Fiji - Då måste jag säga att du är mer än iskylig om N kom 3v för tidigt! Mina barn har kommit 40+3 och 41+0. Dessutom är det så att av 6 kusiner till barnen har den tidigaste kommit på 40+0 så vi har sannerligen ingen historik på barn som kommer för tidigt i den här släkten.
Fiolina - Ja, med numret i mobilen är du ju safe, så skönt att vara förberedd. 
Fiji - Jag förstår hur du tänker, jag var också timanställd när jag väntade Ida.
Zenobia - Kul att hon går!
Jag går på övertid nu, skulle egentligen ha gått till sängs för länge sedan, men jag försökte vänta ut Ida som fortfarande är vaken. Dealen brukar vara att hon får följa med till vår säng om hon är vaken när vi går och lägger oss, men jag vill verkligen inte ha extra sällskap i sängen just nu. Det är ju trångt nog att stå ut med sig själv när man är i v.37... Men nu kan jag inte vänta längre om jag ska klara av att komma upp imorgon bitti. *gäsp*
Evasha - Oj, så tungt jobb du verkar ha! Var rädd om dig!
Lena - Hoppas Ville mår bättre och att du fått sova ikapp lite.
Känner mig inte så tipptopp just nu. Sammandragningar och tung kropp, har placerat barnen framför tv:n trots dåligt samvete för att de sitter där när solen skiner ute. Jag orkar inte roa dem med någonting, och maken är ute och lägger stengolv i vårt inglasade uterum to be. När han hade kommit sisådär halvvägs påpekade jag att det inte alls var rakt, man såg med blotta ögat att det var som en puckel mitt på. Jag undrade bara om man inte skulle passa på att försöka göra det rakt istället, skulle vi inte irritera oss på ett ojämnt golv när vi sedan ställer bord och stolar där? 
Maken höll väl med egentligen, men var ändå inte så sugen på att riva upp det som var lagt och börja om... Lite sura miner blev det, men nu har han ändå börjat om. Hade önskat att någon kom och tog hand om Ida och Gustav idag, när mamman och pappan bara är irriterade och trötta och inte har tid eller ork för dem. Stackars barn. 
Fiji - Tack. 
Ta hand om dig, inte slarva sådär!
Fio - Oj, vad läskigt. Nervös väntan nu då för att se om svullnaden går ner.
Fio och Lycklig - Tack! Jag vet ju att de inte dör av att hänga i soffan framför TV:n lite, det känns bara så eländigt att inte ha ork för sina egna barn. Men jag vet ju vad det beror på och nedräkning pågår ju (även om de sedan kommer behöva dela min tid med en till, men det väljer jag att inte tänka på just nu... 
). Och så var det otur att min och makens låg-dag sammanföll, vanligtvis brukar vi vara bra på att täcka upp för varandra när man märker att den andra inte orkar eller hinner mer för stunden.
Och, jo tack, golvet är inte helt klart än, men det ser så plant och fint ut nu så.
Lycklig - Har ingen koll på dubbelvagnar längre, det var tre år sedan vi sonderade marknaden och gjorde vårt val, det har säkert hänt massor sedan dess.
Lycklig - Elas variant verkar ju smart, att kasta om föräldradagar och semester. Men kolla med dagis vad de säger.
Ela - Tack för omtanken. Nej, det är sannerligen ingen promenad i parken att vara gravid och ha småbarn. Hur är det förresten med din foglossning nu?
Min fd kollega är laestadian och jag har förstått att de inte gillar preventivmedel (?) Han själv är född -78 och har fem barn där den äldsta är född nov. -03 
Om man är laestadian kan det alltså inte vara tillåtet med foglossning och sådant, eller? För det skulle man ju aldrig klara av! Jaja, kollegan har väl valt fru med omsorg antar jag. 
Somna - Ja, så är det kanske. Ju värre desto bättre, liksom. Att man får lite pluspoäng av att ha ont och ändå klara av det.
Fio - Skönt att det verkar hyfsat med svärmor, hoppas på goda besked från läkaren.
Inte helt ovanligt med en sådan fördelning hemma hos de äldre generationerna. När makens farmor gick bort och farfarn skulle klara sig själv var det något liknande. Han kunde inte tänka ut vad han behövde handla utan körde på samma nota varje gång - "en burk mjölk och en limpa-bit". Förutom det tömde han frysen och åt vad som fanns, en middag var ris och krusbär, tex. Lite gulligt men samtidigt sorgligt.
Evasha - Det låter som att det kan bli lite mycket med svärmor, skönt att få en stund för sig själv.
Hrm, det är här man märker när det börjar närma sig bf för någon, i det här fallet mig. Det är då man inte har ork till mycket annat än att sitta mjukt och surfa, och tittar in här flera gånger om dagen.
Knase - Oj, så jobbigt du har det! Hoppas det lugnar ner sig nu då, både i magen och runt omkring.
Boomie - Tufft med både magknip och hörselkoll, hoppas det lugnar ner sig för dig också!
Jag har varit på kontroll hos bm idag, bra hb på 128 trots att jag inte äter några järntabletter. Skönt! Lågt blodtryck (som vanligt) - 95/65. Fick order om att ta det försiktigt så att jag inte svimmar/ramlar. Blodsockret var 3,8 och hon sade åt mig att åka hem och äta direkt för "gränsen går vid 4". Hon sade dock inte vilken gräns, men jag gissar på "för lågt"- gränsen. Nu var klockan bara 10:30 när jag var där och jag hade ätit frukost precis som vanligt. Vanliga dagar äter jag sedan inte lunch förrän klockan 12, men idag tog jag lunch lite tidigare bara för att hon sade så... Men hur vet jag att jag inte har så lågt socker alla dagar? Och gör det något om det är lågt? Borde det inte vara ok så länge jag äter när jag blir hungrig, eller borde jag äta oftare i förebyggande ifall sockret är lågt? Glömde fråga när jag var där.
Sedan gjorde vi en sammanfattning inför förlossningen, jag konstaterade att jag inte är rädd för någonting förutom att det ska gå fort. Hon bara skrattade när vi pratade om mina tidigare förlossningar - 3 tim, vilket är supersnabbt för att vara första gången och då kom Ida dessutom med pannan först. "Sade de inte åt dig att det egentligen inte ska gå att föda så med pannbjudning?" Eh, nä, jag bara födde, liksom.. Och så Gustav-raketen då på 45 min.
Så kontentan blev att hon skrev in i papprena att jag ska få åka in när jag ringer, förlossningsmottagningen ska inte be mig vänta in värkar eller något sådant. Och till mig sade hon att "och du ska redan vara på väg när du ringer. Du ska sitta i bilen då."
Haha, slår vad om att det här blir gången då jag får ligga och kämpa i två dagar innan ungen kommer ut, bara för att vi alla har sådant fokus på hur vi ska lösa ett supersnabbt förlopp. Maken och jag har t ex bestämt att han måste jobba hemifrån på slutet - han har 20 min hem, så det funkar ju inte att han är där och jag är här, att han ska först hem till mig och sedan ska vi åka in tillsammans, de 20 minutrarna måste vi spara in på.
Det var ett bra besök idag iaf, nu har jag äntligen börjat fatta att det snart ska komma ett barn! Jag går in i v.38 idag, och jobbar nu bara 4 dagar till.