30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Gabriel var också väääldigt beskyddande gentemot Lucas när han var liten (han är ju så jättestor nu när han snart fyller två ). I början fick ingen ens titta på honom utan att Gabriel skrek att det var hans bebis .Se där. Bestämd liten dam som vet hur det "ska" gå till när man gör nr 2 .

Orkar varken läsa ikapp allt ni skriver eller komentera så mycket mer just nu, men skickar en kram till Lycklig och säger som en del andra: Skönt att du fick prata med en vettig läkare denna gång.

... och jag ska vara ensam hela vecka 14 då maken är i Frankrike på läger med segelflyglandslaget - så jag får väl återkomma med mina "domedagsrapporter" då kanske .

Ego(tycker inte jag skriver annat än ego i trådarna just nu): Idag fick jag en liten försmak av hur det kan bli när maken är borta vecka 14. Farmodern till en föredetta förskolekompis till G bor tvärs över "gatan" i vårt område - och idag hade hon sonsonen hos sig och han och Gabriel lekte en stund hemma hos dem med P som "medhjälpare" om det behövts. När de kom tillbaka berättade P att pojken ska komma hit igen om tre veckor och "då skulle vi ju kunna lära V (kompisen) hur man fiskar Gabriel". Jag påminde om att just den helgen är P i Frankrike - varpå Gabriel blir jätteledsen och tårarna bara trillar nedför kinderna. Jag fick gå ifrån eftersom jag också började gråta. Det är nämligen så att det inte direkt är den enda veckan P kommer vara borta. I sommar kommer han först vara en vecka på SM, sedan komma hem för att tvätta och packa om för att sedan vara borta i tre(!) veckor i Slovakien på EM. Och de tre veckorna är det dessutom sommarstängt på förskolan.
Jag skulle helst vilja sätta mig i ett hörn och hålla för öronen och ropa "La, la, la, Bingo Lingo!!!", men jag tror inte att det blir bättre av det tyvärr.

Har bara hunnit läsa t om sidan 595, men kommer med lite kommentarer:

Först och främst: Grattis Mrs Fisk!!!! ... och  grattis igen Frk Kanin

Och om att vara ensam med killarna i tre veckor i sträck i sommar:

juni: Visst kommer vi få rutin på att vara ensamma, men jag tror ju inte att barnen kommer tycka att pappa är ivägen direkt när han kommer hem . Han är favoriten här hemma...

Assar: Jag har tagit de två första veckorna som FL, så vi kommer förhoppningsvis kunna ha två veckors semester ihop hela familjen när P kommer tillbaka.

Malin: Ja, du vet ju hur det är att vara "segelflygänka" . Jag har vänligen avböjt att åka med både till SM (som är på Långtora ) och till Slovakien. Som du säger: No where to go - och man kan inte ens gå på toa utan att någon behöver hjälpa en med att kolla barnen.

Jag har iaf mailat min svägerska, så förhoppningsvis kan vi åka till deras landställe och hälsa på ett par dagar under någon vecka.

Hoppar in för att rapportera att jag har svärföräldrar som är bland de bästa i världen! Jag ringde dem i förggår kväll för att fråga om de kunde komma och barnvakta på fredagen den vecka maken är i Frankrike (efter att ha samlat mod i ett par dagar, jag hatar att be om tjänster, speciellt eftersom svärfar kommer även på tisdagen för att se till pojkarna - och det är 2 1/2 timme att köra i vardera riktning). Jag sak hjälpa till att förbereda en klädbytardag som är på lördagen. Jag fick prata med svärmor - och de har redan planerat in att komma då eftersom jag nämt klädbytardagen i förbigående när vi var där för någon vecka sedan! Svärmor har t om tagit semester hela veckan och kommer med även på tisdagen. Snacka om att en stor sten föll ifrån bröstet.

Juni: Vi har kört med bodysar med kort ärm och ben under sommaren när killarna var små (G är född i oktober, så nääästan exakt lika gammal som N första sommaren) och försökt hålla dem i skuggan.

