Samlingstråd för oss med GBS (streptokocker B) *NY*

Jag hakar på...

L E A,  2:a barnet, har en pojk född 04..... bf 11/4 planerat snitt 1/4 (snittet har inget med gbs att göra) 
Pyzzlan: Son född 04/07, BF 3/5/2010

Jag har haft jätteont då bebisen sparkar rakt på urinblåsan. Det skär som knivar inifrån och jag är livrädd för att urinblåsan skall bli irriterad så att det blir infektion. Så får man knipa för brinnkära livet för att inte kissa på sig

Jag är i vecka 35 nu och spänningen stiger för varje dag eftersom vattnet gick med sonen i 35+5. Alla odlingar har varit negativa hittills, men har haft jätteont i urinvägarna iallafall. Man misstänkte att babyn låg i säte, så jag var inne på en extra kontroll förra veckan. Som tur var misstanken inte befogad utan babyn ligger i hjässläge. Vikten uppskattades till 2300 g, så den borde klara sig helt ok om den föds nu.

Överläkaren sa att det vi varit med om med sonen är väldigt ovanligt och sannolikheten att det skall ända igen är liten - men man vet ju aldrig! Han sa att det står i alla mina papper att jag skall ha antibiotikaprofylax, men att det är bra om jag påminner om det själv. Inga problem med det, det kommer nog att vara det första jag säger när jag kommer till förlossningen Mest spänd är jag för att vattnet skall hinna gå innan jag hinner in.

Babykläderna i stl 50 och 56 är tvättade och strukna men så mycket annat är inte gjort. Visst är de för gulliga de små kläderna Det enda nya vi köpt är en liten vagga, men den är inte monterad ännu. Sjukhusväskan däremot är packad och står beredd i hallen ifall det blir bråttomt.

Må så gott på er och kom ihåg att njuta av vårsolen också!!

Gulligavera: Det låter ju nästan som någonting kunde vara på gång med förlossningen. Förra gången hade jag blodblandade flytningar i ca 1 vecka innan vattnet gick. Man misstänkte infektion då, men alla prover var negativa. Själv tror jag att slemhinnorna är väldigt sköra i slutskedet, så att de lätt blöder t ex efter en undersökning.

Gällande andningslarm så skaffade jag ett efter att sonen varit sjuk och vi kom hem från sjukhuset. Eftersom han blev sjuk på natten båda gångerna så sov jag jättedåligt och flög upp så fort han sa pip på natten. Andningslarmet var nog en stor trygghet för mig (vi hade ett när han vårdades på sjukhuset) så jag ångrar inte den investeringen ett dugg. Vi har ett som heter Babysense och vi har varit helt nöjda med det. Det har aldrig larmat falskt eller så.

Jag är i 37+0 idag och är himla nöjd över det. Vi firade sonens 3-års dag igår och jag är så glad att vi fick fira den dagen tillsammans. Dessutom har vi ju nu gått över prematurgränsen, vilket borde minska infektionsrisken något för babyn så det känns skönt. Oroar mig ändå för när det skall komma något bakslag, men hoppas, hoppas allt går bra.

Gulligavera: Har man tagit en vaginal  bakterieodling på dig nu? Det skulle jag nog vilja ha gjort i ditt läge.  

GV: Om du har flytningar så kan ju urinodlingen vara negativ och bakterierna finns i vaginan. Den kan ju tas på ett vanligt laboratorie.

Birry: Det är nog ingen dum ide att odla fast man inte har symtom, speciellt i tredje trimestern. Mina infektioner sitter sgs alltid i vaginan, det är sällan det hinner gå så långt att det sprids till urinvägarna innan behandling. Jag skulle påstå att UVI och vaginala infektioner inte har ett klart samband utan båda skall odlas separat.

De enda tips jag kan ge för att förebygga/förhindra infektioner (som kan leda till tidig vattenavgång) är följande: tranbärssaft om man har känningar i urinvägarna, mjölksyrebakteriekapslar via munnen dagligen och mjölksyrekapslar vaginalt 2 ggr/vecka. På det sättet håller man PH-balansen på en sån nivå att bakterierna har svårt att börja växa.

Jag ringde och lämnade ett ringbud till barnavdelningen i måndags och trodde inte jag skulle höra något därifrån eftersom ingen ringt på hela veckan. Så idag ringde läkaren som är ansvarig över neo/nyfödda. Hon hade läst både min och sonens journaler och sa att de kommer att följa upp babyn noggrannt och ta åtminstone 2 infektionsprover innan vi får lämna sjukhuset. Blir det några komplikationer och t ex jag får symtom på infektion så kommer de att överväga andra åtgärder.

Det känns verkligen jätteskönt att barnläkarna nu har beredskap och är bekanta med vår historia. Hon sa också att meningit är extremt ovanligt som komplikation och att sannolikheten att det skulle upprepas är liten. MEN man vet ju aldrig, livet kommer ju inte med garantier.

Det är ett tag sedan jag kikat in nu. Vår tjej föddes den 2.5 i 39+6 så det har varit fullt upp en vecka nu. Hon vägde över kilot mera än brorsan när han föddes

Vattnet gick hemma kl 01 och efter litet mer än en timme var vi inne på sjukhuset och jag fick första antibiotikadosen. Öppningsskedet gjorde väldigt ont trots bedövning och bedövningen hann gå över innan hon förlöstes, så de två sista timmarna var verkligen jobbiga. Tyvärr fastnade hon litet så till slut förlöstes hon med sugklocka vid lunchtid.

Hon var litet medtagen efter förlossningen men barnläkaren undersökte henne och sa att hon var ok.

Vi stannade på sjukhuset i 3 dygn och hon följdes upp med CRP och blodbild dagligen. Jag var himla nöjd med barnläkarnas agerande.

Hittills har allting alltså gått bra. Tyvärr blev jag mot min vilja katetriserad under förlossningen så jag har UVI nu. Synd eftersom en del av antibiotikan övergår till babyn, men vad kan man.