Vi som har eller riskerar att förlora sin sambo/man/fru!! Min man har cancer. :(

.. de pratar nu om ev. t-cells leukemi.. :( men han SKA fixa detta! det måste han.

Är inte i samma situation men vill skicka dig min tanke och stöd genom massa kramar, lycka till och hoppas verkligen att ni reder ut detta!

tack!!!

Vet hur du har det! Min man ligger också inlagd, han har aml (akut myeloisk leukemi). Livet blir verkligen upp och ner, och det är svårt och jobbigt att förklara när folk undrar hur det är. Vårt yngsta barn är sex år och det är verkligen tufft. Jag vet inte hur det funkar här, men man vill ju inte prata öppet inför alla om alla jöbbiga situationer som händer, kanske vi kan byta meiladress (om du vill) om du behöver någon att prata av dig med, känner att jag också skulle behöva det. Många kramar till dig och din familj

Usch då =( Ja, livet blir absolut upp och ner!!! Hemskt.. =( Byter gärna mailadress...
Kramar till dig och din familj också!!

Ts här..  nu kan du maila mig din mailadress om du vill. Eller om du har facebook, där jag är ute en hel del. Ska strax iväg och hälsa på min man på sjukhuset, är hemma ikväll igen. Ha en bra dag! kram

Skickade min mejladress till dig nu, kom nyss hem från lasaretten. Vi har sovit där inatt sex-åringen och jag.

Min man har bukspottkörtelcancer med spridning till levern. Cancern är obotlig och han får bromsande cellgifter. Vi fick beskedet dagen före midsommar förra året. Läkaren sa att han är glad om min man lever om ett år, det har nu gått nio månader.

Cellgifterna har fungerat över förväntan och han har nu haft behandlingsuppehåll sedan början av december. Senaste röntgen i början av februari visade att metastaserna minskade, trots att han hade behandlingsuppehåll. Får se hur nästa röntgen ser ut om en vecka.

Vi har två små tjejer på 1,5 år och 4 år gamla.

Jag förlorade min man i tarmcancer för några år sedan, barnen visserligen redan tonåringar då, men det är väldigt hårt att vara anhörig.
Försök ta hand om dig själv, så du orkar med. Lättare sagt, jag vet.
Och ta vara på allt som är någorlunda positivt.
Önskar er krafter till allt.

Hur går det för din man ts? Skickar en styrkekram. var ofta inne och läste din första tråd du startade när din man blev sjuk.

Han gick tyvärr bort "plötsligt" för 3 veckor sedan =( =( =(
väntade på stamcellstransplantation osv, men hann inte så långt. Blir begravning nu till veckan. =(

Beklagar verkligen...många styrkekramar

Vad tråkigt, TS!

Jag är verkligen ledsen för er skull.
Många kramar från mig

Tack!
Extra jobbigt var det nu ikväll när sonen fick gråtattack och sa hur mycket han saknade pappa, och att han ville krama pappa :( gör sååå ont i hjärtat!!!!!!!

oh jag beklagar så.. denna jävla skit sjukdom =/
jag förlorade min mamma för en vecka sen, och om det känns hemskt så måste det kännas ännu värre att förlora sin älskade livskamrat ...

vet att det kvittar vad jag skriver, men vill skicka en jäkla massa kramar till dig o pojken.

tack <3 detsamma till dig!!! Kan inte va speciellt lätt att förlora sin mamma heller =(

nej det är tufft. begravning på tors.. sen dog pappa 2001 oxå så det är inte roligt att vara föräldralös som 23 åring..

som sagt, jävla skitcancer. den är så fruktansvärd denna sjukdomen!!

vill du skriva av dig eller ngt så bara inboxa! vet att det finns inget jag kan säga.!!

...har inboxat dig..

Oj, beklagar verkligen. Ta hand om dig och din son. Kramar

Jag förstår precis hur ni känner. Min älskade fru blev dålig i somras juni månad. Började med att hon spydde 24/7 och rasade i vikt. Nu för några veckor sedan fick vi reda på att hon drabbats av obotlig cancer min älskade fru.
Känns som att hela livet blev raserat efter detta besked. Jag har varit hemma från jobbet sedan detta började i juni för att stötta och finnas där för min fru.
Jag känner mig så fruktansvärd hjälplös att jag inte kan göra något för min älskade fru.
Efter 30 år tillsammans så ska det sluta så här.
Vad f-n har vi gjort för att drabbas av detta helvete? 
Känns som att det meningslöst att fortsätta leva efter detta. Allt som vi har planerat blev raserat den dagen när vi fick beskedet. Hur ska man kunna fortsätta leva utan den man älskar så otroligt mycket.
Har gjort allt för min fru under dessa månaderna och är extremt påfrestande att se sin älskade gå igenom detta helvete. Vad är meningen med livet egentligen? Känns som att livet har tagit slut