30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Kikar in med ett totalego-inlägg:
Har varit nästan hela dagen på flygfältet idag. Först fick G ett sammanbrott i morse eftersom han ville följa med maken ut redan klockan nio - men det vägrade maken eftersom det var en del som skulle göras på flygplanet och det dessutom inte går att ha G med på tävlingsbriefing som var klockan tio. Men vi kom ut till flygfältet vid strax innan elva iaf. Vi "skickade iväg" maken på tävlingsuppgiften och skulle sedan gå upp ifrån fältet till serveringen där vi ställt bilen. Planen var att äta lunchen (medhavd) där och sedan åka hem. Men vi kom inte mer än halvvägs, för där fanns de som håller ordning på alla tider, samt "glassvagnen" - som är klubbens "alltiallovagn" med bla glassboxen. G deklarerade att han skulle ha glass till lunch, och att L kunde få sin mat där eftersom det fanns micro. Så vi spenderade nästan hela eftermiddagen där - inklusive ett väldigt kladdigt och intressant blöjbyte på Lucas samt en sovning i vagnen för L som bara räckte i en halvtimme.
När jag tillslut lyckades få med mig Gabriel därifrån och skulle åka hem så somnade han innan vi kommit mer än fem meter i bilen. Sedan ringde naturligtvis maken innan vi hunnit ända hem och talade om att han hade landat på fältet igen (det var det många som inte gjorde idag), så jag åkte till affären, tog Lucas på armen och sprintade igenom och rev ner diverse "bra att ha"-saker i famnen, betalade och ilade ut till bilen där G fortfarande sov, och så tillbaka till flygfältet.
När alla var samlade - denna gång i serveringen faktiskt - kom en gammal klubbkamrat till maken fram och pratar. Han säger till mig "Det är mycket lättare med två barn än ett". "Nej" säger jag."Jodå, det är det". "Nej, det är det inte!".  "Jo, det vet jag av erfarenhet" säger han. "Jag med" svarar jag. Kanske kommer det bli lättare när killarna blir större och kan göra mer tillsammans (och ingen av dem sover middag), men just nu tycker jag nog att det är mer jobb med två än det var med en. Men mer gos och kärlek också.

Glömde ju skriva om det gulligaste som hände mellan killarna idag: Vi var äntligen på väg upp ifrån fältet till bilen, och Gabriel var trött. Till slut fungerade inte hans ben mer - men framåt måste vi ju för att komma till bilen. Jag knäppte loss Lucas ur selen och flyggade fram honom så långt jag kunde mot bygeln i sittvagnen, och så löft jag upp Gabriel bakom honom. Där satt de och gosade med varandra och skrattade hela vägen upp till bilen. De är bara sååå söta med varandra ibland .

Först och främst:
Ela: Hoppas att det var en engångsföreteelse igår kväll, och att du mår fint resten av graviditeten (hoppas kan man ju ). Vad säger den samlade läkarvetenskapen? Det kan ju inte vara optimalt att du ska behöva må illa och vara helt ur slag under graviditeten med två busungar att hålla reda på?

Aigee: Visst kan man få två "likadana" på rad - fast jag fick inte det. Enligt "bebishoroskopet" i en gravidtidning jag köpte under graviditet två så skulle bebisen bli en riktig vilde som det gällde att underhålla och sätta upp grindar och skåplås för, och då tänkte jag "Jaha, en till då", men så blev det inte. Men å andra sidan har Lucas visat sig vara en hejjare på att klättra på allt trots att han varken kan stå eller gå själv ännu . Gabriel började inte klättra förrän han var säker på att han kunde komma ner igen.

Angående två barn så tyckte jag nog också att omställningen 0-1 barn var större än den var 1-2 barn, men det är det där med att "synka" dem som kan vara besvärligt. Och att försöka hålla båda barnen på någorlunda samma ställe på ett jätteskojigt flygfält . Lucas vill ut och krypa - eller de senaste dagarna helst gå med hjälp av mig (spelar ingen roll vilket underlag det är) - och Gabriel vill leta efter kompisarna eller pappa. Undrar hur förskolehämtningarna blir i höst .

