Kan min 14 åriga dotter förlova sig? :S
Jag har suttit och läst igenom hela tråden nu, och jag känner att jag vill säga något men jag vet inte riktigt vad. Jag förlovade mig som 15-åring, och varken jag eller min pojkvän involverade våra föräldrar i de planerna så det är väl ändå bra att din dotter pratar med dig om detta och du har möjligheten att säga vad du tycker och inverka på deras beslut. Visserligen hade vi flyttat tillsammans då och våra föräldrar var ju inte alls lika stor del av vårt liv tillsammans som det var då man fortfarande bodde hemma. (Vi hade förresten varit tillsammans i över 2,5 år då vi förlovade oss)
Min pojkvän började prata om förlovning redan efter ett par månader tillsammans, och snart började även jag känna mig sugen. Det kändes mysigt och som en fin kärleksförklaring då, men vi kände ändå att vi kanske inte riktigt var redo för det så snart. Så då gjorde vi som så att vi köpte ett par ringar vi tyckte var fina, som för att tillägga inte var särskilt dyra heller, och valde att typ "för"förlova oss. Förlovning som annars brukar vara ett steg mot giftemål, så fick detta bli ett steg mot förlovning. Vi avgav löften om att vi skulle göra vårt bästa för att hålla relationen vid liv och förlova oss lite senare. Jag vet att du har fått tips om att de skulle byta smycken på något sådant sätt, och jag ville bara ge en insikt om hur det kan se ut. De kan ju byta ringar och kalla dem för löftesringar, kärleksringar, framtidsringar eller något liknande som tyder på att de tar sin relation till en annan "nivå" men ändå inte riktigt till den nivå som förlovning innebär.
En sak jag tänkte säga nu, kan säkert låta lite tramsigt. Men jag har läst (på www.infomedica.se/artikel.asp&Preview= ) att
"Den period då förälskelsen är i fokus brukar vara mellan ett och ett halvt år till två år. Om förälskelsen efter den tiden inte gått över i en form av kärleksrelation, tar förhållandet ofta slut."
Och även om jag tror att det är individuellt så kan det säkert vara så att föräskelsen generellt går över i en kärleksrelation efter den tiden tillsammans. Och det kan ju faktiskt vara bra att ha i åtanke, att kanske bör man ändå passera den gränsen då man känner att man inte längre befinner sig i förälskelsestadiet (vilket kan vara svårt att känna förrän man liksom kommit förbi det). Men jag vet inte, det viktiga är ju att känna efter själv...jag tycker bara att det verkar stämma många gånger, och jag har även läst om att många går igenom en 1½ årskris som kanske kan ha med just den där övergången att göra.
Det är ju så att när man fortfarande är nyförälskad/befinner sig i förälskelsestadiet ser man kanske inte allting riktigt för vad det är och det gör det ju ännu svårare att avgöra om man vill leva livet ut tillsammans. Men lägger man inte den betydelsen i en förlovning (vilket långt ifrån alla gör oavsett ålder) så spelar det ju ingen som helst roll.
Jag vet inte om du blev det minsta klokare av mitt inlägg, ville bara ge lite infallsvinklar från min sida.