Trust-issues
Lite tankar:
1. När det hela väl drar igång brukar de flesta blivanda pappor väckas ur diverse dvalor 
2. När man inte har fött barn själv så skulle jag tycka att det var rätt svårt att sitta med och veta vad jag skulle göra....det är nog inte en helt lätt situation att vara i och det kan man ju tänka på.
3. Har ni pratat om förlossningen någonting? Vad tycker/tänker han inför det hela? Är han rädd? osäker? orolig? Vet han vad du tänker om förlossningen? Vad du är orolig inför, funderar över etc.? Prata är bra
4. Jag tycker det är bra om pappan vet vad som faktiskt händer under en förlossning - antingen går ni en kurs eller att han läser om förloppet. Här här lästes inget på eget initiativ. Jag bad honom läsa vissa saker . Och det tror jag faktiskt att han varit glad för.
5. Lättare andra gången, för då vet man hur man själv reagerar och upplever förlossningen vilket gör att man innan konkret kan säga "Jag vill att du...". En konkret sak som är lätt för pappor att göra, fokusera på och känna att de faktiskt gör något är att hålla koll på värkarbetet och ctg. Helt enkelt avläsa värkarna och tala om när en värk är på gång och peppa när den går upp och påminna om vila och när den avtar....liksom att stötta andningen och användningen av lustgas (om du tänkt använda det). Påminna om utandningen, ta bort masken etc. Jag har under förlossningen stått på huk på en stol bredvis sängen och hängt/klamrat mig fast på en saccosäck på sängen....och aniffat lustgas för glatta livet. Det jag behövt är att han bara funnits på andra sidan sängen riktigt nära att hålla hårt i och tvärtom. Han har inte behövt göra så mycket egentligen. Vill helst inte att någon säger så mycket....men det är jag
5. Skriva förlossningsbrevet tillsammans kanske, eller i alla fall bolla med honom när du skriver det.
6. Besöka förlossnngen och BB tillsammans innan. De bruka ju ha rundor för blivande föräldrar.
Lycka till! Det går säkert bra ska du se