Skumboll;
Vad fin att ni verkar ha fått hjälp som passar er S!
Har han 100% resurs eller är det resurstimmar som den vanliga personalen avsätter?
Vi blev ju lovade "100% resurs" från början, men det visade sig vara ordinarie personals timmar...
Nu när de ser vilka behov han faktiskt har, har de ansökt om en egen resurs. Det är mest hans grovmotorik (gåendet är stelt och osäkert fortfarande). Språkligt gör han nu enorma kliv varje dag, sen är han ju mjuk och överrörlig i sina leder, stukar sig lätt.
Värst är dock infektionskänsligheten, jag blir helt knäckt av alla föräldrar som (även på asthma och allergidagis!)trycker i sina små sjuka alvedon på morgonen och tar dem till dagis. Och vår rektor ha inte låtit oss informera de andra föräldrarna om våra speciella behov. Men det är ju som om vi skulle ha en katt hemma i smyg fast det finns jätte-allergiska barn. När man vet om saker så får man ju en personlig koppling och det är lättare att göra empatiska val.
Som svar på din fråga;
Han fick göra extra psyk-utvärdering då de tyckte han var så sen. Den tog två ggr att genomföra, han blev trött snabbt. Jag var orolig då jag tyckte han var sen och jämförde med jämnåriga fullgångna (vilket man inte ska göra men det är svårt att låta bli)och även med hans syskon.
När resultatet sen kom blev både psykologen och vi förvånade-han låg inom normalspannet med bra värden även språkligt!
Dock är hans grovmotorik utanför alla mätvärden, han är mycket sen.
Tycker ni har det tufft med S mat, hoppas det snart vänder, skönt att ni fick knapp, måste kännas som ett stort steg framåt. Det mest basala är ju att man vill se sina barn få i sig näring. Med knapp avdramatiserar man mycket tycker jag.
Adni; Ja, vilken stor duktig tjej E är! Även små framsteg är ju framsteg. Vi hade det ju likadant med lillens syrgas, med hans sena gående (och att han aldrig kröp), talet och ätandet. Det gick så långsamt och var så segt..
Klart hon inte vill kräkas, lilla tjejen! Hon måste få bygga upp en egen tillit till sig själv och sin kropp, det är det vår C kämpar med fortfarande när det gäller att gå över trösklar mm. Han är jätterädd för trappsteg och hinder på golv och annat.
Coche; Klart jag gärna berättar, även om det kanske är lite små subtila saker som gör ett förlopp.
Vi har varit noga med att låta honom smaka på allt som han själv vill ha, testa nya saker, olika konsistenser. Chips och popcorn har varit till stor hjälp där, det tog honom ur att bara gilla sött te.x.
Vi började ju med yoghurt och han hade bra skedkontroll ganska tidigt. Sen glass, han fick äta själv. Numera händer det att vi får mata, om han är tillräckligt hungrig, och då kan man få i honom en ganska stor portion yoghurt. Mackor delade i små bitar kom härnäst. De pillar han i sig och tuggar bra nu. Sätter mycket sällan i halsen numera.
Han får alltid en portion av samma mat som vi äter (vi äter numera LCHF kombinerat med GI och jag har själv gått ner 7 kilo)god mat med grädde, ost, smör mm
(På dagis är fortfarande maten hemsk, men som tur är får han en andra lunch när han kommer hem, det är svårt att mat-träna honom på ett dagis helt utan mjölkprodukter där man dessutom är rädd för kryddor, helt i onödan!) .
Han dricker mjölk hemma till varje mål, ur glas. Får numera rooibos te med mjölk och honung i flaska ett par ggr i veckan.
Men som sagt, han äter inte mycket varje måltid och ibland bara lite, men han smakar alltid på allt. Tar stora tuggor och är det något han verkligen gillar kan han proppa in mat så han till slut får spotta ut en del, bara för att inte kvävas! Men han är duktig för det mesta och lyssnar när vi säger "ta lite i taget".
Vad gäller tandborstning, han gillar det verkligen, borstar gärna själv och låter pappa borsta två ggr per dag.
Vi lät honom börja suga och tugga på tandborsten som mycket liten och det verkar ha funkat för honom.
Oj, lång utläggning...hoppas ni inte somnade! Passar på att önska Gott Nytt År-och bättre ätande för alla våra små!
Kramar
Magdalena
