060810 skrev 2011-06-13 22:33:42 följande:
Det är lite blandat. Hon får äta så mycket hon vill och ibland sondar jag maten i knappen fast jag fått utskällning från sjukhuset för så fick man visst inte göra...
Vissa dagar går det bra med maten, andra sämre... Det är de dåliga dagarna som jag önskar att vi hade sondmat att ta till, men ingen fattar nåt känns det som...
Får se vad hon väger på sin 10 mån kontroll nu den 27:e.. ska bli spännande... sen ringer dietisten på torsdag o då ska hon få höra hur dåligt det är vissa dagar, medans andra dagar är bra..
Konstigt att de tänker så, är ju inget farligt om det blir stopp i knappen, går ju att fixa... En läkare vi träffade rekommenderade att vi sondade med lite riktig mat i knappen då sonen inte åt något alls, för att det ändå ger lite "smak" av riktig mat, när de rapar etc.
Adni: Förstår att ni är sugna på utlandssemester. Har också funderat på det, men det har inte blivit av. Förstår att det känns jobbigt just med kräkningarna, de är ju mycket jobbigare än sondning etc tycker jag. När jag skulle flyga inrikes förut så vet jag att jag läste i infon från flygbolaget att man kunde ha läkarintyg för behov av sondmat, som gjorde att den då inte räknades in i vikten på bagaget. Det blir ju ganska tungt med flytande mat för en vecka... Om ni förresten har lust med en träff, så har vi ingen plan helgen som kommer så hör av er om det passar.
Förresten så har vi börjat sondmata igen (när han somnat på kvällen), efter att inte gjort det en gång sedan i höstas. Började med fyra dagars hög feber då det knappt gick att få i honom vätska. Sedan var förtrollningen bruten och det blev lättare att fortsätta. Det går ju i perioder med matlusten även om han KAN äta och svälja fastän det ibland tar lång tid för varje tugga. Kände att det var på väg att bli så negativt runt matsituationen med för mycket lock, pock, trug och tjat... Tråkigt, men det kändes som att det blev en kamp och så ska det väl inte vara...Mycket tjat på vår älskade kille! Antagligen slutar vi sonda snart igen, men vi kände att vi behövde en paus...