Hej tjejer!

Har inte varit härinne på länge, och hinner definitivt inte läsa ikapp .

Maken var i Frankrike hela förra veckan, och det gick över förväntan att vara ensam med båda barnen i åtta dagar. Men eftersom man får ta nätter och mornar helt själv såg jag fram emot att maken kom hem i söndags, så att jag kanske kunde få sova "ikapp" lite under denna vecka. Men säg den lycka som varar. Måndag kväll fick Lucas feber, och var ganska gnällig på natten (makens natt, men han vaknar inte om jag inte knuffar ordentligt på honom). Maken VAB:ade igår, och då var L ganska OK under dagen. Dock kom det flera lösa blöjor på kvällen - och vid 22-tiden började han kräkas. Kräktes flera gånger, sov ett par timmar, kräktes igen - och sedan var det knappt jag sov alls, eftersom han var törstig och ville ha "vatten" (vätskeersättning som tack och lov går ner utan problem). Han fick 10 ml med en halvtimmes mellanrum ett par gånger, och så sov han i en timme innan han vakande och var törstig igen. Det och att jag hela tiden var på helspänn inför fler kräkningar gjorde som sagt att jag sov ytterst lite. Ny kräkning vid 17-tiden idag, men hela dagen inna  var utan vare sig det ena eller andra änden. Jag ska jobba imorgon igen (VAB:ade idag, men eftersom båda barnen var hemma fick jag inte sova förrän maken kom hem och jag lyckades få 30 minuters sömn) - om jag inte själv åker på´t i natt vill säga...

Ja, maken har en jobbarkompis som är född i slutet på 70-talet med planerat snitt - 2 månader för tidigt. Helsnurrigt!

Här har vi fått ställa in Lucas födelsedagskalas med släkten imorgon . Han fyllde två år förra lördagen, men eftersom maken var bortrest skulle vi ha kalasen den här helgen - släkten imorgon och kompisar på söndag. Men Lucas kräktes igen runt lunch igår - och blöjorna "går inte av för hackor" även om de *peppar, peppar* inte har kommit särskilt ofta hittills - så det blir att ställa in. "Tur" nog är det bara ett barn som kunde komma på söndag, så det gör nog inte så mycket om jag avbokar det kalaset också och flyttar till en annan helg (i typ slutet av maj eller så ).

Elsis: Nu är jag lite senare ute med råd angående begravning än de andra (har inte hunnit läsa bakåt så långt, så begravningen kanske redan har varit?), men jag hade med Gabriel på min mammas begravning. Han var 10 månader då - och ett stort stöd. Som de andra skrivit kan det vara en trösterik påminnelse om att det finns en framtid också. Hade dessutom en kompis som satt ett par rader bakom som sa att hon nog inte hade klarat av begravningen om inte G hade flirtat lite med henne mellan varven.

Johlinn: Jo, visst är det trevligt med kalas i maj - men det känns lite konstigt att ha kalaset typ 21 maj när Lucas fyller år den 9:e april...

Jahapp. Det var tur att vi ställde in födelsedagskalasen. Gabriel somnade i soffan förut (vilket han inte ofta gör numera), och nu har han dryga 38 grader . Hoppas att det "bara" är febern som härjar på förskolan han fått, för då är han snart pigg igen.

Jag hade tänkt göra Tacos till middag, men eftersom jag inte tror att något av barnen kommer vilja ha så mycket - och dessutom min egen magmedicin tagit slut utan att jag hunnit förbi ett öppet Apotek - så får det nog bli hemmagjorda hamburgare istället. Barnen brukar gilla hamburgerbröd (Gabriel äter inte ens köttet), och det känns nog lite lagom "mastigt" för sjuka pojkar. Skulle ha velat ha Cola till själv, men det finns inte en chans att dra iväg sjuka pojkar till affären - och riktigt så desperat så att jag beställer en Cola via "Pizza Online" är jag inte .
Men nu ringde maken - så han har blivit skickad till affären på vägen hem .