Föresten får vi nog införa "vit vecka" på godis och glass för G nästa vecka också. Det finns lite för mycket av den vara ganska tillgängligt nu under SM...

Lena: Nej, nej - JAG ska inte ha någon "vit" vecka nästa vecka (eller någon annan vecka tror jag), det är GABRIEL som ska var autan godis under veckan nästa vecka .

Får jag klaga lite och tala om en sak som jag tycker är jobbig när man har två barn? Det är när den ena inte har sovit alls, och den andra för lite, och maken - som man trodde skulle komma hem och hjälpa en med trötta barnen - landar i Katrineholm istället för i Arboga . Men det går det också. Just nu sitter båda barnen glatt och river ut leksakslådorna i lek-/arbetsrummet och mamman sitter och surfar .

juni:  Grattis!  Jippie! Vad du är duktig!

Ringde just till maken - som för 55 minuter sedan SMS:ade att han kommit tillbaka till flygfältet och bara skulle försöka få något i magen innan han kom hem. NU satt de på restaurangen och skulle beställa . "Jag märker nu att det kommer ta ett tag det här". Säger du det... Nej, nu ska jag skaka av mig alla negativa tankar och gå och titta till mina sovande små sötnosar .

Vadå, landar Thorsten också ute !

Här har vi heller inte tillgång till barnvakter. Makens föräldrar bor två timmar bort, och min pappa vet inte hur man har hand om små barn. Men snart får nog svärisarna eller min tvillingsyster rycka in ett par timmar tror jag....

Lena: Inte lätt att "rodda" allt, och med graviditeten ovanpå det också. Ger maken dig någon "barnfri tid" i gengäld? Min make blev ytterst förvånad när jag tog upp den frågan när jag väntade Lucas (och efter det att Lucas var född), men det är ju så att även om det är "bra" saker karlarna är borta på så är det ju extra jobbigt för den som blir ensam med allt.

När det gäller förlossning två så var min längre än den första, men eftersom man visste ungefär vad som väntade så tyckte jag att den ändå gick smidigt. Angående att blöda mycket så var jag som en urlakad trasa efter första förlossningen - och hade rikligt avslag i fem-sex veckor. Efter andra förlossningen var jag uppe och duschade efter någon timme - och avslaget varade bara ett par dagar. Vet inte om det berodde på att jag drack hallonbladsthé andra gången, men det verkar ju inte ha varit till nackdel iaf .

Malin: P landar heller aaaaldrig ute - och speciellt inte två dagar på raken . Igår fick G åka med och hämta. Gissa om han var lycklig .

Att ha barnen hemma på heltid är... ett heltidsjobb . När jag skulle jobba heldag på en förskola förra fredagen sa maken: "Du ska jobba heldag. Du kommer vara helt slut", men jag kontrade snabbt med "Jag ska jobba heldag. DU kommer vara helt slut!"

Mini: Vad skönt att du kände att profylaxen hjälpte dig, och att ni liksom kom igång "per automatik" igen . Jag hade ju profylax med Gabriel, men där hann vi nog inte förbereda lika bra som vi skulle ha behövt (även om jag klarade mig med enbart andningen hemma och kom in när jag var öppen nio cm *lite stolt*). Inför andra gick vi en uppfräschningskurs och övade mer koncentrerat - och jösses vad duktiga vi var som team när det väl gällde .

juni: Livmodern är väl fortfarande så stor i förhållande till bebis att man inte "behöver" känna något varje dag, men jag förstår oron.

Lena: Hoppas att klådan ger med sig.

Persefone: Jag tror inte heller att mitt illamående började förrän i vecka 7-8 någonting.