Vi som plussat efter IVF i mars/april 2009

Imponerade på mig själv med att minnas att det startat en ny tråd... japp, där ligger min nivå nu. Glömde ett möte på jobbet i fredags trots att vi pratade om det 20 minuter innan på lunchen... Så hemskt trötta båda två just nu, svampen på S bröst verkar vara tillbaks, bebis som ammar massor på nätterna, som vaknar fem, bebis som så lätt blir frustrerad och missnöjd och fru som får så vansinnigt dåligt samvete av att hon blir irriterad och inte vill vara ensam med Agnes igen på måndag (hon borde bara vara tacksam och lycklig tycker hon som hon trodde att hon skulle). Tjafsar om onödiga saker.  Fick svar från den tidskrift jag skickat in senaste manuskriptet till om att den är "considered for publication if major revisions are done according to reviewers comments..." orkade inte ens förstå deras kommentarer.

Men även om jag nu känner mig nära att bryta ihop och bara gråta, så har helgen varit en bra helg. Idag har vi varit och babysimmat och det var lika mysigt som vanligt. Jätteroligt, tycker Agnes, och hon blev inte ens rädd av dyken som hon gjorde för första gången idag. Fina bebis.

Megamuppen: vad fint!

ÖnskanS: babybad är jättemysigt. Och det är ju så mycket mer än dyk!

Agnes har totalt lessnat på mobilen ovanför skötbordet. Hur är det med era? Kanske man ska köpa en till och byta med...

Och ja, visst har vi trots allt en liten underbar bebis i våra liv som självklart är värt allt. Saknar henne fortfarande löjligt mycket under veckorna på jobbet. Kikar in på min blogg någon gång per dag bara för att se foton på henne... Vi har delat det så jag har hand om det mesta med henne helger och kvällar, förutom amningen då, för att jag vill få umgås så mycket som möjligt med henne och för att avlasta S. Men det är inte mycket tid att bara vila kvar då.

Om dryga två månader dock kommer jag vara ledig! Då slipper jag tänka svåra grejer och bråka med min skräpiga koncentrationsförmåga hela dagarna och kan kommunicera på nivån munpruttar, slippa all press... Vi ska vara hemma tillsammans alla tre hela sommaren, mys, mys, mys.  Har dock tokmycket att göra innan dess och eftersom det är jag som står som första författare på den artikel jag har kvar att skriva så tjänar jag personligen mycket på att den blir klar och att jag får med den på min meritlista. Stressad!!!

Trist att bebisarna börjar bli rädda nu, det är väl en utvecklingsfas så snart är väl Agnes där också. Hon blir nästan aldrig rädd som det är nu, kan bara minnas två-tre tillfällen då hon börjat gråta för att hon blev rädd när jag varit med sedan hon föddes. Senast var för kanske två veckor sedan när jag råkade tappa en korg på henne som stod på hyllan ovanför skötbordet, och då blev hon nog mest rädd för mig för jag skrek rätt ut. Jag såg hur hon först såg bara häpen ut, sedan såg hon på mig och sedan började underläppen darra och sedan skrek hon.

Och här går allt bättre med transport av bebis! Oftare somnar hon odramatiskt eller rätt så odramatiskt och hon har bättre tålamod till att sitta vaken i sjal eller sele. Hon kan till och med uppskatta det, när hon är uppe i varv och ylar och fäktar och har sig så lugnar hon ned sig så fort man bär henne och så kan hon lugnt sitta och kika medan man plockar runt. Hurra, hurra, så skönt. Speciellt buss är riktigt bra, där kan hon sitta helt lugnt och bara titta ut och oftast somnar hon förr eller senare.

Nevadita: trist att han känner så. Skiljer bebisen mellan er?

Megamuppen: besvärligt, låter det att hon blivit så rädd för ljud. Har det kommit plötsligt? Förmodligen försvinner det lika snabbt...

Monamona: fniss, ja det där känner vi igen.

Jag håller med dig här Nevadita. Har inga källor heller att styrka mina tankar med dock... men har också läst lite överallt att det inte ska vara bra, att det är för mycket intryck och tycker att det känns rimligt. Vi är noga med att Agnes inte ser på TV-n när den är på.

Glad påsk alla! Fick ett enormt påskägg med godis från svärföräldrarna, så här snaskas det för fullt... Svärföräldrarna tycker förresten att Agnes är det mest fantastiska som finns, så roligt att se dem tillsammans.

