt besvärlig ett par månader före jul. Vi skrek och bråkade hela familjen och jag hade inte ens några hormoner att skylla på. Vi var nästan oroliga att vi skulle få en socanmälning på oss. Hon kunde vråla och skrika en halvtimme på morgonen bara för att någon av oss gick ned för trappen före henne t ex. Eller så blev hon tokig för att vi började gå i trappen innan hon hade hunnit ner. Nu är hon en helt annan tjej och tillvaron är mycket trevligare hemma hos familjen Snowgirl. Jag kan tänka mig att L har hamnat i samma fas och det blir ju extra jobbigt med en massa hormoner och trötthet på det. Det jag vill säga är att det går över. Fast det trodde jag inte för ett par månader sedan. Då tackade jag för att jag har turen att ha flextid för jag var minst 45 minuter sen till jobbet alla dagar.
