Tycker du att jag är en ung mamma?

Gränsfall. Hör jag "ung mamma" tänker jag spontant någon som inte lämnat tonåren men 21 kan nog landa där med.
Nu frågar du ju bara om åldern som en siffra. Om vi hypotetiskt säger att 21-åringen arbetat sedan gymnasiet, har ett flerårigt förhållande och radhus i småort sedan ett par år (japp, har connections på landet med den livsstilen) är det nog mindre troligt att jag ser hennes om "ung mamma" än om hon hoppade av från gymnasiet, bor kvar hamma och saknar egen "riktig" försörjning. Typ. (Säg gärna att åldern inte ändras av omständigheter, mina associationer gör nog det ändå.)

Fast det är väl två olika saker? Hyfsat bemött ska man förhoppningsvis bli oavsett om man är 15 eller 45.
Hur folk ser på att bli förälder i din ålder beror mest på din omgivning. I vissa omgivningar är det vanligt att bli förälder tidigt, i andra inte. Tyvärr känner sig "avvikare" ofta utpekade. Att samma person är "regeln" på en annan ort eller bostadsområde behöver ju inte vara någon tröst.

TS: Jag ser inget problem i att du är en ung mamma (utan någon negativ värdering i det). Däremot signalerar du en stor osäkerhet och hur extremt viktigt det är för dig att duga i _omgivningens_ ögon. Det funkar inte. Ju fler vuxenpoäng du försöker rada upp, desto mer osäker framstår du. Som att det var de som gav dig ditt berättigande...
Socialt ser ni ut att ha det bättre förspänt än vad vi hade när min dotter föddes, jag satt på ny utbildning och var bra mycket äldre än du. Lägenhet? Sure, det är vad som gäller om man inte vill flytta till vischan här, liten dessutom. Bil? Näpp; det har en femtedel av barnfamiljerna i min stadsdel och något ekonomiskt samband saknas mellan vilka som har och inte; miljöförstörande slöseri när man har god kollektivtrafik bara. Pengar? Visst, när CSN fått sitt så kanske man landar på samma nivå som den nittonåriga kassörskan på Konsum, vardagar. Och om jag hade jobbat heltid vilket jag inte gör  Men vet du, jag har aldrig upplevt mig ifrågasatt. Kanske har du fler elaka och okänsliga personer i din omgivning (varför lyssnar du i så fall?) Kanske har du större öron också. Den stora sårbarhet du har drar till sig, förstorar och ältar förmodligen varenda fundering och kommentar som kan uppfattas som negativ.

Folk borde veta hyfs och inte kläcka ur sig dumheter MEN för att dra en terapeutklyscha är ansvaret för hur du reagerar ditt eget. Det går att strunta i dem, eller bli lite irriterad eller ledsen men skaka det av sig också. Du kan inte vara alla till lags och vill det förmodligen inte heller om du inte delar värderingar med dem.
Din bedrövliga skoltid är över och du behöver inte definiera dig utifrån den och inte försvara dig.
Du har inte funderat på att flytta? Jag inbillar mig att det vore lättare att bygga neutrala kontakter på ett nytt ställe än på ett där du uppger att det varit mycket ryktesspridning etc. Samtalskontakt verkar också vettigt; din självkänsla verkar behöva hjälp.

Fast då får ju vän av ordning påpeka att det inte stämmer .
Vi har faktiskt jämförelsevis _yngre_ mödrar nu än man hade för hundra år sedan.
Äldre än under efterkrigstiden och fram till sjuttiotiden, ja, men det var en historisk parentes  - välståndet efter kriget lät folk gifta sig unga, p-medel gjorde att de kunde sätta p
Längre tillbaka fick kvinnor i princip barn tills klimakteriet och medelåldern för det i Sverige är 52 år. Jag har själv flera 50+mammor i min släktforskning. (Hur frivilligt det var är en annan historia.) I bondebygderna med gårdar inblandade gifte man sig när föräldrarna tänkt sig på undantag, inte sällan uppåt trettioårsåldern. Många hade inte råd att gifta sig alls. Bara i de fattigaste bygderna gifte man sig tidigt då man visste tat man skulle vara lika lusfattig tio år senare. Å andra sidan gick kvinnorna oftast in i puberteten i sjuttonårsåldern före ftalaternas och den moderna livsstilens tid. De största barnafödaråldrarna då som nu var mellan 25 och 35. Inte förrän vid förra sekelskriftet fick Sverige fler mödrar under 20 än över 45. Love statistics