Inget vidare med kondisen här heller... (och jag har inte någonting att skylla på heller...) Duktiga ni är som tränar! Måste ta itu med min träning också... Amning verkar vara värsta bantningskuren, Susanna har gått ned till fem kg under inskrivningsvikten nu trots att hon äter mycket och hela tiden. (Och jag går upp i motsvarande takt av alla mellanmål)

Blir några intensiva dagar nu med svärföräldrarna här över påsk och min mamma kommer också på påskafton, och sedan åker vi nedåt landet för begravning och stannar ett par dagar för att passa på att träffa lite av min släkt. Så mysigt att få umgås med familjen hela dagarna, men jag hoppas att det inte blir för mycket för Agnes.

Nevadita: som den vana gnällare jag är så tycker jag att det är konstruktivt att få ur sig det som skaver exempelvis genom att skriva här. (Och inte gilla godis! konstiga du...)

Agnes har varit sitt charmigaste jag de senaste dagarna, och morföräldrarna smälte totalt. Speciellt mormor har burit och haft henne mycket hela påskhelgen. Det har blivit mycket bärande i bärsele och sjal i helgen, då det varit enda sättet att få henne att somna.  Igårkväll var hon så övertrött att hon skrek och det tog över en timme att få henne att somna trots att vi tog till alla knep vi hade. Men i morses vaknade hon som en liten solstråle igen

(Och här försökte jag lägga in ett hjärta men slog fel kommando så att bilden på skärmen vändes uppockned! Mindes inte vad jag gjorde och provade allt möjligt och nu är det som det ska igen (ctrl+alt+nedpil vänder bilden upp och ned, då har man lärt sig något nytt idag också...)

Hela den senaste veckan har Agnes varit lite som en ny ljuvlig bebis. Vart tog den gnälliga, frustrerade och missnöja bebis vägen liksom, och vem är denna glada, rätt så nöjda bebis?

Visst finns det inga etikettregler för bebisklädsel på begravningar? Tycker jag har hört att de i alla fall inte ska ha svart. Man kanske inte ska ta hennes mest färgranna kläder?

drygt fyra månader

Vi har ingen badtermometer, känner efter så att det känns lagom bara och Agnes accepterar det.

ÖnskanS: Hoppas du fick en skönt massage! Låter härligt. Hur gick det med babysim?

Megamuppen: enligt vår bvc-tant så är det iaf helt okej att börja med banan. Spännande att se hur hon reagerar på något så konstigt för henne.

Har njutit av alla lediga dagar (påsk plus två för begravningen), all tid jag fått tillsammans med Agnes och S, och all tid jag sluppit jobbet. Begravningen var fin, Agnes uppförde sig exemplariskt och var tyst under cermonin och charmade hela släkten efteråt Resan dit och hem gick jättebra.

Är lättat och glad över allt som ordnat sig av sig självt, undrade ju vad vi gjort när vi hade en bebis som bara kunde somna utan skrik till dammsugare/vattenkokare, och en bebis som skrek varje gång man gick ut, och som var frustrerad och hätsk och intensiv. Just nu har vi en lugn och charmig och så glad bebis som somnar odramatiskt allra oftast och även utan dammsugare och som det inte alls är något problem att åka iväg med. Hon har lärt sig så mycket nytt också, i samband med att humöret blev bättre (mer rörlig, att målmedvetet få syn på någonting spännande, sträcka sig efter det, gripa och föra det till munnen etc). Som om hon utvecklats massor på bara en kort tid, så återigen konstaterar jag förtjust att utvecklingsfaser kan man skylla på!








Inte så konstigt kanske att den som är hemma mest hamnar i huvudansvar då man ju ändå är mer van och kanske lättare kan läsa av bebisen. Tänker mig att det blir tvärtom när man byter hemmaförälder.

Vi bestämde aktivt innan jag började jobba att jag skulle ta huvudansvaret den tid jag var ledig just för att jag inte ville hamna där att jag inte kände min dotter lika väl (och tvärtom) som S eftersom vi inte spenderar lika mycket tid tillsammans. För att kämpa för att få en lika bra anknytning trots att jag har värdelösa bröst och jobbar heltid.(under de veckor jag var ledig bytte jag alla blöjor och var den som var uppe med henne på kvällarna).  Jag tror att vi är lika bra på att tyda Agnes signaler och hon skiljer inte mellan oss. Dock har jag de senaste veckorna backat ur detta lite, för jag kände att jag behövde få mer tid till att bara sitta i soffan jag med för att orka.

Megamuppen: glömde ju skriva att kul att se fotona från dopet! Förstår fullt att Kajsa var rädd för prästen